-—2 din At TIL RR AA Vr TE 0 af 60 millioner riksdaler till några tusen rustoch mtebållare. Tånken, mine herrar, om jag och de sarohällsklesser, som med mig äro i samma kateori och som nu skola åtaga sig nya bördor för dets försvar, skulle vilja sätta upp ett pris för detta åtagande. Mitt och deras indelningsverk äro de stora uppoffringar vi måste göra för våra barns uppfostran och kunskaper. Dessa barn skola nu lika med alla träda i ledet, och deruti ligger den största rättvisa. Men visserligen måste man väl erkänna, att uppoffringen af deras tid blir dyr-. barare än andras. Tänken, mine hrr, om de arbetande klasserna — de som endast ha sina händers arbete att lefva af — skulle vilja sätta upp ett pris för sitt antagande af den utsträckta värnepligten. Deras indelningsverk är deras tjenater, deras arbete; afbrottet deri är för dem ganska käpnbart — men hvarken vi eller de skola sätta upp något pris, och, när det gäller, tror jag icke heller att någon annan skall vilja det. Hvad jag värderar i vårt indelningsverk, är, att vi dermed hafva ett krigarestånd hvars mediemmar tillika äro medborgare med egna hem, hvarigenom de hafva stöd och samband med nationen. sFreden år ju det normalas har en talare sagt. Nutidens krig äfven de förfärligaste, sådana: som det uyss afslutade emellan verldens bäst ru stade nationer, äro af kort varaktighet, måste afslutas på några få månader. Skola vi rusta oss för krigets eventualitet, så böra vi alltså göra det så, at vi under freden hafva minsta möjliga olägenhet af våra krigare. Men att, såsom utskottet föreslår, under freden hafva en talrik rörlig soldatkast, som säknar nyss antydda göd, eller en lika trik garnisonerad trupp med alla dess olägenheter, det är icke att göra krigaren i fred angenäm. Den nuvarande indelte soldatens goda egenskaper har utskottet sid. 54 väl skildrat. Olägenheterna af volontärsystemets alltför stora utsträckning hafva reservanterna sid. 57 framställt. Jag vill så: ledes icke trötta genom att nu upprepa den afhr Björnstjerna sid. 67 uttalade åsigten som delas af mig. Helst ville jag således bifall till K. M:ts förglag i försvarsfrågan. Men om man kan göra några lindringar och jemkningar i roteringsbördan så att den blir mindre tryckande, der den nu verkligen är betungande, anser jag den frågan väl förfena att tagas i förnyadt öfvervägande. Jag yrkar alltså afslag på den föredragna punkten och återremiss af de punkter, som dermed stå i gammanhang. Hr Kinmanson åberopade hvad som ofta vore anfördt angående lämpligheten för Sverige att hafva, jemte beväring, äfven en aflönad stamtrupp Härvid fåstes särskildt uppmärksamheten på det förbållandeatt den långa öfningstid, som måste blifva nödvändig för en beväring, tillika afsedd att ersätta en Atamtrupp. hade inom vissa stater visat sig tunna föranleda utbildande af ett tryckande militärvälde. Något sådant skulle måhända, mer eller mindre, kunna äfventyras äfven inom detta land, såvida ej en fast organiserad och aflönad yrkesstam förefuanes. Tal. öfvergick derefter tiil utskottets förslag till indelningsverketas upphäfvande med upprättande i stället af en annan stamtrupp, bvilken dock icke kunde betraktas såsom betryggande hvarken i afseende å dess tillvaro eller dessa ändamålsenlighet. Han erinrade om den karakteraskilnad, som företedde sig emellan indelningsverkets stam och den, som utskottet uppställt. Denna sistnämnda stamtripp blefve icke längre tillhörig det särskilda landskapet, hvars rgemena nu i sådan egenvkap ständigt består och fortlefver. Den nya stammens trupper förlorade alldeles den för vårt land vackra egendomligheten, att hvarje dess regemente har sn historia med sina egna minnen från fordna krig och från slagfälten. De nya regementena deremot blefve blott numererade med ovissa förläggningtställen och ovisst bestånd. Derför att utskottets stamtrupp skulie göra försvaret icke starkare utan vida svagare, ville tal. motsätta sig förslagets antagande Med anledning åter af det utaf en reservant väckta särskilda förslag till indeiningsverkets aflösning, anmärkte tal. att detsamma vore aflösoing endast till namnet. Vidare utvecklade han hvarföre ban ansåg den angelägna försvarsfrågan icke för närvarande kunna lösas annorledes än än åtgärder till underlättande och lindring af indelningsverkets bördor och till deras utgörande på ett för försvaret sjelf mera lämpligt sätt. Och tal. slntade sitt anförande med att i Bådan syftning yrka återremiss till utskottet. Hr Printzensköld ansåg indelningeverketa bibehåilande nödvändigt, såvidt man ville hafva en verkligt god stamtrupp. Utskottets förslag vor: endast ett djerft försök attiett kritiskt ögonblick söka tillvälla sig fördelar på andras bekostnad Talaren medgaf att indelniogsverket tryckte ojemnt . och att derför en framtida lindring vore af nöden Ea sådan omfjliggjordes visst icke genom K. M:t förslag. Då talaren. emeilertid icke vågade hop pas, att detta förslag na skalle vinna framgång. yrkade han återremiss af den föredragaa punkten Återremiss i afsigt att derigenom åstadkomma jomkning i de olika förslagen yrkades äfven af hrr orsström, Entglander, Forsbeck och GranIund,. Alla dease talare motiverade utförligt sins yrkanden, men hvarken tid etier utrymme tillåta oss att här återifva deras anföranden. För bifall till grefve Björnatjernas röservation talade hr Helander. rr Petter Petersson, Rylander C. J. Bengtsson, Thorell, Brolin, Anders Andersson från Skaraborgs län och Jonas Jonas son yrkade deremot rent bifall till utskottets försläg. I samma syfte talade äfven br Jöns Pehrsson, som ansåg hr Rundgrens tal om figurer högst olämpligt. Från predikstolen deremot vore det hans rättighet att kalla sins medmenniskor till och med för kreatur, ett epitet, som icke ens han sjelf kunde undandraga si; Talaren försökte härefter skämta med hr Lind: ström i oggoskap, af snusfabrikör, men hans ord föllo sig alltför klumpigt för att göra åsyftad verkan. Något skäl att återremittera frågan funnes icke, ty all möjlig utredning vore redan genom det föreliggande betänkandet vunnen. Hvad der af statsrådet Bergatröm uslagda kroken beträffade, vore den af sådan beskaffenhet, att ingen gerna skulle nappa på den. Ingen kunde med skäl tillvita talaren att hans ord förestafvades af något eget intresse. Talaren hoppades att den tid snart skulle komma, då hr Mankell finge åtnjata rättviga. Hr Sv. Nilsson i Efveröd hoppades att hvarje ledamot af kammaren skulle uttala sin åsigt om frågan. Talaren ville på det allvariigaste tillbakavisa de skarpa beskyllningar, som blifvit framkastade mot den svenska allmogen, som så många gånger försvarat landets oberoende. Man hade tillvitat rustoch rotehållarne egennytta. Voreicke egennyttan snarare att söka hos dem, som på jordbrukaren vilja välta hela bördan af landets försvarsvåsende. Talaren trodde, att han på sida hade ioe af landets innebyggare och beklagade att regeriogen icke vetat att lyssua till folkets röst. Hvad det så mycket omtalade lösdrifveriet beträffade, borde man påminna sig att redan nu en mängd soldater finnas i Skåne, hvilka icke ega några torp, men som icke derför kunna kallas för lösdrifvare. Talåren yrkade slutligen bifall till utskottets förslag, sedan ban dockförut ansett lämpligt gifva hr Lindström litet.snus. Hr Sv. Nilsson i Österslöf. Fiere tal. hade klandrat utskottets motivering, utan ett gå in inågon granskning af den. Motståndare till utskottets förslag, som tillika voro fackmän, hade dock för tal. medgifvit, att-de funno motiveringen full kowligt bindande. Den omtvisiade-frågan vore endast en enkel rättsfråga och hade som,sådan blifvit ansedd äfven af en bland de mest ansedda jurister. Ordalydelsen -i knektekontrakten vore för resten så tydlig, att den borde kunna af hvar och en förstås, och Carl XII respekterade dessa kontrakt äfven då han var som mest i behof af soldater. De utskrifningar, som då icke kunde undvikas, visade bäst indelningsverkets olämplig ret. Det hade ej heller sedermera någonsin betått profvet. Sverige vore numera det endaland, ler man fortfarande ville lägga bördan af försvaet på jordbruket, likasom det endast vore i Sverige, man ifrågasatte betalning för en orättvijas upphörande, hvilken, ifall K. M:t och kronan runde stämmas till domstol, med säkerhet skulle pphäfvas utan att någon ersättving derför hunne fn mantäittang Nå man nu arhiäda sig ett undar ke ot få rg mrs be me