väg, och gif akt på verkav af den omedel are boröringen ar en lunta, ädan som Despe ado, med ett magasin, uppt lät af. bränn ara ämnen. Eller om ni sjen händelsavi kulle befinna er i ett tillstånd a. 2lmän oc förklarlig retlighet, vara vresig möt er om ifning, känna er laddad, som ett a skdiger noln, om ni bara kunde få en rimlig ned ing att bryta ut; stig då bara som hastigas n till herr Desperado, när pi går till edre söromål för dagen; han skall på ögonblicket rara er till tjenst och ni skall känna er mycset lättare efteråt — lugnasom en sommarvfton — det kan pi lita på. Herr Desperado rider också, och hans häst mäste finna sig i en frikostig traktering af idspö och sporrar, hvaraf den naturliga följlen stundom blir, att Desperado måste finna ig i att hamna i smutsen på vägen, mer eler mindre lemlästad. Jaså, du vill intedu, ivasa?. och det finnes hästar, som verkligen cke vilja, när de ej fått klart för sig hvad let är, som skall göras. Hästen gör ett prång åt sidan, och herr Desperado begynjer vackla i sina grundvalar. Derpå följer lötsligen en artig bugning, och ryttaren sväfrar som ett luftigt fenomen öfver hästens mufvud, flaxande som en fläkt örn i ett utrott af hänförelse. När han är väl ner, äger han, att han aldrig är den, som ger rika för ett ök. . Herr Desperado finner också ett oskyldigt öje uti att påskynda en sorglöst promeneande hund genom ett så skarpt och direkt rädjande till hans ömtåligaste känslor, som illfället kan erbjuda, och ofta uppstår då tt lifligt utbyte af uppmärksamhetsbevis å imse sidor, en ädel täflan mellan det tvåotade och det fyrfotade djuret, i hvilken atetdera vill stå efter det andra. Somliga undar förstå ej att uppskatta vänskapliga