FINLAND. Helsingforstidningen Wikingen innehåller följande ledande artikel med öftverskrift Skandinavismen och den politiska ställningen: Earopa har efter ett blodbad, som utgör en skamfläck för dess civilisation, återvunnit freden; men hvilken fred! Ett vapenstillestånd biott, en fred utan försoning, hvilken fostrar kriget såsom en huggorm i sitt eget sköte. Medan de tyska armöerna triumferande återvända till hemlandet, Jjuder i det blödande, styekad3? Frankrike endast ett rop, om ock delvis qväfdt sf utmattningen, ropet om hämnd, råder blott en önskan, den: att återvinna det förlorade. Det är icke djupt sårad fåfänga eller blind passion, som aliena alstra denna sinnesstämning; fastmer yttrar sig deri sjelfuppehållelsedriften hos en stor nation, hvilken, medveten om sin kallelse, gör anspråk på att okränkt få bibehålla sin plats bland Europas makter. Men under det denna fred till namnet afsluteg, hvad gör väl det öfriga Europa? Det rustar såsom under brinnande krig, det beväpnar sig till tänderna; det fördubblar sina armåers styrka, det offrar milioner till förstörelseverktyg. Det måste så göra, ty då en gång krafternas jemnvigt är störd, uppstår ett tillstånd af olidlig osäkerbet och allmänt misstroende. Under sådana perioder måste man vara beredd på allt, och mer än pågonsin blifva den amle latinarns ord gällande: om du vill aga tred,.så-rusta tul krig... fven den skandinaviska norden måste känna sig nära berörd af den omstörtning inom Earopa, hvilken den napoleonska regefem —— ALL —— ——— BEE