. Muvarande förslaget erbåller man kvad som vinne jmed byråerne. Man har en ansvarig person, som har bredvid sig andra, Hvilka äro skyldiga att yttra ,sina meningar. En sådan institution Kan lättare taga initiativ så att icko en fråga behöfver stanna Jat, och detta är den bufvudsakliga vinåtöi är en byråstyrelse, Tal. ånisärktö vidare att chefen för det hya embelsverket skulle få en mycket minäre makt än den som chefen för den kollegiala styrelsen nu har. Den föreslagna byrån är åter i sjelfva verket icke annat än ön kömite, sådan som Jofta användes i militära frågor. I marinförvaltningel Skulle man ha en myndighet som kurde rätt fördela Ut och se till att de blefve riktigt förvaltåde. Utskottets uttryck att man af den kollegiala formen skulle ha att förvänta inera säkerhet och trygghet i afseende på ärendenas förvaltning Vöre ett af dessa slagord som ofta begaghades. Tal. trodde icke att förvaltningen gått sämre i.armåförvaltningen än förr, Bedan denna blef ställd på samma rätt som den Organisation, hvilken nt föreslagits och som är analog med dePärtementen i detta embetsverk. Den Tollegiam styrelseformen — hade utskottet slutligen sagt — förhindrar icke, att militäriskt tekniska frågor från sjöförvaltningen skiljas, men tal. visade huru bämmande denna forii äfven härutinnan måste vara för äreidenas gång. De olika ledamöternas åsigter kunna icke förenas och då kunna frågorna icke heller lösas. Helt annat är det då en person ensam bär ansvaret. I fall här skulle bli krig, 3å är den kollegiala styrelseformenh föllkomligt omöjlig. Detta eg krig i höst vid den lilla oro som då härstädes förekom. I fall vid sådana tillfällen en energisk man finnes inom kollegiet, som rycker de öfriga med sig, är det väl, hvarom icke måste man kasta den kollegiala formen öfverbord. Frih. Skogman trodde att äfven i det nya verket skulle ungefär lika långa dröjsmål ega rum i afseende på målens behandling som de hvilka nu förekomma. Af mera allmän vigt vore den anmärkningen att kollegiets utlåtande nu ofta äro ett aggregat af olika meningar; men äfven i det nya verket skulle väl de båda andra ledamöterna ha rätt att uttala sin mening, och någon jemkning måste således ega rum, hvadan man äfven här vore inne på kompromisssystemet. I afseende på tekniska saker kan man ju till biträde äfven nu kommendera lämpliga personer. I de gamla kollegierna, der ledamöterna äro oafsättliga, kan det väl hända, att en person genom att fasthålla vid sin mening kan hindra ärendenas gång, men inom den nuvarande förvaltningen äro alla afsättliga utom en. Om i marinförvaltningen chefens och de öfriga medlemmarnes åsigter stå i bestämd strid, har den förre ingen annan utväg än att aflägsna de senare ledamöterna, eller alldeles densamma som nu. I den k. propositionen antydes genom några ord att den nya förvaltningen skulle komma att ställas i närmare beroende. af departementschefen än som nu är fallet — och man skulie kunna frukta att denne chef kunde komma att göra sin åsigt mera omedelbart gällande inom den nya förvaltningen. Men huru skulle detta stå tillsammans med chefens för mårinförvaltningen beslutanderätt och ansvarighet? Kunde en ministerstyrelse förenas med vår. grundlag, så vore deremot intet att anmärka, ty vär tid fordrar måhända större kraft och handlingsfrihet är som förut behöfdes, men att kringgå grundlaa bud, så att departementschefen får afgöranemakten medan en annan bär ansvaret måste anses för oriktigt. Tal. ville dock ej säga att afsigten varit denna. Beträffande den omständigheten att departementschefens tid skulle vara så upptagen att han icke kunde deltaga i besluten i förvaltningen och således icke heller få kännedom om dem, så kunde. detta lätt afbjelpag, genom att E. M:t infordrade underrättelseom dessa beslut för hvarje vecka om så behöfdes. Frib. Stjernblad ansåg, att en ansvarig byråchef, som vore fullt kunnig i sjömansyrket, lämpligast skulle kunna bidraga till ordnandet af vårt Bjöförsvar, och ett starkt sådant vore för vårt land i allmänhet af största vigt. Derföre måste vi anstränga oss för detsamma, så att vi kunna kraftigt uppträda, och icke blott försvara vår kust utan äfven oroa fienden. Hvad bjelper oss att ha 100,000 man då vår dörr står öppen. För ändamålets vinnande ansåg tal. att utskottets förslag vore lämpligt och biträlde detsamma med godt samvete. : Hr Nordenfelt yrkade bifall till K. M:ts proposition. En byråstyrelse vore för undvikande af det vacklande som utmärkte den nuvarande Bjöförvaltningen något önskvärdt. Då man emellertid ännu icke kunde få en sådan, vore K. M:ts förslag ett steg i rätt riktning. Grefve af Ugglas framhöll att äfven statsutskottet ansett att en byråstyrelse skulle vara den bästa, fastån man måste afstå från densamma såsom stridande mot grundlagen. Den af K. M:t föreslagna marinförvaltningen skulle få en myndighet, hvilken kunde blifva för departementschefen besvärande ifall chefen för nåmnde förvaltning vore en man med stor energi. Åfven motsatsen skulle kunna inträffa. Tal. kunde för öfrigt icke finna att det nuvarande, med de förändringar som utskottet föreslagit, egde så stora brister, att det icke skulle kunna fortgå tills riktig byråstyrelse kunde införas. Å Hr Rydin instämde med utskottet i önskvärd heten at att erhålla en byråförvaltning. Hvad beträffade departementschefernas stälining till en sådan förvaltning, så visade tal. genom anförande af beslut från 1834 och 1840 års riksdagar, att departementscheferna ega rätt, att öfvervaka och kontrollera förvaltningen inom uaderordnade myndigheter äfvensom att, inom en viss gräns besluta öfver anslagne medels fördelning. Det följer dess: atom af vårt samhällskick med nödvändighet att : lepartementscheferna erhålla en så beskaffad rätighet, och inom ecklesiastikdepartementet har ; 4 chefen redan en sådan öfver skolväsendet. Devartementechefens ansvarighet ligger deri att han san afskedas. På grund af dessa åsigter, hvilka stode i strid med hvad utskottet yttrat, yrkade al. återremiss. Grefve C. G. Mörner ansåg, att så länge de våda förenade rikena i afseende på sjöförsvaret gå om tvenne paralella linier, kunna vi ej hoppas få stt lämpligt sjöförsvar. På det att något för afjelpande af detta missförhåliande måtte med det maraste göras yrkade tal. återremiss. (Forts)