mörka linier på de ställen der de briljanta lisierna i ett spectram af den senaro skulle vara. Na hade man funnit en förklaringsgrund till de mörka linierna i solspectrum. Deo måste bero derpå, att hvart och ett a de ämnen, hvilka i gasform finnas i solatmosferen absorberar en del ljusstrålar och derigznom åstadkommer ett afbrott i färgspectrum. Den kemiska anslysen på optisk väg kunde no utsträckas till solen. Kirchho förde genom sina exporimenter upptäckterna allt längre, msn måste upphöra dermed, emedan hans ögon försvagades. Professor Åogström och adjunkten Thaln i Upsala fortsatte der Han eglutat och bragte denna enalys till en ännu större folländning. I stället för 60 linier i solspectrum upptäcktes nu 4 å 500 sådana, Då dessa på det nogaste motsvara de färgade Jlinierna i de spectra, som frambriogas s8f iern, nmatriun, calcium, magnesium, väte m. fl. ämnen, kan väl knappast någon sats anses så strängt bevisad som stt nämnda kroppar verkligen i gasform flcnas i solatmosferen, Deröfter ö:vergick föreläsaren till eolens sx. k. protoberanpser, d. v. s. de röda och lysande otsprång, hvilka vid totala förmörkeols:r ses omgifva rolkanten, och som först upptäcktes af bktor Wassenius i Göteborg år 1733. Efter speetralsnalysers upptäckande blet det af största vigt att spektroskopiskt undersöka dessa protubersnser, ty om de såsom esnnolkt var bestodo af gas, borde de gifva ett spectrum af briljanta linier på mörk botten, emedan här ingea annen jjuskälla, beståerde af en fast eller flytande kropp, låg) bakom. Genom de observationer som anställdes vid den totala solförmörkelsen i Ostindien år 13868 befanns detta fullkomligt slå in. Man hade för sig de tre Jjusa linier på mörk grand, som utgöra vätgasens spectrum. Man bar sedermera funnit en metod att spektroskopiskt undersöka protuberanserna äfven då solförmörkelse icke eger rum. Deras omärkbarhet under vanliga förbålanden beror derpå, att deras ljas öfverväldigas af det från sjalva eolkroppen. Men genom ett spektroskop som i hög grad sprider ljuset och derigenom försvagar färgerna i solspecirum kau man få protuberansernus spectrum synligt, emedan de briljanta linisr, af bvilka detta består, icke kuana fördelas utan endast flyttes på ett större afståod från hvarandra. Sålunda ba dessa observatioser kunnat alitiomat fortsättas och man har funnit, att protuberanseraa äro sruptioner af vätgas, som difves upp till solatmosferens yta. I samaankang härmed öfvergick föreläsaren ti:ls iflickarne, hvilka vid spoktroskopisk uadarsökniog befunnits till en stor del bosiå af vattengas. Siarligen framställde talsren det märkvärliga samband som biifvit iakttagst mellan soflickarce, jordeagnetismen och norrskenet. So!flickarnes föränd:ingsr ha pemligen befunsits ba en period af 11: år. Variationeraa maxznetvålna dektinstion, inklivation och ntensitet ba äfven befunnits ha en period af 1!s år, och man har funnit att när solckar mest förekompea är magaetvåln om nest orolig. Man har likaledes iakttagit att noreskeaen i afseende på sin talikhet variera ioder en period at 11 år, och att de tider lå da mest förekomma noga sammanträffa nad dem då da maste flickar synas i solen. Att dessa fenomen — solfläckar, norrsken ich jordmagnetisin — stå i sambavd med ivaraudra är således oemotsägligt, men man ar ännu icke någon aning om, bvari detta ambard består. ; Föredraget, hvars innehåll åskådliggjordes senom afbildningar af solspectram, det koninnerliga färgspectrum, värgasens spectrum, rotubereanserna cch sofläckarne följdes med närkbart intresse af omkring 200 åhörare, nen evligt oss i dag lemonad uppgift har insomsten för försålda biljatter, hvilken är anlagen till telegrafverkets understödsfond, uppsått till icke mindre än 675 rdr. SCART H