en makt, hvars inflytande är ett så djupt och omfattande, att hon omöjligen kan förnekas eller lemnas tr räkningen. Jenna hibdlas pakt Rap, yttrade tålären, endast förklaras stigenom att bibelordet är Guds ord, och han uppställde med anledning deraf såsom ämne för sitt föredrag: bibelordet betraktadt såsom Guds ord. Hvad är ett ord? Ett ord, vare sig skrifvet eller taladt, är ingenting annat än ett tecken för en tanke: Guds ord äro alltså tegken för Guds tankar. Men ett tecken förutsätter någon, till hvilken tecknet göres, för att till honom meddela eller uppenbara dön andres tankar. Guds ord äro alltså meddölelåstecken till menpiskorna för Guds upBenkardde tårkår. KHvilka äro dessa Guds tankar? Ur en viss synpunkt kanna alla sanna tankar så benämnas, tz Gad är den högsta sanningen och innehåller i sig all sanning. Här är dock fråga blott om de Guds tankar, hvilka stå i ett omedelbart sammanhang med det religiösa lifvets angelägenheter. Likasom ailt till Guds väzen hörande äro dessa tankar icke, såsom menniskans, abstrakta, utan de äro fullt ök ösh pårsönliga; Euds tähkandö saibmwanfalier hos bonom med sattandet eller det eviga frambringandet af en ideel mångfald personliga väsen, hvilka i Gad, den högste personen, ega yttersta grunden för sin tillvaro. Af dessa personliga idber, hvilka utgöra det gudomliga tänkandets innehåll, är en den högsta, den, uti hvilken Gud tänker de öfriga, Pden enfödde sonen? uds tanke eller Pord i egentlig mening. Hvarje menniska kan medelbart sägas vara ett Guds ord?, alldenstand hon ioch genom Sonen har delxktighet i Gud och tänkes af hozom; men Sonen sjelf, och endast han, är det omedelbara gudomsordet; han är ock urbilden, till likhet med hvilken allt menskligt bör utveckla sig. Dot är; anmärkts talsfen; ett f vår tids ttörstå 17tön, All Man så ofta förbiser det personliga ordets betydelse, under det att man på dess bekostnad upphöjer och såsom det vigtigaste af allt betonar det abstrakta. Denna abstraktionens syndär ett farligt sjukdomstecken-hos samtiden; på den hafva ock i det förflatna hela kultarperioder gått sin uodergång till mötes. Hederdomen var, vid tiden för kristendomens framträdande, fången i abstraktioners bojor; så ock katolicismen, när feformationen intröt; Det öfverdrifna inskärpanet äf de abstraktaformlernas vigt leder Jätt till ett förbiseende af den långt större vigt, som ligger derpå, att det individuella, personliga hfvet må vara iong i den rätta riktningen. Kristendomen deremot framhäller städse det ersonliga såsom det väsentliga och afgöran. je. Fasthällas bör emellertid, att abstraktionen här i litvet äfven hear sitt berättigande; Vi roönniskor köona ej undvara densamma vid vårt tänkande; vi måste abstrahera från det enskilda för att kunna klart fatta det allmänna. -Abstraktionerna få visserligen ej sättas i stället för lifvet, men de äro oumbärliga för att åt andra menniskor kunna meddela innehållet af ens eget tankelif. En matematikers tankat. ex. äro en beståndsdel:af hans tankelif, och skola de åt andra meddelas klart och tydligt, kan detta blett ske i tänkandets abstrakta form. Så är äfven förhållandet med de religiösa sanningarne. Kyrkan är nödsakad att röra sig med abstraktioner för att göra de vämnda sanniogarne tillgängliga för menniskornas uppfattn og; så tillvida kunde hvarje kyrklig lärosats kallas ett Guds ord. Men vi gifva dock ej denna benämning åt dem aila. Det låter sig ej förnekas, att bibeln, jemte zitt för alla tider giltiga religiösa innehåll, äfven innehiller åtskilligt af mera förgänglig natur, alster af den tid och de förbållanden, under hvilka de bibliska skrifterna sågo dagen. Bibeln är derföre ej beller, såsom man riktigt anmärkt, ämnad ati vara en lärobok vare sig i fysik, geogrefi eller astronomi. Blott de bibelord, hvilka här flyta från dem, som i tiden före eller i tiden efter stått i ett nDärmare och ionerligare sammanhang med bibelns och kristendomens centrala enhetspunkt, Kristos sjelf, konna ega anspråk på att berpämnas Guds ord. Dessa Guds ord i bibeln Kro visserligen, äfven de. abstraktioner; men de äro dock såsom uttryck för det i högsta mening personliga lifvet af en egendomlig, regnant natur; af alla abstraktioner stå biblieka det konkreta närmast och derigenom äfven närmast personligheten, Genom denna sin ställning till personligheten får bibelordet en dömande myndighet, bibeln är ett nådemedel, det medel genom hvilket, i förening med den helige andes väckelse, Gads nåd är verksam i den kristoa försarnlingen. Det ofvanstående utgör, efter hvad vi tro, en korrekt sammanfattning af dat väsentliga innehållet uti hr Wikoers föredrag, hvilket följdes med stor uppmärksamhet af de talrika åhörarne, Mången: af dessa torde med någon undran — blandsd med en dosis pyfikenhet — hafva begifvit sig ästad för att närvara vid den i sitt slag ovanliga tilldraelsen: uppträdandet af en filosof ex proeas0 såsom föredragande åett till sin kyrkliga riktning strängt konfessionalistiskt ssmfands vägnar. I och för sig innebär ett dylikt uppträdsnde visserligen icke en orimlighet. Mao må än så eftertryckligt betona skiljaktigheten mellan den filosofiska och den kyrkligt-dogmatiska uppfattningen a! kristendomen, så kan dock å andra sidan ej förnekas att de båda olika betraktelsesätten äfven hafva åtskilligt med hvarandra gemensamt. Båda äro de ense om att erkänna bibeln såsom kunskapskällan, för sfgörandet af hvad som är det sannt kristliga; båda 80 uti kristendomen religionen i dess sanning, den högsta uppenbarelsen af det gaSNEAKERS TKA ANGE Ne HANE nr —