Första kammaren. Sammanträdet den 22 Mars. (forts. fr. gårdagsbl Bankoutskottet hade i gitt betänkande JV 1( föreslagit, att allt i riksbanken vid innevarande års slut befintligt kopparskiljomynt af äldre pri gel än år 1855 må i bankens räkenskaper nedsä tas till det värde, hvartill samma mynt kan, jemlikt K. brefven af den 23 Febr. 1842 och den 22 Sept. 1866, få af banken till myntverket aflemnag, samt att fördenskull afskrifning utur räkenskaperna bör före bokslutet ske utaf skilnaden emellan nyssnämnda värde och det, hvarefter kopparmyntet blifvit utaf banken inlöst; att allt kopparmynt af nyssnämnda slag, som framdeles af banken inlöses, likaledes skall i hvarje års bokslut upptagas allenast till det värde, hvarefter detsamma, enligt gällande bestämmelser, kan af banken till mynt: verket aflemnas, med rättighet för fullmäktige att, om sådant finnes for reda och lätthet i bokföringen och kontrollen inom banken ändamålsenligt, meddela sådana förordnanden, att den erforderliga afskrifaingen å kopparmyntets inlösningsvärde må kunna verkställas först vid hvarje års slut och på en gång för allt under året inlöst dylikt kopparmynt; samt att från beräkningen af bankens sedelskuld uteslutes så stort belopp af utgifna, ännu oinlösta sedlar å 16, 12 och 8 skillingar banko samt 14 och 10 skillingar uti koppar, som motsvarar det belopp, hvartill afskritningen för år 1871 å det äldre kopparskiljemyntets bokföringsvärde uppgår, under iakttagande stt en lika summa såsom bankens skuld föres inom linien. Mot den del af denna hemställan som rörde oinlösta sedlar anmärkte hr J. J. Ekman, att det vore ändamålsenligt att ur sedolskulden utesluta hela beloppet. Skulle bankovinsten derigenom blifva synnerligt stor, så hindrade ingenting riksdagen att deröfver förfoga. Yrkade derföre för närvarande afslag å punkten. — Hr Wallenberg ansåg att det var myntverket som skuile bära den med åtgärden förenade kostnaden, och yrkade bifall till utskottets hemställan. — Frih. Skogman ansåg det i formelt hänseende oegentligt att afskrifva en viss procent af 5edptweloppet, och instämde med hr Ekman. — Hr v. Ehrenheim: kunde deremot ej se något hinder för att afskrifva en viss del af hela beloppet. En annan sak vore-om denna del vore för stort tilltagen, men all anledning vore för handen att detta belopp skulle befinnas vara för litet. Bankoutskottets betänkande JM 11 godkändes. refve v. Schwerin framställde en motion om uppsättande af ny värmeledning i riksdagshuset, och anhöll att ärendet måtte remitteras till slatsutskottet. — Grefve Hamilton upplyste, att enligt undersökningar som blifvit företagna af hr Kockum i Malmö, en tillfredsställande värmeledning icke kunde anbringas utan att flere väggar bletve nedrifna, något som skulle medtaga stora kostnader och lång tid. — Hr Bergstedt anhöll, att ifall riksdagen skulle besluta om py vårmeledning, den då äfven måtte -vara betänkt på att anslå en million till uppförande af ett nytt hus att sätta denna värmeledning i.