man icke nu på allvar toge i tu med den. En och annan påstode visserligen, att ingen fara hotade och att skyndsamhet sålunda icke vore af nöden, men sådana profetior voro icke att bygga på, och försvarsväsendet läte sig dessutom icke ordna i en handvändning. Återigen andra funnos, som ansåge, att vi icke böra kasta några renningar på försvar, emedan de gerna skulle födraga att vårt land stode under en främmande makts öfverherrskap. Dessa personer borde dock komma ihåg, stt det svenska nationallynnet icke är af beskaffenhet att det lätt låter böja sig under förtryckare samt att vårt lands läge och naturliga gränser betydligt underlätta vårt försvar blott vi sjelfva vilja göra något för detsamma Tal. ville för sin del biträda K. M:ts förslag, då han ansåg det icke allenast fullt betryggande utan äfven lätt utförbart. Man hade ansett såsom ett fel hos detsamma, att det grundade sig på indelniogsverket. — Visserligen kunde många anmärkningar med fog göras mot denna institution, men man egde derför icke rätt att kastå det helt och hållet öfver bord. Bristerna, som vidlåda det, kunde ju så småningom afbjelpas. För närvarande kräfde fosterlandets väl, att man med förbiseende af alla enskilda intressen beslöt sigi för antagande af K. M:ts förslag Tal. anhöll derför om bifall till detsamma. Hr von Geijer instämde med de fem reservanterna, men ansåg det ur militärisk synpunkt oriktigt isynnerhet af ett litet folk att hålla en stamtrapp. Skall en sådan nödvändigt fianas, måste den icke allenast upphöra att vara indelt, utan bör den för att blifva till något verkligt gagn förläggas i garnison. Tal. trodde att de fem reservanternas förslag bildade öfvergången till en sådan garnisonerad stamtrupp. Ingenting hade så försvårat frågans lösning, som de juridiska, historiska och kamerala undersökningar, man med afseende på densamma anställt. Emellertid föreläge nu trenne olika förslag till indelningsverkets aflösning, nemligen utskottets, de fem reservanternas och frih. Ericsons. Tal. hyllade egentligen samma åsigt, som de fem reservanterna, men ville, då frih. Ericsons förslag innebure en större lindring, helst hafva en sammanjemkning af dessa båda och yrkade i sådant syfte återremiss. Hr astrand. Utskottets förslag hade på tal haft en nedslående verkan. Då den egentliga bördan af roteringen låge i torpen, blefve det i sjelfva verket endast stamrotarne, som komme att draga fördel af indelningsverkets aflösning. Dessa utgjorde dock endast ett fåtal, endast 4 å 5 tusen. De öfriga rotarne, som hade att motse en högre beskattning, skulle deremot förlora på aflösningen. Icke heller kunde tal. gilla de fem reservanternas förslag. Hvad frih Ericsons förslag anginge, så vore det till punkt och pricka detsamma som utskottets, endast med den skilnad, att han föreslagit den så kallade aflösningstidens förlängande till 28 år. Tal. kunde dock icke finna, att någotdera förslaget innebure en verklig aflösning. Eno aflösning borde i alla fall icke ifrågakomma förr än förslaget till utsträckt värnepligt blifvit antaget. Man hade påstått att den indelta soldaten icke vore lämplig tiil befäl för beväringen. Skulle då den omständigheten, att han egde ett eget hem, kunna medföra någon menlig inverkan? En talare hade tänkt sig att vi i framtiden skulle skaffa oss en garnisonerad stamtrupp. Vore då vår ekonomiska ställning så god, att vi förmå lägga 24,000 man i garnison, och skulle vi med samma förtroende öfverlemna våra söner till den garnisonerade soldatens ledning, som till den indeltes? De skulle då utan tvifvel komma att lära mycket, som icke hörde till soldatbildningen. Om — ————— — MIT Kris im— — — man ock måste medgifva att rustningsoch rote-. ringsbördan tryckte hårdt i Skåne, fioge man å andra sidan icke? förglömma huru ringa den skånska jorden i öfrigt vore beskattad. Så funnes exempel på hemman i Westmanland, hvilka bära 320 ger atörre skatter än motsvarande jord i Skåne. Dertill komme, att den skånska jorden vore af en särdeles bördig natur samt att landtmävnen derstädes med lätthet kunde afsätta sina produkter, andra gyonande omständigheter ickel att förglömma. Alla missljud från det hållet vore derför oberättigade. Tal. anhöll om återremiss pp r det utskottet måtte blifva i tillfälle taga det af Kuwincoius framställda förslaget i öfvervägande. Hr Lars Ersson. I den del af Södermanland, resenterade, ville man visserligen som talaren repret med lif och försvara fåderneslandet, men icke derför underkasta sig större uppoffringar än som drabbade öfriga samhällsklasser, Tal hade på en resa, han nyligen företagit till hemorten, träffat på bondsöner, hvilka voro på väg till Amerika och som förklarade, att de voro tvungna öfvergifva sitt fådernesland, emedan de befarade, att K. M:ts 1: förslag, som afsåge att göra hvarje svensk man till soldat, skulle viona riksdagens bifall. Sådana utvandringar utgjorde emellertid blott förtrupper tiil den sstora durchmarsch genom oceanenp, som talaren vore förvissad skulle blifva en följd af det k. förslagets antagande. Hr Abr. Rundbäck. Frågan hade af många blitvit betraktad blott och bart såsom en beskattningsafråga, i det man satt fosterlandets väl i andra rummet, men eftergifter af ogande, skyldigheter i det första. Man ville icke gå in på den ökade beväringsöfningen förr än man derför erhölle mer än full ersättning och man ville rifva till sig statens tillgångar. Det vore beklagligt, att utskottsledamöterna sett saken endast ur de enskilda intressenas synpunkt. Utskottets motivering vore högst märkvärdig Premisaer och konklusioner stode der icke i rätt förhållande till hvarandra. Hela motiveringen, som dessutom förrådde brist på reda i begreppen om språkbruk, påminde om gudsfred — yxesi ft.. På samma skäl, som rustoch rotehållarne vilja undandraga sig den skuld de hafva till staten och som benämnes indelnings verket, kunde ock alla öfriga jordegare söka blifva qvitt de undantag., hvarmed deras jord till förmån för enskilde personer är behäftad. Tal. ingick härefter i en granskning af utskottets utlätande, hvilken dock var för vidlyftig för att här kunna återgifvas. Icke heller frib. Ericsons förslag kunde tal. gilla, emedan bang beräkningar voro allt för underhaltiga. Den stam, som blifvit föreslagen och som komme att sakna både hus och hem, bade med rätta blifvit betecknad såsom en slögdrifvarestam. En bland indelningsverkets största förtjenster låge just deri, att soldaten blefve i ti att såsom familjefader lefya sig inisamhällsordningen, den han lärde sig älska och till hvars försvar han skulle gå med glädje. En taJare hade påstått, att endast den stam vore något värd, som vore garnisonerad. Man borde dock komma ihåg att det vore icke endast för kriget ntan äfven för freden som man rustade, och hvilker arm6 kunde väl låra sig så uppskatta fredens I välsignolser som den jordbrukande. Tal. yrkade återremiss af den föredragna punkten. i Hä Key ville på det högsta protestera mot det lika obefogade som 9erbörda anskri, pressen med anledning TE den förevarande frågan upphäft. Den hade icke allenast sökt skrär:må med att krigsfara vore för handen utan äfven såsom landsförrädare stämplat hvar och en, som kommer att rösta mot det kongl. förslaget. Sanningen skulle nog en gång komma att göra sig gällande, och det hastigare än denna tidningspress, som antingen ) 1 förgåiit eller ock aldrig läst svenska historien, ini billade sig. Den skulle annars vetat, att indelningsverkets införande fordrade em tid af 46 år och att samma bönder, som på riksdagarne visade sådan gensträfvigbet mot indelningsverkets införande, att de hotade kasta presterna ut genom i fönstret, ifall de envisades att genomdrifva sina : egna Asigter och ieke foga sig efte: Sölermorn under Carl XIL gingo i döden för fär derneslandet. Tidningarne hade talat om och åberopat opinionen inom landet. Tal. ville bestrida. att de ens representerade opinionen inom de städer, der de utgifvas. Ett bevis på opinionen inom landet vore de hundratals bref, tal. från landsorten erbållit med underrättelse om att stora hopar voro på väg att utvandra till Amerika. På den tid, då staternas öde afgjordes med krigshärar af 20 till 30tusen man, kunde indelningsverket anses motsvara behofvet. Nu deremot yore det alltför otillräckrr Nn a knade dessutom helt och bållet för. r deras, likväll