sätter värde på hos sina barn, som att de äfven då de känna sig som mest skilda trån honom likväl blindt tro honom i ordet tvärtemot sila sins känslor och säga till honom: Jag vet nog, käre Herre, att detta är ditt vanliga sätt. Den fulla ech ostörda gemenskapen med Gud kunna vi icke åtrjata, så länge vi vandra i depna jämmerdeal. Under tårar lemnade Adam och Eva paradiset, och under törar mäste vi återvinna paradiset. I samma anda sökte talaren i sin aftonsångsprodikan i söndags öfver en text ur Joh, Ev. 21 kap. om Jesu uppenbarelse för gina lärjongar vid sjön Genesareth visa, att likasom desse lärjungar misslyckades i sitt fiskande, då de törforo efter alla konstens reglor, men sedermera, då de på Jesu ord kastade ut nätet under de mest ogynnsamma förhållanden, fingo en rik fångst, så låter Gud äfven i andligt hänseende menniskans sträfvsnden misslyckas, på det hon må erkänsa, att hon förmår intet, och taga sin omvändelse såsom ett rent under af honom. Kommentarierna göra sig sjelfva. Vi fråga blott: Hvilka frukter för menaklighetens religiösa och sedliga lif kan man vänta af ett predikande, som förnekar all religiös och sedlig utveckling, som har till sin första gruadsats menniskans fnilständiga passivitet i andliga ting, och som framställer förhållandet mellan Gud och menniskan såsom ett förhållande af oändligt godtycke å ena sidan, oändligt kryperi å den andra?