ning. Om jag någonsin får egoa barn, önskar jag de mätte likna hennel Ni kan gerna vara så god och ge er af nu, sir Roland, och komma es anpan gång då vi ha mindre brådtom., återtog prokuratorn, som var vid dåligt humör i dag. Ni bara hindrar oss, alldeles som ni brukar Öra.n En lördagsmorgon, då Roland begifvit gig !ot i trängseln på sslutorget, der han förbindligt nickade åt gamla bekanta och fryntligt gjorde sig underrättad om smörpriserna, samt slutligen, blef narrad att köpa en gammal sog gås, under försäkran att det skulle bli en läcker stek, mötte han oväntadt mr Butterby. Roland helsade, i det han svängde gåsen i handen, lika obesväradt som om den varit en otsökt blomsterbuketi. Huru står det till, sir? Jag hörde att ni var här, sade polismanpen. Ja, jeg är här för att ställa till rätta hved jag lemnado på tok, och jag är rätt glad att kusna göra det. Ni har väl hört hvad som bändt mig, Butterby?. Jag har hört det. Ni är sir Roland Yorke och har tillträdt familjegodsen och värdigI heterna efter sir Vincents förtidiga död. Det var ett lyckoskott för er, sir. Lyckligt? suckade Roland. Je, på sätt och vis kan dst väl kallas det, men tro mig ej vara så hjartlös, Batterby. Om han kunde komma tillbska, så skulle jag gerna i deona stond återgå till min förra ställning och vara (nöjd med min trånga kammare hos mrs J. När jag satt vid hans dödsbädd och visste att han gick bort för att lemna rum ät mig kändes det som om jag begått pågot orätt emot honom, ja, nästan som min bror borde hafva känt det, som var skuld till olyckan Har ni läst om det i tidningarne? De ha be