för icke mindre tillgiftna demonstrationer. Det fullständigaste lugn råder i alla provinserna. BLANDADE ÄMNEN. Markisens af Lorne giftermål med prinsessan Louise. Såsom vi häromdagen berättade firades detta bröllop den 21 Mars på slottet Windsor med stor ståt och för våra läsarinnors skull lemna vi en redogörelse för högtidligheten, dervid begagnande hufvudsakligen engelska tidningar, som egnat en hel mängd spalter deråt: Prinsessans fulla namn är Louise Caroline Alberta, hon är drottning Victorias fjerde dotter och född den 18 Mars 1848, således tjugotre år gammal. Hennes man, John Georges Edward Henry Douglas Sutherland, markis af Lorne, är tjugosex år gammal. Slottet Windsor med den lilla staden och dess omgifningar bestrålades af en herrlig Marssol den ifrågavarande dagen och massor af menniskor voro naturligtvis i rörelse, alla styrande sina steg till slottet, i hvars kapell vigseln skulle försiggå. Kapellet är ej stort och utom de många inbjudna förnäma gästerna funnos blott 300-—400 platser, till hvilkas erhållande naturligtvis många huvdra personer anmält sig. En mängd poliskonstaplar voro reqvirerade från London för att upprätthålla ordningen. Med särskild train anlände från London statsministrarne, diplomatiska kåren och andra distinguerade gäster. Kl. 11 anlände denna train från London och den rikt blomsterprydda perrongen blef i ett nu öfversvämmad af peers i statsuniformer, peeresses blixtrande af diamanter, lysande guldsmidda diplomat-uniformer, generaler, prelater, amiraler, officerare af alla vapen med svajande plumager 0.8. v. Vid perrongen var uppställd en hedersvakt af 100 barbenta män ur 91:a högländare-regementet (Argyleshire) med säckpiparemusik och hvilken vakt sedan marscherade fram till slottet. Med en tidigare train hade hertigen oeh hertiginnan af Argyll och andra medlemmar af brudgummens familj samt äfven brudgummen anländt; som naturligt var ådrog han sig allas uppmärksamhet och blef Jjudeligen cheered, isynnerhet af skolgossarne från Eton, 800—900 till antalet, till hvilka dagens hjelte hörde för ej så många år sedan då han också höjde cheerw för en af Victorias döttrar som stod brud. Klockan 12-tiden började hela den långa filen af vagnar med bröllopsgäster röra sig mot slottskapellet, i hvilket prinsen och prinsessan af Wales, prinsen och prinsessan Kristian o. s.v. sutto och oändliga hurrarop hördes på långt afstånd när drottningen närmade sig med bruden, som såg helt rörd ut; Windsors i göthisk stil byggda, rikt smyckade kapell erbjöd en präktig anblick: öfverallt strålade toiletter och uniforrger, långa linier af soldater i medeltida ståt, möd hillebarder i händerna och Tpdor-hattar på hufvudet, höjlo vakt, och marskalkar i gilfverbroderade blå uniformer anvisade platser. Stateministrarne, 0 Sr kåren, strumpebandsriddarng, staden Windsors mayor och myndigheter, den stora assan af damer 0 8. v. voro plecerade. Vid altaret mia: emot stora ingången stodo biskoparne af London och Yinchester, pastorn i Windsor och de öfriga officierande presterna. Kl. half 1 hörjade bröllopsprocessionen inträda i kyrkan och från orgeln brusade en festmarsch ur Händels Josef. Alla reste sig nu upp. Efter statsdignitärerne kom grefve Seckendorff, repre senterande kronprinsen ock kronprinsessan af Preussen, vidare följde en österländsk furste Ma harajaba Duleep Singh, nu engelsman efter eget val och som äfven var med Ar prinsens af Wales bröllop för åtta Ar sedan. Vid hans sida gick bans gemål, som bar en slöja för ansigtet, mendock så tunn, att ansigtet fulikomligt väl kunde ses — begge utstyrda med orientaligi prakt, med guldbroderier, med diamanter på armar och bröst, på turbanerna 0. 8. v., dock visade hennes drägt en kompromiss mellan österländsk och -vesterländsk fasbions. Sedan följde prinsen af Sachsen-Weimar jemte prinsen och prinsesian Teck, vidare hertigen af Cambridge med gemål, pertigen af Flandern, prinsarne Artbur och Leopold, den sistnämnde var ill brudgummens ära klädd i höglandsdrägt. Efter de. en mängd andra högbeter passerat kommo prinsens och prinsessans at Wales två äldsta gossar, också i höglandsdrägt, mellan dem gick pringeasan. Nu kom brudgummen, gom ej var iklädd höglandskostym, utan ett frivilligt skötskt skarppkytteregementes nniform, för hvilket han är chef. Orgelmusiken slutar och brudgummen föres upp i koret af siva best mens, lord Percy och lord Gower, och hang vackra gestait är synlig för alla de närvarande. Det ppetår en lång paus och ällas ögon äro riktade på. honom, då 8es från en af sidogångarne brudtärnornä komma och de gå nu för att möta bruden, som kommer från motsatta hållet. En purpursammetsgardin drages bangtigt 6? sidan, allmän uppståndelse öfverallt, orgeln spelar Mendelsohns bröllopsmarsch ur Athalie, bruden kommer. Till höger om bruden går drottningen, till venster om henne prinsen af YWales och hertigen af Coburg Gotha, Alia buga sig när den kungliga cortbgen passerar förbi. Prinsessan ser något blek och uppröxd nt, helt naturligt också, och henones blickar äro sänkta mot olfvet. Prinsessan bar en klädning af hvit moire-antique, ornersd med volanger af Honitonspetear. Dessa dyrbarä-spetsar äro ungerska, hela spetsen I ildar buketter i medaljocgform af törrrosör, klöfver och tistel, så att prinsessan såg ut som om hon varit inlindad i blommor; på framsidan voro volangerna monterade med orangeblammor. Klädningssläpet af enormt omfång var Orneradt på samma sätt. Detta släp uppbars af åtta tärnor, döttrar af de förnämsta familjer i de tre konungarikena, döttrar till bertigar,. markiser och grefvar, än mera tjusande genom sin skönhet än genom sin paryr. eras utsökta toiletter harmonierade med brudens: hvit sidenklädning, monterad med volanger, tnoique af tyll, garnerad med rucher och oraerad med buketter at törnrosknoppar och ljungblommor. Hvarje tärna bar dessutom vid venstra axeln en bukett af ljungblommor samt ett emaljporträtt af bruden, infattadt i guld och omgifvet Nå en krans af diamanter, turkeser och ametister. Drottningen var klädd i svart siden smed en corfare å la Maria Stuart, öfver hvilken var -kastad en till golfvet räckande hvit spetsslöja, och dekorerat med Strumpsbandsordeng blå band. Sedan bruden blifvit framförd till altaret till brudgummens plats, slöt processionen en halfcirke! kring dem. En psalm spelades å orgeln och en hymn afsjöngs-af en kör. Derpå började vigselakten; efter bymnens slut framträdde biskopen af Londen, som remplacerade erkebiskopen af Canterbury i anseende till dennes sjukdom, iillmidten af altarringen, omgifven af de offieierande. Enligt ritualen frågade biskopen nu lord Lorne: Vill du tags denna qvinna till din äkta maka o. 8. v. och derefter prinsessan; Vill du o. 5 y. och ett ja flög hviskande öfver deras Jäppar. Derpå frågade biskopen: Rygm lemnar debna qvinna till hustro åt denne man? Drottningen svarade upprörd: Jag Då lade biskopen brudparets händer till sammans. Derpå påsattes ringarne under klockringnisg och salut och biskopen sade slutligen: Hvad Gud förenat må menniskorng ej åtskilja. En kör af Beethoven afsjöngs efter det välsignel sen lästs. När de sista tonerna förklingat, kunde bruden ej längre beherrska sin rörelse, hon kastade sig i famnen på drottningen, som ömt kysste henne och tryckte henne med innerlighet till sitt bröst. Der på räckte drottningen sin hand ät brudgummen. som föll ned på ena knäet och kysste handen. Drottningen, som under hela ceremonien haft svårt att beberrska sin rörelse, steg nu upp rån den fåtölj, hvari hon satt, vinkade vänligt med handen åt hertigen och hertiginnan af Argyll; prinsessan tog sin mans arm och såg så kärieizafullt in i hans ögon och cortågen begat ur kyrkan i samma ord-. ning, kvari den kommit dit, seden dock derförig-!. ge a ts ann DÅ-eh ostrad, emot-1