RIKSDAGEN Andra kammaren. (Forts. fr. torsdagsbl.) Er A, Rundbäck-ansåg att många skäl finnas, som tala för en afgiftsfri undervisning. Hvad beträffade motionärens anmärkning, att såväl skolor som universiteter äro öfverbefolkade, kunde ingen neka, att den vore befogad, men det botemedel deremot, han velat åstadkomma genom införandet af skolafgift, vore enligt tal. åsigt långt ifrån det rätta, För att de för studier mindre väl begåfvade ynglingarne i tid skola föras in på de lefnadsbanor, hvartill de till följd af naturanlag äro ämnade, fordras att läroverken så anordnas, att redan i de lägre klasserna kan utrönas hvartåt hvars och ens anlag luta. Då det emellertid vore att hoppas, att det förslag till elementarläroverkens omorganisation, som af en särskild komitå för närvarande utarbetas, kommer att gå i en sådan riktning, trodde tal. att elementarläroverk undervisningen hädanefter skall blifva för samhället af det gagn, att det måste ligga i statens intresse att på allt sätt understödja den. Det vore hvarken rätt eller representationen värdigt att ingå med skrifvelser till K. M:t, utan att kunna säga hvad man med dem åsyftade, och det kunde man svårligen i förevarande afseende förr, än man fått se till hvilket resultat komiterade kommit. Tal. yrkade derför bifall till utskottets hemställan. Hr Ola Andersson. Samhällsmakten skulle i väsentlig grad stärkas om skolor inrättades, som fn kort tid bildade för det praktiska lifvet skicklige män. Som tal. dock vore Or att den nation, som icke på vetandets fält häfdar sitt anseende, ej heller gör det på andra, ville han ej med sin röst biträda ett beslut, hvarigenom endast de förmögnas barn skulle komma i åtnjutande af bildningens fördelar, och anhöll derför om afslag å motionen och bifall till utskottets feg Hr Törnfelt, Jag minnes den tid, då obskurantismen formulerade sina påståenden så, att ur vishetens bägare skulle man antingen dricka djupt eller också intet; det vill säga, att några få skulle utgöra lärdomsaristokrati, under det att massan förblefve obildad. Dit vill man nu återkomma, och man har framhållit faran af den halfbildning, som skulle uppstå derigenom, att en del afbryta sin studiebana, då de befinnas sakna anlag för gtudier. Det blefve en halfbildning, som åtminstone icke jag fruktar. Emellertid, om de gamla förhållandena kunde återkomma, skulle de bereda evangeliska fosterlandsstiftelsen ett förträffligt fält att genom sina upplysta kolportörer först besätta menniskor med djefvulen, för att sedan få utdrifva honom med samma besvärjelseformler, som användts i Nya testamentet. Som jag hört att den ärade motionären skall hafva någon beröring med evangeliska fosterlandsstiftelsen, hvilken är a biblisk af sig, så skulle jag, till hans och till allas uppbyggelse, vilja på våra läroverkshus i gyllene bokstäfver inrista ri ord: Kommen och hemten förnuftets mjölk, utan penningar och för intet. Hr Rundgren. Af flere talare äro så goda skäl gifna för afslag å motionärens framställning äfven med den modifikation, han nu sökt göra i densamma, att jag ingalunda begärt ordet för att i detta hänseende tillägga något; men det är i ett afseende, jag ansett mig förpligtad yttra några ord, nemligen i det, som synes utgöra sjelfva rundtanken i motionen, eller den fara man hyser ör att våra offentliga läroverk skola blifva alltför mycket befolkade, att riktningen skall blifva alltför stark till sådana studier, hvilka leda till universiteten och in på embetsmannabanan. Denna åsigt, som jag tror är temligen allmän, synes mig innebära en reaktion mot det starka framåtskridande, som under de senast förflutna åren rådt i afseende på inrättandet af nya elementarläroverk, Till grund för denna farhåga ligger en.fördom, som jag anser det vara ytterst angeläget att motarbeta, och det är just den föreställning, som förefinnes såväl hos föräldrar och målsmän som hos andra personer, att man med att insläppa sina barn i elementarläroverken afser att föra dem in på embetsmannavägen, likasom studierna skulle vara förfelade, derföre att den, som gått in i ett läroverk, icke fullföljer dem alltigenom. Enligt min uppfattning är det en lycka att till läroverken blir så starkt tillopp som möjligt, men vi stå på en falsk ståndpunkt, då vi inbilla oss, att kunskaper endast behöfvas på den lärda och på em,etsmannavägen; ty de behöfvas på alla vägar. Vi må derför vara glada i samma mån som tjenstemannavägen blir så öfverfylld att det icke vidare blir tillfälle för någon att komma derin; då skola nemligen kunskaperna söka sig in på andra vägar, ych jag tror, att samhället och staten ingalunda kola ångra att kostnadsfri undervisning varit besedd åt hvem som helst, på det hvem som helst vå kunna i alla riktningar ådagalägga, att kunskap är makt. r Jöns Pehrsson trodde, att öfverflödet på xtra ordinarie tjenstemän skulle bäst motarbetas lerigenom, att man icke aflönade flera tjenstemän, in som nödvändigt behöfvas, men i stället aflöade dessa så mycket bättre. Statsrådet Wennerberg. Såväl af utskottets etänkande som af den här förda diskussionen ramgår, att man inser vigten af denna principråga. Jag har begärt ordet emedan detta är det örata tillfälle, som lemnats mig att inom repreentationen få uttala mig i frågor rörande våra lementarläroverks organisation. Med glädje har ag derför tagit detta tillfälle i akt, ehuru jag cke, då sådant i detta ögonblick är öfverflödigt, änker genom något längre och mera detaljeradt öredrag framlägga de skäl, som göra, att jag cke kan dela motionärens åsigt i frågan. Jag emställer blott till eder, mina herrar, huruvida, lå våra elementarläroverk enligt lag äro till för tt åstadkomma såväl allmän medbörj enlig. som mbetsmannabildning, det vore lämpligt hindra tt hvar och en svensk får tillträde till dessa läoyverk för att der skaffa ER nödig yrkesbilding. Det är icke nu som förr, att man med anska litet vetande kan komma temligen långt i e särskilda yrkena: dertill fordras nu mera och tror derför, att det är af högsta vigt, att hvar -å en svensk medborgare har tillträde för sina arn till statens läroverk. Sverige har em tid vait en stormakt. Det är det visserligen icke numera vanlig bemärkelse, men denisvenska nationen har lltsedan denna tid bibehållit ett äradt rum land Europas kulturfolk. Om vi nu genom peningen sätta en gräns för bildningssökandet inom årt land, tror jag icke, mina herrar, att vi inom ågra tiotal af år skola bibehålla samma höga tåndpuukt, som den vi nu innehafva. Se vi efer i våra häfder till hvilka personer fosterlanet står i skuld för att de höjt dess anseende, ror jag vi skola finna, att det i de flesa fall år ill sådana, hvilka, om icke statens läroverk stått ör dem kostnadsfritt öppna, aldrig skulle blifvit illfällo att utbilda sina stora anlag. Härefter bifölls utan voteriog utskottets afstyrHe rn