mit utifrån genom pressen, skett i den syftning licke blott att riksdagen bör taga i moget öfver. l vägande hvad regeringen föreslagit, utan äfven att ) denna pröfaing bör företagas just nu, och att riks. I dagen bör just nu lemva sitt bifall till K. M:ts I proposition, vid äfventyr att stora vådor annars äro att befara. Från flera håll i pressen hafva , ) otaliga sådana uppmaningar framkommit med allt mera stegrad ifver i samma mån som tiden för lärendets pröfoing nalkats, och jag ber att till bevis härpå få uppläsa några uttryck ur ett par tidI ningar från de sista dagarne, hvarutaf kan inhem1 tas, huru man från vissa håll vill söka stämpla j dem, som i denna fråga icke vilja gå brådstörtadt i tillväga, utan önska något andrum, såsom ledda blott af egennytta, och nära nog ovärdiga folkets I förtroende. 1) För några dagar sedan fick man i en viss , tidniog se en artikel af en person, gom uppgif. ves vara en landstiogsman. Jag ber att få upp. läsa en liten del af denna artikel af följande innehåll: Ett af de ögonblick, som såväl i den enIskildes som nationernas lif foråra afgörande handIling, är nu ione för att bringa till slutlig lösning II den vigtigaste frågan inom vårt statslif, den om ett bättre ordnande af vårt fosterlands försvar. ) I Den har länge nog stått på dagordningen. Svenska folket väntar af dess representanter ett bestämdt beslut. Det kan ej längre med tålamod tillåta något slagsuppskofspolitik. Klart svar måste I gifvas, huruvida Sveriges folkrepresentation vill en I förbättrad armeorganisation eller icke. Detta svar må blifva ja eller nej, det må affattas efter hvad fosterlandets väl kräfver eller efter hvad egennyttan eller biafsigter förestafva. Svar måste gifvas. l Om svaret af folkrepresentstionen blifver nej, måste man genom nya vals förordnande förvissa sig om folkets tänkesätt, och detta så ofta, tilldess sig oförtydhart visar hvad svenska folkets vilja är. I Vill det häfda sin sjelfetändiohet, måste det besluta en förevarsorganisation, som skyddar dess Ifrihet. Förnyade afslag på framställningar härom kunna ej annorlunda tolkas, än såsom antydan, att Sverige vill göra sig till ett byte för den första inkräktare, som anmäler sig — Jag bör kanhända särskildt anhålla om ursäkt, för det jag inom denna kammare citerar utdrag ur en tidningsartikel; men jag hoppas att det icke skall anses alldeles olämpligt, ifali det citerade innefattar ett koncentreradt uttryck af den häftighet, hvsrmed man från flere häll framförallt yrkar på att salen skall, så att säga, ögonblickligt afgöras. Jag tager mig då friheten anmärka, att artikelförfattaren låtsar, som om det icke fonnes någon, eom önskar en förbättrad organisation af värt landtförsvar, och likväl kan önska någon besinningstid för atgörande af en så omfattande fråga, och när man läser sådana uppmaningar, som derna artikel innehåller, kan det verkligen vara litet skrämmande för en sjelf att våga begära att få tänka på saken. I en annan tidning, som i viss mån skall vara af officiel egenskap, lästes i går morgse följande: Det är i dag den stora frågan skall afgöras. Representationen skall i dag afkunna domen öfver vår nationella tillvaro och domen öfver sig sjelf. Den folkförsamling, som icke visar sig vilja underordna do enskilda intressena, huru mäktiga de än må vara, under omsorgen för fosterlandets trygghet, ära och oberoende, den folkförsamlingen kar spelat ut sin roll och ohjelpligt förlorat nationens förtroende. Vi kunna dock icke tro, att vår riksdag skulle vilja göra en dylik moralisk och politisk banrkrutit. Jag vill icke trötta med flere citater, men kammaren kan redan af det nu anförda finna, huru hetsiga ansatserng varit mot representationen, att icke göra pågot uppskof med frågan; det är, med ett ord sagdt; alldeles sora om fienden stode för dörren. Frågan är dock denna: Är farau så stor, att vi icke hafva rätt att få betänka oss? Jag tror icke detta och jag tillåter mig derföre att ännu yttra några ord angående detta kapitel. I flereaf hufvudstiadens dagliga tidningar har man också med ytterlig ifver sökt förklara nödvändigheten deraf, att nu genast afgöra frågan på den grund, att hela landet redan skulle hafva utalat eg för, om icke den kongl. propositionen i dess helhet, så åtminstone och hufvudsakligen den nya värnepligtslagen. Och hvarpå grundas nu detta påstående? Jo, på åtskilliga telegram angående hållna folkmöten och de åsigter som dervid skole blifvit uttalade. En talare på andra sidan har redan yttrat sig om beskaffenheten af det sa. k. professorsmötet i Lund och huru stor betydelse kan fästas vid de dervid uttalade åsigter såsom uttryck af hela svenska folkets tänkesätt. Men jag skall be att få tillägga en anmärkning om hurudant förhållandet med dessa folkmötens beslut i allmänhet är att anse, såsom opinionsyttringar i afseende på det nu föreliggande nat förslaget särskildt. Vid alla dessa folkmöten har man uppställt vissa frågor, på hvilka jag tilltror mig kunna påstå oss ega ett temligen noggrannt genomgående prof i frågorna vid det folkmöte i försvarsfrågan, som för ett par dagar sedan bållits i Göteborg. Redogörelsen för detta möte finnes i följande till Aftonbladet ankomna telegram: Göteborg den 14 April, kl. 1,30. Det i går afton hållna mötet i försvarsfrågan var temligen talrikt besökt. Första frågan: Anser mötet vår krigsmakt till lands och vatten för närvarande vara i det ekick, att landet kan värna sin sjelfständighet? besvarades af mötet med enhälligt nej. Andra frågan: Anser mötet, att vårt försvar bör bufvudsakligen grundas på allmän värnepligt, utan rätt till lega och friköpning? besvarades med lika enhälligt ja. I afseende på tredje frågan: Bör denna beväringsarmå förses med stam, eller icke? Och, i förra fallet, bör denna stam vara värfvad, eller bör dertiil användas vår nuvarande indelta armå? uppstod en vidlyftigare diskussion och beslöts, att denna diskussion skulle få gälla såsom svar på frågan. Fjerde frågan: oÄr mötets medlemmar för gin del beredde att underkasta sig de personliga besvär och uppoffringar, som ordnandet af ett kraftigt försvar kan erfordra? besvarades med enhälligt ja. Nu tager jag mig friheten att upprepa och påstå, att innehållet af detta telegram kan ungefärligen betraktas vara ett program för de flesta andra mötens öfverläggningar och att en Jiten granskning af ifrågavarande folkmötes beslut skall kunna angifva, om man kan af dessa korta telegram hemta stöd för det påståendet, att svenska folket redan definitivt yttrat sig om den här under öfverläggning varande saken. Hvad den första frågan angår, så tror jag att icke någon besvarat densamma annorlunda, än man gjorde i Göteborg och att alla äro ense derom, att mera måste göras för försvaret, än man hittills gjort, för att få detsamma i ett tillfredsaställande skick: Hvad dena andra frågan beträffar, så tror jag, att icke heller om denna punkt olika meningar yttrats, och att således folkmötets svar på denna fråga icke heller beböfver framhållag såsom ett påtryck mot någon likgiltighet hos representationen i detta afseende. Vidkommande den tredje frågan, så heter det derom i telegrammet, att mötet beslöt, att den vidlyftiga diskussion, som om denna fråga uppstått, skulle få gälla såsom ett svar på frågan; Ses FEAR BESSIE NER ESTATE RER ID Mm mn mm nn mn mn mr nn ONA AASE I vinkar och välmenta upsmuntringar i form !