RIESDAGEN, Förstå kammaren. Torsdagen den 13 April. Främst på föredragningslistan stod denna d femte hufvudtiteln. Diskussionen angående denn började redan vid första punkten, i hvilken det föreslogs att expeditionsoch protokollssekrete Taretjensterna i sjöförsvarsdepartementets kansliex pedition måtte förenas vid nuvarande innvehaf. Vares afgång och bestridas af en expeditionsse kreterare med 5000 rdrs lön. I detta afseende yttrade -grefve Henning Hamilton, att en skicklig expeditionssekreterare utan tvifvel lätt kan äfven sätta sig in i en protokollssekreterares göromål och bestrida både sin och hans, om han blott har tid dertill: Detta vore dock icke i allmänhet fallet och tal. åberoade sin egen erfarenhet från den tid han hade len äran att sitta i konungens råd. Antalet mål i veckan, fördelade mellan trenne expeditionssekFeterare, uppgick då till 60 å 80, och det var blott genom att bekosta egna biträden som de medhunno detta antal, således 20 å 30 i veckan. Skulle en expeditionssekreterare ha behandlat dem alla skulle han för hvarje vecka behöft tre veckors, minst 14 dagars arbete. Det är emellertid en sanniog att under en längre tid kan man få ett jemförelsevis större arbete utfördt af protokollseller expeditionssekreteraren ensamt än af båda gemensamt, emedan i senare fallet en viss tid går förlorad deri gerom att expeditionssekreteraren tager kännedom om de mål som redan blifvit af den andre genomgångna; och då göromålen i jag gr kansli vore ringa, så förordade tal. hvad särskildt detta beträffade, att expeditionssekretjensten måtte indragas vid nuvarande innehafyvares afgång och 500 rår anslås till bestridande af dennes göromål. Statsrådet frit. Leyonhufvud anmärkte att göromålen i detta kansli icke vore flera än att de kunde af en enda tjensteman bestridas. Att målen.skulle beredas först af den ene sedan af den andre af de nuvarande båda tjenstemännen vore ett slöseri med tid som blifvit ofta och rättvist klandradt. Huruvida den qvarstående tjenstemannen ka!lades hed eller expeditionssekreterare vore alldeles likgiltigt. Grefve Hamiltons förslag. skulle leda till samma mål som regerinfond men vore mindre. praktiskt, ty arvode beöfdes icke i närvarande stund. ; Grefve C G. Mörner trodde ätt antagande af förslaget skulle leda till anspråk på löneförhöjning äfven för motsvarande tjenstemän i de öfriga departementskanslierna. Den: förespeglade bespariogen torde blifva ringa då det lätt kunde bli fråga om att ställa en af de i propositionen nga tjenstemän på indragningsstat. Yrkade afslag. : Vid anställd votering antogs med 67 röster mot 32 som voro för grefve Hamiltons förslag utskottets hemställan. till kontraproposition, och blef vid hufvudvoteringen densamma antagen med 61 röster mot 40 som voro för afslag: Begärda Iöneförhöjninger ät tvenne vaktmästare, en vid sjöförsvarsdepartementetsikansliexpedition och en vid dess kommandoexpedition afslogos i enlighet med utskottets förslag. Utskottet hade föreslagit i enlighet med K. M:ta Proposition, att anslagen til! kanslioch kommandoexpeditionernas expensmedel skulle sammanföras till ett. Detta ansågs af grefve C. G. Mörner såsom en inkonseqvens, hvarför ban yrkade afslag. Frih. Skogman och frih. Leyonhufvud visade att frågan icke hade någon betydenhet, men att förslaget lände till förenkling, hvarföre de yrkade bifall till propositionen, något som äfven blef kammarens beslut. K. M:t hade föreslagit att med anledning af behofvet af en centralförvaltning för sammanbållning af och kontrollen å de ekonomiska och administrativa ärendenas handläggning vid sjövapnets båda stationer, skulle en sådan under namn af marinförvältningen införas, hvars chef egde beslutanderätt i alla förekommande ärenden, med undantag af vissa befordringsfrågor, liksom håu ensam vore ansvarig för ärendenas gång. Från detta verk skulle bebandlingen af militåriskt tekniska frågor skiljas. Dessa skulle från stationsbefälhafvarne ingå direkte till KM:t och det. biträde departementschefen kunde för desamma behöfva, skulle meddelas af en militärisk teknisk byrå, bvilken skulle utgöras af chefen i marinförvaltningen, militärledamoten i denna förvaltning och öfverdirektören för maskiningeniörstäten. Lotsverket skulle komma att stå under förvaltning af en omedelbart under sjöförsvaredepartementet stående chef. Statsutskottet bade med fästadt afseende på den mängd olikartade detaljer som sjöförvaltningens verksamhetesfer omfattar ansett att den kollegiala styrelsen utgjorde en säkrare borgen för ärendenas författningsenliga behandling och anslagens riktiga användande än den föreslagna formen, äfven om det i vissa fall vore önskvärdt, att chefen egde personlig ansvarighet och ehuru lämpligheten af en byråorganisation, ifall den vore med våra konstitutionella former förenlig, icke bestreds. Utskottet hade derför tillstyrkt afslag å den k. propositionen. : Statsrådet frih. Leyonhufvud redogjorde för de många försök till lösning af frågan, Bom allt sedan detta århundrades början blifvit i vårt länd gjorda. Äfven tal. ansåg, att en byråstyrelse skulle vara den förmånligaste, men en sådan strede emot grundlagen och ingen förhoppnaing funnes om att inpagsa den i denna. Men genom att antaga det