sedan man landstigit och från ångbåtsbryggan begifvit sig upp till stora torget, kunde man öfverskåda dan ödelagda staden. Det var en i sanniog förfärlig och mycket egenIdomlig tafia. I Domkyrkohöjden, som nu låg der alldeles joskymd i full solglans och med sin begynnande vårgtönska bildade en slående kootrast mot de svartbrärda tomterna med sin Iskog af hvita skorsteosr och då denna höjd på detta håll aiidsles undanskymde den sydliga stadsdelen, der husen till stor del ligga lspridda och omgifna af trädgårdar, så faun Jman sig här nästan uteslatande omgifven af förödelsens styggeise,. Orgelns tozer brusade fråm från Domkyrkan; klockorna ljödo sedermera från tornet; det var böndag och jalit ver så tyst och stilla; en mera gripande erinran om förgängligheten och fåfärgligheten af verldsligt gods och timlig lycka, än den man här i en sådan stund fick bland askhögar och hvita spöklika skorstensmurar, jkan knappast äfven den vältaligaste predikant gifva. Branden har rasat i hela den egentliga staden, som ligger på en i Mälaren utskjutande halfö, Dea hufrudgats, som från ångbätebryggan går till stora torget och derifrån genom hela stadens längdsträckning red till den i nordvest inskjutande Vesterviken kallas Stora Långgatan. Det var i ett hus vid denna gata, apotekaren Beckmans hus, icke långt trån stora torget, som elden började och snart spridda sig å alla fyra sidorna, Något så när parallelt med denna gato gick ena sidan art Lilla Långgatan, å den andra den i mångfaldiga krokar cch krumbogter gående Klostorgatan. Dessa gater skuzvs af en mängd tvärgator och gränder. Vid Lilla Läånpggatar, som ligger icke obatydligt högre än Stora Långgsten, men ändå vid foten af den böjd, på hvilken domkyrkan står, lyckades det et begränsa eldens utbredviog mot söder. Vid Stora Långgatan och Klostergatan samt kring stora torget rasade den med en våldsamhet, som gäckade alla försök till släckning. Vid Stora Linoggatans båda ändar mot vester och öster företoges emellertid särdeles vackra släckninvgsarbeten, som blefvo krönta med framgång och gsnem hvilka eldexs utbredning till de ru skonade stadsdtelarne förhindrades. Det förefaller i hög grad förusdransvärdt, huru man häri kounat lyckas. Vid vestra ändan af Långgatan på dess högra sida, räknadt från torget, ligger ett större trähus, å hvilket man ännu å en stor skylt läser ordet värdshus. Endast genom en smal gränd skiidt iråa en hop brinnande träbus, började äfven detta fatta eld, men det lyckades genom de mest otroliga ansträngniogar rädde det och derigenom också den ntmed Vesterviken, nedanför väderqvarnsberget, liggande samling af bostäder för fiskare och annat fattigt folk, hvarförutan antalet af husvilla och ytterligt nödställde skulle blifvit betydligt förökadt. Ena gefveln af detta värdshus gjorde nu tjenst såsom tidniog för staden, sedan båda boktryc-! kerierna uppbrunnit, ch såväl Strengnäs Tidniogo som Strengoäs Weckoblad till: följd deraf ej knona utgifvas. På bemältej värdshusgafvel fianer man nu publikationer af allehanda slag, som gifva en föreställning om lifvet och förhål!laadena i den brandskadade staden, Så ser man officiella tillkännasifvanden fråa udelniogskomiten om dagar och timmar för utdelning af lifsmedel, af inqvarteringskomitöa om anmälan afdem, som behöiva arlita de provisioneila vioterbostäder, som komma att uppföras, underrättelser om, hvarthäa s7arbaänken, apoteket 0. 8 Vv. blivit förlagia, tillsäonagifvande; från en mängd personer, hvar de nu äro bosatta eller rättare blifvit inbysta, annonser om ram att hyra, nemligen på landsbygden mer eller mindre nära staden, och eluiligen en ofantlig mängd tillkännagifvanden om sa ker, som blifvit tillvaratagea och äfven nås gra förfrågningar om hvarjehanda artiklar, som biifvit räddade undan eldec, men sedermera förlorats under dea allmänna villervallan. Vid östra ändan af Stora Långgatan lycl kades det äfven nästan so a genom ett undearj verk att hindra den på Kunshargat rasande el-j: den att ödelägga brukspatron Berohardts och ) hr Carlson2 prydliga hus, belägna iavid ångfartygsbryggan. Hade elden fatrati dessa : byggnader så skulle den utan tvifvel kastat! sig ölver gatan tili det läroverket tillhöriga boställshus, å-r lektor Pontea bar och derifrån till gymnastikhuset samt vidare utefter Proestgatan, då det varit ovisst, bura det had2 kasnat gå med gymnasiibuset. Denna icke blott genom sitt ståtliga utseende utan äfven genom sina historiska minnen monumentala byggnad hotadas äfven och ännu mera från en annan sida, nemligen å sin nordliga lång:ida (baksidan) der en mängd ved jag uppstaplad. Då elden eijest helt och : hållet förtärde det närmaste qrvarteret, som omslöts af Stora Linggatan, Domkyrkogränden, Lilla Låoggatan och Prestgaten, så lyckades det dock genom otroliga ansträngninar att rädda det lila envånings träbus, som j. låg närmast mot Gymnssiihuset, och lärer: läroverkets nregdom der, såsom vid flere andra tillfällen under branden, utmärkt sig: genom raskhet och oattröttlighet. Vid stora torget står rådhuset såeom ruin, i men de temligen iasta murarne äro i det j L Å j ; j l i j l hela temligen oskadade, så att byggnaden torde vtan slitför stora kostnader kunna : återställas. Örver porten syntes ste lvu? Vapen, ett svärd och en nyckel i kor. alldela oskadadt, så att icke en gårg förgyllningen tycktes ha lidit. Af det prydliga Manuer-: stråleska huset, som låg bredvid rädhaoset,! återstår endast en hög och smal skorstensmur. Af det stora hus, tillhörigt patronj Eriesson på Stora Eoby, hvilket upptog vestra sidan af Stora torget bar ons hälfter, som var byggd af trä totalt nedbranoit, dep andra, som var uppförd af sten, står apuu upprätt, men muraroe svnas vara så brastna och skadade, att man torde vara odsskad att rifva dem. T tom de byggnader s. förut särskilit nämnt