skolas verksamhet blifva temligen underhaltiga, Reservanten har vidare talat om de utslitna lärare, som skulle komma från de privata låroverken in i statens. Det dock titslitna lärare äfven i dessa senare Enda skillnaden mellan privatläråren, söm öfvergår till statens läroverk, och den lärare, som alltigenom egnar sig åt dessa, är den, att den förre under flera år arbetat för samma ändamål som den genafö, utan att derför af staten uppbära tågön ersättning. Man får icke heller för! ise, att då privatläraren söker sig in i statens tjenst, han icke allenast medför ökade lefnadsår, utan äfven en ökad erfarenhet. Vi stå här vid skiljovägen och ha att välja mellan att antingen bevilja den föreslagna förmånen, i hvilket fall staten kommer ätt i etydlig mån känna åt den enskilda företagsamheten öfverlemna grundläggandet af de läroverk, som framtiden kommer att kräfva eller ock att neka den, i hvilket fall det blir statens skyldighet att med stora omkostnader oupphörligen anlägga nya läroverk. Jag anhåller om bifall till utskottets hemställan. Hr Gumelius instämde med den föregående talaren. , Hr Carlån förmäldö, det han komme att yrka afslag å betänkandet. Den aktade motionären hade såsom skäl för sin mötion framhållit, att de privata läroverken, för att kanna existera, måste söka draga till sig de bästa lärarekrafter, som stå till buds. Vore det kanske således meningen, att staten skulle offra penningar för att sedan få nöja sig med de sämre lärarne? En talare hade framställt en liknelse mellan de privata skolorna och. de enskilda jernYägarne. Man hade kunnat vänta att liknelsen skulle gälla jernvägstjenstemännen och skollärarne. Det vore dock Kvarken rättvist eller billigt att, i händelse vid statens jernvägar löreförhöjning efter viss tid förefunnes, låta tjenstemän från enskilda jernvägar göra sig denna löneförhöjning tillgodo. Likaså vöre det icke heller billigt, om en privatbanksbokhållare hade rät tighet att efter t. ex. 10 års tjenstgöring söka sig in i riksbanken och der komma i åtnjutande af den löneförhöjning, som tillkommer dess tjenste-. män. Det vore, enligt tal:s tanke, särdeles oklokt, om på sådant sätt den enskildes verksamhet skulle sammanblandas ined statens. Staten måste redan nu nöja sig med ganska svaga lärarekrafter. Skulle man då genom ett beslut, sådant som det ifrågavarande, Hjelpa till att från statens skolor draga ännu flera af de mera begåfvade lärarne? Detta vore så mycket obilligare, som det är fattigmans barn, hvilka befolka statens skolor, under det att endast den förmögne har råd skicka sina söner till privatskolan, Det vore för öfrigt temligen besynnerligt, om, då staten har all anledning att vara belåten med sina läroverk, den skulle saga till privatlärarne: Jag vill bevilja eder vissa fördelar, på det ni må kontrollera och ruska upp lärarne vid mina egnä skolor. Hr A. Rundbick visade med siffror, att den ekonomiska fördel, som privatskolorna bereda staten, är ganska betydlig. Det vore då icke billigt att neka dessa läroverk, hvilka, till följd af den afgiftsfria undervisningen i statens skolor, äro ien sämre ställning i Vårt land än i något annat, all uppmuntran. Påståendet att privatskolorna skulle draga till sig alla de bättre lärarekratterna vore endast ett tomt prat, alldenstund deras lärarepersonal är så högst obetydlig i jemförelse med statens. Ett afslag å den gjorda hemställan skulle innebära bevis derom, att man icke vore vän af nåon fri konkurrens på det ifrågavarande fältet, och öljden skulle blifva, att kommande riksdagar måste bevilja hundratusentals riksdaler för inrättandet af nya läroverk. Tal. yrkade bifall till utskottets förslag. : : Hr Lithner. Den förevarande frågan innebure i sina konseqvenser mycket, som icke vid första floder Mn i öppen dag, och det vore all anledning att fråga, huruvida i närvarande stund några egentliga skål förefinnas, som erinra oss att öfverlemna våra barns undervisning åt den så kallade fria konkurrensen. Att, såsom en talare: från Göteborg: hvilken betraktade frågan äfven från dess politiska sida, föreslagit nu lagstifta. med afseende fästadt på möjligen framdeles kommande eventualiteter, vore att gå händelserna alltför mycket i förväg. Mau hade sagt, att fördelen hos de privata läroverken skulls ligga: deri, att undervisningen icke kontrollerades af statsmakterna, och att således större frihet der skulle råda. Talaren trodde, att denna frihet icke alltid vore nyttig. Den täflan, som förefinnes statens skolor emellan, hade blifvit alldeles förbisedd, hvaremot man varit särdeles angelägen att framhålla den, som skulle uppstå mellan de privata läroverken och statens. Likaså det förhållande, att lärarne vid statens skolor måste underkasta sig vissa kompetensprof, hvilket deremot icke ifrågakommer vid de privata läroverken. Talaren anhöll om afslag å utskottets förslag. r Winkrans besvarade de anmärkningar, hr Carlen gjort mot hans liknelse. Hr Hedin. Tal. led af heshet och hans anförande kunde till följd deraf icke från referentlåktaren tydligt uppfattas. Han bemötte de flesta af hr Lithners anmärkningar. Motionen innebure dessutom endast en uppmaning till riksdagen, att taga ännu ett steg på en redan beträdd bana. Talaren hoppades, att snart nog för qvinnan nya vägar skola öppnas, hvilka förutsätta elementarstudier, och äfven ur denna synpunkt vore det. önskvärdt, att enskilda läroverk finnas, som kunna: bland sina elever mottaga dem. Reservanten hade. påstått, att statens skolor gifva anledning till all önsklig täflan. Tal. trodde dock icke, att någon. synnerlig täflan dem emellan kan förekomma, så långe de äro skurna efter samma snitt. Påståendet att staten skulle vara nödgad åtnöja sig med privatskolornas utslitna lärare, berodde på ett missförstånd, ty staten vore icke pligtig att mottaga andra lärare, än sådane, med bylika den vore betjenad. Talaren yrkade bifall till utskottets hemställan. Hr Liss Olof Larsson ville yrka afslag, då han trodde, att de ifrågavarande läroverken; om de ock vore förtjenta af all möjlig uppmuntran, dock icke borde ställas framför statens. Förslaget innebure dessutom en orättvisa mot lärarne vid statens skolor. Då dessutom erfarenheten visar, att brist på lärare råder, vore det icke väl betänkt, att, genom bifall till utskottets hemställan, bidraga dertill, att ännu flera lärare droges från statenz skolor. E Hr Ehrenborg kunde så mycket hellre yrka bifall till det föreliggande förslaget, som han i detsamma återfann samma grundtanke, som genomginge hans, för en vecka sedan så djupt missförstådda motion. be Hjelm yrkade bifall till utskottets betän16; Gretve Sparre kunde icke Drarian huru det vore möjligt neka bifall till en så billig begäran, som den det ifrågavarande förelaget innebure. Man hade talat om den skada, som för staten skulle uppkomma derigenom att den nödgades mottaga gamla, utslitna lärare. Talaren förmodade dock, att staten icke skulle mottaga de lärare, som vore alltför lastgamla. All täflan vore nyttig. och man borde då söka framkalla den äfven på det ifrågavarande fältet. Talaren yrkade bifall till utskottets förslag, hvilket, genom derefter anstäld votering, afslogs med 72 röster mot 60. EDER OO Telografunderrättelser. (Genom svenska telegrambyrån.) Washington den 10 April. Re