ATUGA TUTTLUBUES. AU ALELSLAr endast a senare, men är lika ändamålsenligt. — Vill m ha en viss. proportion mellan tvenne storheter, kan man nemligen taga hvilken gom helst till och den andra till rörlig. Är då detta så alidel uraktlåtet hos oss redan nu? Det finnes en par graf i gällande bevillningsstadga eller rättare i i struktionen för taxeringsförrättningarae, som I der: Då fast egendomsvärde beräknas efter i komsten, så bör afseende fästas vid dess grun skatter och öfriga onera, så att den med stör sådana belastade uppskattas lägre än en anna lika god. Men ytterligare jemkningar kunna g ras och skola göras, om å ömse sidor finnes gt vilja, och finnes den, så skola vi ock i enigh kunna bära de nödvändiga bördorna fram till f sterlandets: altare. a Jag har talat om billighet och om god vilja a fördraga bördor och bjelpa hvarandra med der: baårande. Man skall dervid måbända säga mi; Bevisa din tro med dina gerningar; bevisa att d också vill bära bördan för landet. — Mitt svart en sådan uppmaning är: detta hafva jag och d med mig i samme ställning varande redan bevisa då vi t. ex. utan anmärkning eller yrkande af är dring medgifvit att, enligt gällande bevillning förordning 8 2, jordbruksfastighet skattar 3 ör för hvarje 100 riksdalers värde, annan fastighe betalar bevillning efter 5 öre, men inkomst af ka pital och arbete 100 öre eller 1 procent. Vi bafv vidare visat det genom den nyss af mig uppläst 6 i instruktionen för taxeringsnämnden. Me; vi vilja ytterligare visa det äfven för framtider och detta just genom att föreslå och påyrka vä sendtliga ändringar i roteriogsbesväret. Jag hän vigar i sådant afseende till br Kallstenii för kam maren framlagda förslag, med eller utan den mo difikation, som Re deri föreslagit. Dett är en lindring af betydligt belopp. Det borttag från rotehållaren all den utgift ör soidaten, hvil ken nu åligger den förre wom torpet: lega ct årslön som pr medium torde kucvna uppskatta från 20 till 50 procent af sgoldatens nuvarande in komst. Det begränsar hans skyldighet i afseende på torpets storlek till värdet ar en fix summa oct på samma gång försvinna de af hr Kolmodin sär skildt omtalade och accentuerade obehagliga kol lisionerna mellan rotehållare och soldat genom att ställa dem oberoende af hvarandra; ty roter har icke reparationer och dylikt att preatera, utar endast torpet, eller der kontant aflöniog nu fiones i stället för detta, dess fixerande till motsvarande belopp. Ändtligen: de, gom finna det bättre att bl vid det närvarande, kunna få göra det, och, väl att märka, dessa som ej få lindring, äro de, som utgifvit minsta beloppet för soldaten, alltså na äro jemförelsevis minst tryckta. Mig förefaller detts såsom ganska väsentligt. Det är i sjelfva verket en skattejemkning. Ja väl; jag medgifver att de historiskt gifoa förhållandena understandora föräodra sig så, att billigheten fordrar en sådan, men samma billighet fordrar då alltid ock, att jemkningen måste ske så småningow, ej så att någon snnan deraf krossas, eller, för att citera ett yttrande i dag af hr Carl Ifvarsson, man må se til: att rär man vill afbjelpa en orättvisa, detta ej sker så att man skapar en ny. Mäåtte vi här: komma till ett beslut; måtte vi nu kunna besluts oss för att vara ense och hjelpa hvarandra at bära bördan. Eiler skulle det, ifall vi besluta oss enligt utskottets förslag, en gång om osa heta: de voro frikostiga på beröm å sina förfäder för det dessa gingo man ur huset till fäderneslandets för svar; de voro ej heller njugga i att utfärda insisningar — hvad riksdagen kan komma att be-. vilja — att infrias af deras efterkommande, men sjelfva ville de icke åtaga sig någonting. Och bvad skulle landet säga om vi följde utskottets förslag? För det första: hafva vi verkligen erhållit någon fulimakt af rustoch rotehållare att ställa dem utanföre, gentemot fäderneslandet, ackorderande om det pris, de vilja betiuga sig tör att med oss deltaga i ökade ansträvgningar för dess försvar — hafra vi, säger jag, al dem fåt: någon fallmakt till att sätta dem i sådan ställniog, enligt mitt omdöme, att tilifoga dem denna djupaste skymf? Nej, svarar jag, och detta ej blot: enligt mina förmodanden, utan med svaret hemtadt ur fakta: uttalanden. från alla delar ai landet. Och hvad oss sje!fva angår, vi äro ju dock svenska folkets representanter. Konungen och hans regering hatva hemstöllt till riksdagen om beviljande af hvad utskottet sjelit erkänt och förklarat nödvändigt för fosterlandets försvar. Det är i sanhing en ärofall plats, utskottet med detta erkännande och denna förklaring gifvit regericgen; jag skall ej bestrida det rätten till densamma. Men i detia fall, i fråga om fosterlandskärlek — och nembgen ena fosterlandskärlek ej blott i ord utan i verk och gerning när fosterlandet är i behof af att vara tryggadt till sin existens — j detta afseende fordrar jag af svenska folkets representanter och för desamma, att de må ega ep plats bredvid konungen, ej under honom, minst emot honora. För att få ett verkligt försvar ordvadt — ej ett sådant blott på papperet — det vill, med våra hållanden, säga att få bibehållandet af indelngsverket grundadt, men tillika få väsentliga linlringar i utgörande af rotering och rustning förej LH derföre anhåller jag om återremiss af den ifråavarande punkten af utskottets betänkande. Hr Männerskantz. Det vore nödvändigt att öra reda för sig, huruvida den föreliggande fråan verkligen tålde vid något uppskof. Tal. troåle det icke. De sista årtiondena hade gifvit många xempel på, huru det enå folket efter det andra lifvit kränkt i sina heligaste rättigheter. Det ore så mycket nödvändigare för oss ati med det uaraste förstärka våra försvarskrafter, som den rmå, vi för närvarande eza, vore i högsta måtto tillräcklig. Nu ville man, att vi skulle bortkasta eja indelningsverket utan att vi vera hvad som kall sättas istället. De, som påyrka sådant, ikläda g ett stort ansvar Hura det än förhölle sig red en juridiska rätten; så måste man dock bära aning för den häfdvunna egenderätten. En komromiss mäste komna till stånd och efterskänkingar görssydock ej så stora, att de långt öfverege de nya förpligtelser, iman skulle åtagasig. et sammadjemkniogsförslag, som af. en kammans ledamot blifvit framståldt, vore nr flera synumkter tilifredsställaude och hade äfven den för;len, att det föreslår rekryteringevs öfverftyttanpå armöbefälet. Tal ville dock framställa ett jtt förmedlingsförslag, afseende att i möjligaste ån se hvarje särskild rustoch rotehållares bäx till godooch gick detta försiag ut på, att värtal rustandet och roteribgen skulle efter sorglig granskning uppskattas särskildt för hvarje gementsoch kär-område. 4, af den sålun atämda sommansskulle bädanefter utgå af rotar h ruostbåll, antingen i och gedom torp med jord mte fyllnadssomma i kontant eller genom betalng af alltsammans kontant; staten skulle öfverga rekryteringen. Genom detta förslag bouppaa tal. att frågun skulle få om lycklig utgång, då t icke borde biifva svårt att träffa öfverenskomlse mellan K. M:t å ena sidan och rustoch tehållare å den andra. sn Hr P. Nilsson i Espö yrkade bifail till utskot8 förslag. . . Hr Gustafsson yrkade återremiss, på det utottet måtte återkomma med förslag i hufruddig öfverensstämmelse med det af frih. Ericson mställda. Tal. ville nedlägga sin protest mot ; sätt, hvarpå diskussionen-under föregående daa förts. Genonf ett sådant beteende, som det, artill flere talare gjort sig skyldige, vann man e motståndares aktning. NORGE. Vid storthiogets sammanträde den 28 April kastades efier eo längre disknssion Kjer-!; yws, P. Jensens m. fl. motioner om att gifva