a TE CYTANN RURRESKR R utskottets CILIACI VÄL 5 förundran deröfver, att utskottets majoritet, som i sjoltva verket, när man ser på reservanternas antal och det betydligt afvikande i deras yrkanden, reducerar sig till en minoritet, i motiverna till sitt förslag helt enkelt antager, att frågan om ett bättre ordnande af den allmänna värnepligten icke kan afgöras annet än i sammanhang med ett upphäfvande af indelningsverket, oaktadt det genom den mångsidiga utredning, som detta ämne under den offentliga diskussionen erhållit, blifvit ådagalagdt med så stor klarhet och bestämdhet, som en bevisning någonsin kan erhålla, att dessa frågor allsicke stå i något inre sammanhang eller något i sakens natur grundadt beroende af hvarandra. Ehura öfverflödigt det egentligen borde vara, skola vi ännn belysa ett eller annat yttrande, som i utskottets motivering framkommer såsom stöd för den besynnerliga uppfattningen, att rustoch rotehållare skulle blifvit befriade, icke blott frän utskrifningen till da stående regementena, utan från fullgörandet af den allmänna personliga värnepligten. Ett sådant yttrande är t, ex, det, som förekommer sid. 11: Att Carl XII likväl erkände rustoch rotehållares frihot från utskrifning visades, då nödvändigheten slutligen tvang honom till utskrifning efter mantal och landshöfdingarne anbefalldes att uppfätta rullor på alla, som kunde komma i fråga till utskrifning, ty då föreskrefs, att de skule undantagas, som bodde på sådana hemman, som bidrogo till indelta härens underhåilv. Någon annan utskrifning efter mantal än den, som omnämnes i k. förordningen af den 19 Mars 1714, skedde icke under Carl XII:s tid, och det var icke någon utskrif.. ning, utan ett ouppbåd af allt dugligt och värbart manskap, som utom det (gentlig krigsfolket fanns att tillgåv, Manskapet kallades ätven uppbådsmanskap och om något som helst undantag för dem som bodde på sådana hemman, som bidrogo till indelta härens underhåll, finnes icke ett ord i nämnde förordning. Uppbådsmanskapet fördelades i kompanier, förseddes med gevår och exercerades, Hela landet indelades i defensioner och i en specifikation på ordinarie och extraordinarie regementen till häst och fot 1714, redovisas särskildt denna s. k. slandtmilis, Detta uppbåd var således helt enkelt en tillämpning af allmänna värnepligten, hvilken utan åtskilnad drabbade alla lika. Det i otskottets utlåtande citerade uttrycket: som bodde på sådana hemmen, som bidrogo till indelta häreås underhåll, bar utskottet tydligen hemtat från Th. Wijkanders sÖfversigt af Svenska krigsförfattningens historiska utveckling,; Wijkander har deremot lånat ottrycket från Fryxell, hvilken i fråga om den at Carl XII anbefallda nya roteringen begagnar dessa ord, gock utan hvarken kursivering eller citation, hvarpå denne författare, som bekant annars icke sparar; det ifrå.gavarande uttrycket är icke heller hemtadt från någon författning i ämnet. Hura Carl XII för öfrigt betraktade frågan om frihet från utskrifning, torde med full klarhet framgå derutaf, att då Magnus Stenbock, uti skrifvelse af den 24 Juni 1711 och i afsigt att skaffa rotehållen lindring i den höga lega, hvartill de beständiga uppsättningarne af manskap gåfvo anledning, fös reslog en allmän utskrifning öfver hola fiket och det utskrifna manskapetsz fördelande på alla regementen, som någon ersättning behöfde., så samtyckte Carl XIL ej dertill, på den grund, att allmogen i knektekontrakten var försäkrad om frihat från utskrifning. Således, då fråga var om regementenas uppfyllande genom utskrifning, hvilket hade varit i strid mot knektekontrakten, förfäktade Carl XII ruostoch rotehållares rätt att derifrån vara frie. Då återigen, till följd af påbuadet den 7 Januari 1716 om sockneknektars utgörande, på sådant sätt, att hvarje församling, såväl i städerna som på landet, skulle uppställa en karl, landshöfding Cederhjelm hemställde, huruvida ej det manskap, som till Westgöta tremänningsre; emente blifvit utgjordt, skulle från de påbudna sockenknektarne få afräknas, så svarade Carl XII derpå i skrifvelse af den 2 Fer, 1716, att ;som Vi intet finna, att hv, rosthållarne, hvilka äro allenast en Il ka del af socknen, gjort, har någon gemenskap med hvad hela socknen eller församlingen bör utgöra, så kunna deras rekryter intet afkortas uti sockneknektarne, utan måste blifva stående under regementet, hvarunder de blifvit satte, och sockneknektarne likafullt utgöras, efter det antalet, som församlingarne äro. . : . Följaktligen, då såsom vi nyss nämnde fråga var om regementenas uppfyllande genom utskrifning, erkändes rostoch rotehållares rätt att vara derifrån befriade, men så snart fråga var om de allmänna stridskrafternas ökande utöfver dessa regementen, så voro rustoch rotehållare, lika väl som alla andra, skyldiga att dori deltaga. . En ganska underlig och behändig manöver i utskottets utlåtande är den, att vilja göra fullgörandet af den allmänna värnepligten liktydigt med det ortförsvar, som man nu kallar landstorm,. Hvar och en vet, att någon landstorm hittilis icke hos oss funnits och ännu icke finnes och att det är, hvad ordet och begreppet angår, lånadt från Preussen, der i början af detta århundrade en organisation infördes, grundad på trenne kategorier af försvarskraftec: stående hären, landtvärnet och landstormen. Hos oss har hittills icke funnits och finnes icke ännu mera än två kategorier af försvarskrafter: de indelta trupperna och det på allmänna värnepligten sig grundande landtvärnet, hvilket dock, sedan detta namn genom 1808 och 1809 årens olyckor fått en obehaglig klang, 1812 utbyttes mot den lika omfattande och ssken fullkomligt betecknande benämningen allmänna beväringen. Då utlåtandet sålunda också talar (sid. 10) om de gamla landskapslagarnes föreskrift om landtvärns eller landstorms upprättande,, så är det endast ett nytt försök att ge dessa båda ord liktydighet med hvarandra och till förmån för sitt resonnement förvränga begreppen. I fjerde punkten at sitt förslag bestämmer utskottsmajoriteten att, sedan indelningsverket efter 15 års förlopp blifvit, utan ersättning till staten, upphäfdt, skulle den till rustningens upprätthållande anslagna ränta eller tionde derefter återgå till statsverketo. Rusthållaren skulle sålunda utan vidare ersättning bli befriad från hemmanets skatt till