eltyget sjelft bana sig väg norrut öfver fjärden a Blacken samtöfver Westeråsftjärden, hvartill aåtgingo 2!2 dagar innan fartyget anlände till ) destinationsorten. tl) Äfven till Arboga är nu segelleden öppen, sedan ångfartyget Arboga n:r 1 hitkommit Iderifrån. Isen på fjärden Galten var temliigen skingrad. . Angfartyget Norberg afgick i går på mor I gonen, för att söka framkomma till Smedje, backen. Augfartyget Smedjebacken A 2, -Isom äfven hade uppeldat för afgång vid Jsamma tid och samma plats, blef emellertid I qvarliggande, enär kaptenen å sistnämnda . Itartyg, kort före sfgångstiden, fick ett bref, Jsom underrättade honom derom att isen vore J gångbar ett godt stycke hitom Smedjebacken. — Isarne i norra segelleden eller Furusundsvägen trotsa ännu hvarje försök till geI nombrytning. Ångfartyget Högbo, som i förgår afton afgick härifrån till Gefle, har, enIligt iogånget telegram, måst afvika ur segelleden vid Siarö norr om Östanå och sedan, undvikande Grytfjärden, gå det s. k. Oxhalsöfarvattnet öster om Blidö, der fartyget passerade i går på morgonen. Thorsbyfjärden är nu ren för is, så att ångtartyget Welamsund å sina resor kunnat framtränga ända till slutstationen Aspvik. Ångfartyget Jacob Bagge afgick i går kl. 11 f. m. från Dalarö, inre vägen genom Stäket, sedan det brutit isbandet, och anlände hit kl. half 3 e. m. — Jordfästning. I går kl. 5 e. m. fästes vid jorden stoftet af aflidne generalmajoren J. A. Hazelius. Den högtidliga akten egde rum i Klara kyrka och bivistades af ett så stort antal menniskor, som kyrkan kande rymma. Kistan var kring lockets nedre kant sirad med en guirland af späda granqvistar, och locket var öfverhöljdt af kransar och blommor. På fotplåten lästes 5:te versen af psalmen 440. Bänkarne till venster -från koret voro upptagna af den aflidnes maka, barn och närmaste anförvandter, och i koret samt dess närbat voro platserna upptagna af hrr statsråden Abelin och frih. Leijonhufvud, f. statsrådet Carlson, generallöjtnanterna Silfverstolpe, Wrede och Björnstjerna, genera!majorerna Sandels, af Klint, grefve Björostjerna, grefve Lagerberg, frih. Leijonhutvad m. fl., Första kammarens fleste ledamöter, ett stort antal generalstabsofficerare, bland hvilka märktes topogrsficska kårens samtliga officerare, och derförutom officerare af alla grader och vapen, medlemmar af riksdagens Andra kammare, konungens förste hofmarska k, vetenskapsmän, puablicister, em etsoch tjenstemän, nya elementarskolans direktion, skolstat och lärjangar m. fl. Den högtidliga akten började med psalmen 452, versen 1: Jag går mot döden, hvarjsg går., afsjungen af skoluogdom från orgelläktaren, hvarefter församlingens kyrkoherde. doktor Grafetröm, måg till den aflidnae, förrättade jordfästningen, hvarvid, enligt den aflidnes i lifstiden gjorda bestämmelse, intet liktal hölls, utan endast ett kapitel ur Nya testamentet upplästes. Härefter afsjöogs af amatörer från orgelläktaren den första samt de två sista verserna af nedanstående kantat, till hvilken musiken lärer vara af en äldre kompositör Beneken och texten uppgifves vara författad :; af doktor Grafström. Solopartiet utfördes af häradsböfdiog Poppius. tryckta exemplar utdelades i kyrkan, var af följande innehåll: Solig var dagen. Natten nu svalkande Öfver dess oro Breder sin tysta vinge; Men åt den gamle Minnenas kransar Tacksamt vi binda I dödens skymning. Solig var dagen; Pligttroget arbete, Ragtlösa mödor Fyllde dess alla timmar. Fäderneslandet Skänkte han villigt Kraft af en vilja. Som stålet härdad. Ärligt han stridde ; Skydde ej farorna; Bröstet för huggen Blottade oförfärad. Log åt förtalet, Blid i sitt sinne, Lyftad deröfver Af redligt uppsåt. Ung var han ständigt, ng under grånade Lockar. Hans hjerta Rördes som goliyst bölja, Speglade lifligt ugstora tankar, Klappade hörbart I ord ban talte, Bildningens blomster Troget han vårdade, Ville dem binda Rotfast vid fosterjorden. Gerna han räckte Handen att hjelpa, Nöjd med det lilla rör egen glädje. Hem han sig bygde; Kärlek der blommade; Der vid hans sida Åldrades ungdomsbruden. Barn, som han fostrat, Delte hans lycka, Vattna hans minne Med tysta tårar. Skuggorna växte; Fiyende krafterna Sårade kämpen Skänkte åt höga pligter. Vände så ögat Bort ifrån jorden Manligt mot döden I tyst begrundan. Der på de dunkla, Töckniga vägarna Årones Konung Stod med sitt segerlöfte. Upp emot Honom Hyllande händer Tufta dan marnla Kantaten, hvilken i mm OO