slag, är att det sistnämnde kastar 033 i något mycket ovisst. Det är väl icke skäl att utbyta ett erkändt godt mot något ovisst bättre, och än mindre skäl lär det väl vara, att utbyta ett erkändt godt mot något förmodligen sämre. Om vi bibehålia den indelta soldaten, så veta vi oss hafva för den blifvande beväringen en kärnfast stam, kring hvilken den med trygghet kan! sluta sig. Låt vara att densa stam år behäftad med en eller annan bristfällighet, att den ej lemnar tillgång på dugliga befälsämnen eller i annat hänseende lemnar audra önskningar ouppfylda — visst fär att den i det väsentliga uppfyller sin bestämmelse och att den i moraliskt afszende utgör det bästa element att blanda med beväringen; och det vore väl icke skäl att just under denna brytningstid, då fråga är att införa en så utsträckt värnepligt, äfven införa nyheten af en alldeles opröfvad stam och sända söner att tjena i ledet tillsammåns med personer. som i sediigt hänseende möjligen kunna erbjuda de garantier, som den iadelta soldaten gör. Inom denna kammare fiones mycken konservatism och mycket reformatoriskt begär, blandade med hvarandra. Om äfven, som jag tror, konservatismen i sjelfva verket är det öfvervägande ele1 mentet, alstras dock af sammansättningen ett konservativt-reformatoriskt lynne, för hvilket det borde vara främmande att kasta bort något väsentligt dugligt som man eger, mot något zom för alla är — minst sagdt — dunkelt; ty hvarken utskottet eller reservanterna eller någon af de talare, som hittills yttrat sig, ba tecknat den stamtrupp, utskottet vill hafva, i så bestämda drag att man kan bilda mig en föreställning om dess blifvande skaplynne. Skulle denna trupp blifva en garnisonerad :; trupp, så ha vi helt nära icke särdeles uppmunj. trande profstycken på sådant manskap; skulle den åter blifva värfvad, men med fritt val af vistelseort, så hafva vi ett exempel på en dylik trupp i! Wermlands fältjägare, af hvilka vid mötestidsns h början halfva kompaniet kan saknas på sin plats, om sådant också ännu ej bändt. Ett tredje skäl, som bestämt mig för indelnidgsverkets bibehållande är att, om vi besluta detsammas upphörande, det blir absolut omöjligt att nu få den Nigtiga försvarsfrågan löst. Vi böra nemligen icke förbise att vi dock icke äro så maktfullkomlige, att vi förmå ensamma lösa densamma, . att vi endast utgöra en hälft af representationen, och att hvarkea den andra hälften eller regeriagen skulle gilla vårt beslut. KK. M:t sjelf, hans krigsminister och de öfriga rådgifvarne hafva förklarat att de hälla på indelaingaverket och det är således gifvet att, om vi antaga utskottets förslag, vi med detsamma hafva sagt att vi för närvarande . icke vilja någon förstärkning af vårt försvar. Nu såger man: åt så vara, men vi kunna icke på samma gång bibehålla indelningsverket och an2 en utsträckt värnepligt och detta af tvenne äl. Det ena är det rättsliga skälet, hvilket i går grundligt utvecklades af min ärade granne til venster, fast jag beklagar att jag af opassiighet . var hiodrad att afhöra hela hans anförande. In-; Dan jag yttrar mig om detta skäl, har jag att till eu början få förklara, att jag icke hör till dem som i ringaste män klandrar hans och öfrige liktänkandes uppträdande härutinnan. Det har icke ett ögonbiick kunnat falla mig in att han och öf-,; rige representanter, som yrka indelningsverkets , a yfrande, skulle göra detta af egennyttiga bevevelsegrunder. Tvärtom tror jag att deras yrkande härleder sig från den lifligaste känsla för det rätta. IE Roteoch rusthållarne utgöra icke någon statsmakt, hafra iogen egen stämma här; och det kan :. derför icke vara anvat än aktuivgsvärdt att föra, deras talan, synceriigen då det sker med fara att ntsätta sig för beskyllningar för egennytta. i Likvisst tror jag att de represeatauter, som föra ; denna talan, miastaga sig i afseende å den rätts-;; liga sidan af frågan. lå Vid föregående riksdagar har denna sida blifvit , så fullständigt utvecklad, att jag endast behöfveri 4 korthet angifva mina åsigter 1 detta afseende. Det, ig 4 är gifvet att alla kontrakt äro lika bindande för båda kontrahenterna. Klart är således, att kontrakt emellan kronan och den enskilde äro lika biodande för kronan, som för den enskilde. Nu: innebålla knektekontrakten, att roteoch rusthållare, mot skyldighet att uppehålla indelningsverket, skulle vara befriade från utskrifning. — Al hänger således på begreppet utskrifning. Eft den så många gånger framlagda utredningen och juridiska bevisningen betyder i knektekontrakten detta or? utskrifniog icke något annat, än utia-; gande af macskap till fyllande af den atående ar, måns behof. Om således i juridiskt hänseende detta ord icke kau annorlunda tolkas, hafra rote: och rusthållare ingen rätt att på grund af knekte-! kontrakten söka undandraga s:g ökad gärnepligt. I Jag tror att om den jarist, hvilken hr Sven Nils3son åberopade och hvars auktoritet han tillmätte så högt värde, blefve satt i en domstol, skulle ban ; icke heller här komma till arrat resultat. Och i! allt fall, äfven om denna tolkning skulle vara felaktig, lärer väl förbålisndet, såsom en represen-, tant från Halland jemväl anmärkt, vara det, att i saken i allt fall ej dermed är lagligen afgjord till ;, roteoch rusthållarnes fördel. Dervid förekommer nenligen dea omständighet att lagstiftande maki ten, IC M:t och representationen, öfverflyttat frå4 gan från privaträttens till statarättens område ge-!s nom bestågmelserna i 73 och 80 83 regeringsfori men. Må vara, att denna öfverilyttning skedde c våldsamt, den har dock skett, regeringen och re-!, presentationen hafva redan begårt denna våldsamma gerning. Och eniot statsmakternas beslut hafva roteoch rusthållarne icke laglig rätt att fordra indelnicgsverkets aflyftande, om de också kunna I af biiiighetsskäl påyrka detta. För min del erkänner jag dock icke de bulighetsskäl. som anfö-!g ras för aflyftande utan allt vederlag, ehuru jag är 1 mycket benägen att medgifva en sådan lindriog, 6 som så småningom leder till dea Jikställighet i:: skattebörav. Som af representanten från Halland 12 blifvit framstärm Såsom i framtiden önskvärd. Det! synes mig nemligenIAr2 en af regeringens och ö e i mar. skyldigheter att ialltf, represeutationens förnämsta. klart. för sig det! i sitt görande och låtande hafva DA mål, att så småningom upphäfva art SKil, aktighef ter i beskattningen emellan olika samhu. sklasser 3 och oliza jord. För min del önskar jag detta ..! ligt och har tyckt mig förmärka, att åsigterna ij; detta afseende äro ense. Men detta utjemnanue!y bör, såsom jag redan sagt, ske så småniugom, så att ingen känner sig lida och ingen gör en obe-!g hörig vinst, som icke bör tillkomma honom ensam q utan åtojutas af geaeration efter generation. Fort1, går man på den banan konseqvent, men varsamt, !yp så tror jag, att de obehöriga anspråken snart skola! y upphöra och saken reglera sig sjelf. g Den värde representanten från Halland yttrade) 7 att han af bvad i förevarande iräga förekommit! icke märkt något tillmötesgående i nu antyddal; riktoing. Det är sannt om man fäster sig vid ut-!q skottets försiag, ty der finnes icke något tillmö-l; tesgående, hvilket jag deremot påstår finnes till icke ringa grad i hr Kalistenii förslag. De, somlk yrka indelniogsverkets upphafvande, kunna klun-!g dra detta förslag, ty det fasthåller tillsvidare indelniogsverket, mena de, som yrka lindring, mäste erkänna att det innebär ett stort steg frarsåt i detta afseende. Enligt detta förslag skuile 10 å 12 millioner med ett enda penndrag efterskänkas och detta måtte väl vara ett tillmötesgåeade, som ej är så ringa. . Det är dessutom affattadt i samma anda, som EK. M:ts till 1869 års riksdag afgifva proposition, och vi hafva under denna öfverläggning hört från gtatsrådsbänken, att regeringen är villig att taga det i välvillig pröfoing och att i allmänhet ingå på ett lindringsförslag. Dermed her således äfven regeriagen visat gig benägen för tillmötesgående. Vid sådant förhållande och då. frågan om indelningsverkets vara eller icke vara är så omtvistad och då ännu ingen eger klart begrepp om den nva stam, som skulle sättas i dess ställe, synes!? fre Dn Ör I vt Fa fa