HERR DESPERAD ?. (En typ.) Ratsch! Kratsch! Ja, var det ej det, jag trodds! Ni såg väl sjelt, hur det gick till? Inte? Nå låt mig då berätta er sammanhanget från början, så att ni må lära er att sympatisera med en klass af hårdt pröfvade dödlige. Tänk er då, att herr Desperado, som just skulle bort på soupån, angelägen som man vanligen är vid sådana tillfällen, att taga sig väl ut, och ändtligen färdig till sin egen stora belåtenhet, färdig så när som på fracken, den allrabästa fracken, som skall sätta kronan på hans lysande uppenharelse — har — hvad tycker ni väl! — råkat att slita sönder en vigtig persedel af en gentlemans kostym. an kah arbeta utan både rock och frack, som ni vet, och arbeta desto ledigare för det; men det anses icke riktigt comme il faut att lemna den-på en pinne i klädskåpet, när man går ut i sällskap, Och nu har ban emellertid objelpligen söndertrasat detta oumbärliga p--22. icke genom sitt eget förvållande, som herr Despei2do skulle låta er veta tydligt nog: — ingenting r varit, är eller kan någonsin blifva hans fel men till föli? sagde fracks otidiga och upprörande iote sträfvighet att underkasta sig påcragningsprocessen. Fracken borde ha vetat hvad dess frid tillhörde — hvem i all verlden har lust att låta huttla med sig vå det sättet, vär man har brådtom? Na iår ban stå sitt kast. Jaså, du vill inte gå på, do7. skrek herr Desperado, fämtande och frustande som en högtryckningsmaskin, tills ång. sv hans vrede nått sin kulminationspunkt. Det är ett fruktansvärdt ögonblick, när det blir en Desperado klart, att något måste