Rättegångsoch Pollssaker. Högkyrkligt åtal. Pastor A. Wiberg, son bekant genom kyrkoherden i Skeppsholm församlipg hr Påhblman åtalad inför Stock: holms rådhusrätt i förut af oss upprepad gånger utförligt refererade mål, har i dag a rådhusrättens fjerde afdelning blifvit från de -l yrkade ansvaret i allo frikänd. Dubbelmordet i Attarp. Kristianstad den 5 April Den för mordet å makarne Jönsson i Attarp miss tänkte skräddaren Syen Svensson, som nyligen in manats i häkte, är en äldre man. Rörd af samtalet med dr Bergman i Vinslöf sist lidne lördag, och af medömkan öfver den sorglig: .I belägenhet, i hvilka han störtat sin hustru och Isina barn, för hvilka han uttalade stor ömhet, hade han beslutit att afgifva en fullständig och sanningsenlig bekännelse. Anledningen till mordet hade varit den stora fattigdom, i hvilken han varit nedsänkt. Undej förliden vinter hade familjen flera gånger saknat både mat och. bränsle. Till följd deraf hade ban redan kort efter jul börjat fun dera på att genom olofliga medel söka upphjelpa sin ställning. En hemmansegare, som han bedt om hjelp, hade afslägit hans begäran. Slutliger uppstod hos honom tanken på att mörda makarne önsson. Torsdagen före mordet, under det hu strun befann sig i -svärfadrens hus,) hade fången besökt Per Jönssons i afsigt att sätta sitt beslut i verkställighet. . Han -hindrades likväl derifrån, emedan en främmande -person var. närvarande. Han hade då under hemgåendet varit glad öfver att brottet icke blifvit begånget. Dagen före mordet hade hustrun hemkommit. Vid tanken på deras fattigdom hade han då ånyo beslutit att genomföra sitt onda uppsåt. På mändagadväljen bogar han sig till det gamla folkets bostad, försedd med en skarpslipad tälgknif, som han lånat af sin svåger. Ankommen till ort och ställe bad han makarne Jönsson att låna honom något penningar, tio, fem eller åtminstone en rår, men de ville icke lemna honom det ringaste. På hustru Jönssons uppmaning företog han sig då att laga en henne tillhörig tröja. Det blef emellertid sent, hvarför han inbjöds att qvarstanna öfver natten. Kort derefter gick Pehr Jönsson till sängs och en stund senare lade sig äfven hans hustru. Mördaren satt emellertid qvar i samma rum, sysselsatt med sitt arbete. Några minuter senare, och medan ljuset fortfarande brann, öppnade han dörren till angränsande rum och tog en derstädes befintlig yxa. Han smög sig derefter fram till gummans säng och tilldelade henne med yxanus hammarsida några våldsamma slag i hufvudet. Derefter mördädes gubben på samma sätt. De olyckliga offren uppgåfvo icke ett rop....-Det enda, som gaf tillkänna dödsarbetet, var några svaga rosslingar. För att riktigt förvissa sig om att de båda makarne voro döda, framtog mördaren tälgknifven och tilldelade dem några stygn i halsen. Sedan sålunda det förfärliga brottet var fullbordadt, tillFR han de peimingar; han i hast kunde åtkomma. hustruns byrå anträffade han en börs och i mannens skåp en del kopparslantar samt en plånbok, som innehöll penningar. Af dessa penningar nde han en del under en sten å prestbondens åladsmark, de öfriga medförde han hem. För hustrun, som enligt mördarens bestämda försäkran icke hade ringaste kännedom om brottet, visade han endast 4 rdr, som han sade sig hafva lånat af.en bonde från Wankifva; de öfriga penningarne, Bom han medtagit, tre femmor och några silfvermynt, tillsammans omkring 20 rdr, gömde hat tillsvidare. Dessa penningar har ban sedermera användt, men de som doldes å fåladen har han icke kunnat återfinna. Utbytet blef således mycket ringa. Brottsliogen gaf sig icke tid att ondersöka de mördades gömmor; i annat fall hade han kunnat göra en icke obetydli skörd, ty de mördade hade penningar gömda på 7 a 8 olika ställen, deribland ett bylte af gammalt linne icke mindre än 1000 rdr. Den tilltalade är starkt misstänkt för att hafva ännu ett mord på sitt samvete. För några år sedan mördades nemligen en äldre, afsides boende, förmögen qvinna; utan att mördaren sedermera kunnat upptäckas. Det antages nu att Sven Svensson begått äfven denna ogerning. Då dr B. härom tilll Igade honom, greps han så häftigt af den oförutsedda frågan, att han dignade ned på en bredvid stående stol. Han bedyrar dock att han är oskyldig till detta mord. (x. B.) — Bajonettanfall på ankarstockar. Carlskrona den 8 April. Läsarens ögon spärras nog af förvåning vid anblicken af denna ovanliga rubrik och nåhända ännu mera, då vi berättat den sällsamma ändelse, som föranledt oss välja densamma. Seel: är, huru saken hänger ihop! Natten emellan den . och 6 dennes hände sig, att den å Kungshalll: vosterade soldaten, der hän ensam gick af och an kölden, fick-n påminnelse af magen eller, såom man plägar uttrycka sig, kände sig. litet sujen. I -början bekämpade han kanske aptiten, men:! ned kännedom om denne fiendes uthållighet kan nan icke förundra sig öfver, att mannen slutligen lukade under och mäste uppfylla segrarens forringar. Denne gaf ingen respit, hvarföre manjen i sin förtviflan beslöt att kasta sig i det närelägna: vattnet och sluta sin olyckliga tillvaro. ust som han stod i begrepp att utföra sitt beslut, lög en ljus id genom hans hjerna. Räddad! utrojar martissonen, störtar ner till det straxt bredid liggande brödmagasinet å Stumholmen, insticer genom en fönsteröppning (fönsteröppningarne nämnde magasin äro visserligen försedda med aller, men genom mellanrummet emellan dessa an med lätthet en ankarstock utpraktiseras) baonetten, spetsar å densamma en ankarstock och rar tillbaka — men.— 0, ve! — bajonetten, söm ke ördentligt blifvit fastskrufvad vid gevärspian, finner för godt att sitta fast i det träffade föemålet. Donnerwetter! mumlade den bålde kriaren nog mer än gäng under återstående delen f passet. På morgonen fann man vid besök imaasinet en å en bajonett spetsad ankarstock 9Sean man länge funderat öfver hemligheten, efterördes, om någon soldat ifrågavarande natt förrat en bajonett, hvilket bjelten i vår berättelse ejakade under uppgift, att han tappat sin i sjön nder nattyakten å Kungshall, Nu var ridån uppFagen, och den strogne väktaren., Bom tillhör örsta kompaniet och heter Månssön, fick bums EN trypa i kurran. (Bi L. T.) -H-E ER