Föratom dessa fyra punkter begärde käranden få tillägga ea femte, nemligen att hr Heine sist, gårdagsafton vid 8-tiden skulle i Strömparterren berättat för boktryckaren i Södertelja P. F. Rosander och hr Per ThoMasson, med hvilka han der sammanvarit, att käranden från tidtihgen Fäderneslandets byrå skulle ha stulit ett par långgardiner. Svaranden anhöll om 14 dagars uppskof för att inkomma med svaromål, tien bestridde att den af käranden omförmälda femte punkten skulle upptagas, då den tillkommit efter sedan stämning nmttagits. Käranden för sin del bestred uppskofs lemnande, utan yrkade att svaranden af rätten skulle förklaras skyldig att genast ingå i svaromål. Efter en stunds öfverläggning resolverade rätten, att då ej blifvit i laga ordning stämdt om hvad käranden i femte punkten omförmält, konde rätten ej samma upptaga, utan hänvisades käranden att derom uttaga särskild stämning; hvad det af svaranden begärda uppskofvet anpinge, förklarade sig rätten endast bevilja honom 8 dagar, och skulle parterna sålunda ånyo infinna sig inför rätten tisdagen den 16 dennes kl. 10 förmiddage., svaranden vid vite af 20 rdr. — Ransekningen rörande dubbelmordet s Atiarp företer ätskilligt, som antyder, stt mördaren Sven Svenssons hustru varit deri delaktig. Sålunda har mannen till sin förr afgifna bekännelse tillagt, att icke fattigdom drifvit honom att begå sitt dåd, utan hade det varit hustrun, som genom sin ständiga missbelåtenhet och sina ständiga förebråelser plågat honom så, att han redan för flera år sedan rjade tänka på att på orätt sätt förskaffa sig penningar. Denna tanke hade fått allt starkare välde öfver honom för hvarie gång hustrun plågade honom med sitt missnöje, och slutligen hade den drifvit honom till mordet. Hon var dock icke delaktig i hans mordplan, men hennes uppgifter om den tid, då han bekänt för henne, var esannfärdig, ty redan 3 eller 4 dagar efter mordet hade hon fått veta allt, hvaremot hon påstått att hon först efter ett par veckor fått kännedom om saken. Hon hade icke haft kännedom om beloppet af de gripna penningarne, och icke heller velat veta hvar de förvarades, men hon hade användt en del af de kopbarpenningar, som hon visste ha tillhört de mörde. Kronolänsman E. L. Bring, som med skickighet och nit sköter målet, har yrkat hustruns nmanande i häkte, men detta yrkande kunde ej Deviljas. (ÖRESUNDS-POSTEN.)