Posses död till honom öfverlemnad att uppföda: och uppfostras eller ock någotdera af tvenne namn gifna fruntimmer fått gossen för sådant ändamå emottaga tre månader efter testators frånfälle Hade intetdera af dessa vilkor blifvit uppfyllda skulle den testamentariska disposition, hvilken el jest kommit att tillfalla gossen Sigismund, tillfalls riksarkivet för fortsatt utgifvande af Svensk liplomatarium eller Svenska! medeltidssigiller, 34 angelägen hade testator varit om att, ifall har lidit, någondera af nämnde fruntimmer skull laga vård om gossen, att han i en särskild para graf af testamentet föreskrifvet, det dispositioner ifven i det fall skulle tillfalla riksarkivet, att de våda fruntimmerna före honom aflidit och gosser cke blifvit till honom sjelf öfverlemnad. Intet af vilkoren blef emellertid af Hulda Schmid appfyldt, och den testamentariska dispositioner blef sålunda riksarkivets tillhörighet. Som emel lertid man kunde finna, att grefve Posse varit an gelägen om att gossen Sigismund skulle erhålla er vårdad uppfostran, uppsatte grefve Posses samt iga arfvingar — på begäran af förmyndaren, son till sådan förordnades först sedan gossens rätt til rfvet blifvit försuten och hvilken således ickt kunnat insätta sin myndling i samma rätt — er skrift af innehåll, att de som, i händelse någo unspråk på egendomen, hvilken uppgår till om zring 23,000 rdr, icke af riksarkivet framställes, är agliga arftagare till densamma, dock derifrån af stå för att uppfylla testators i främsta rumme: ittalade vilja att gossen Sigismund skulle erhåll: gendomen, hvarförutom de förklarade sig åt te tamentsexekutorn och förmyndaren öfverlåta gos ens uppfostran. Riksarkivarien och justiekansle en hade tillstyrkt att anspråk på arfvet icke måtte för riksarkivets räkning väckas. — Tilläggas må tt Hulda Schmidt, enligt förmyndarens uppgift egnar gossen all moderlig omvårdnad. — Medan edning af den vigt testator lagt vid att barnet kulle uppfostras af något af de omnämnda båda runptimmerna, hade utskottet, som för öfrigt till tyrkte att riksdagen för sin del måtte afstå från nspråk på arfvet för riksarkivets räkning, förorlat att härvid det uttryckliga vilkor skulle fästas tt gossen skulle, tre månader efter det förmyn aren om beslutet fått underrättelse, ha blifvit till ågotdera af merabemälde fruntimmer öfverlemad för att uppfostras. — Vid diskussionen om lenna sak talade hr v. Gegerfelt för att staten kulle afstå från sin rätt utan detaf statsutskottet estämda vilkoret, enär detta vore ingripande i nodrens rättigheter, hvartill komme att förmynlaren vore den som om barnets uppfostran borde estämma. Samma yrkande framställdes af hr Reuersvärd. Hr v. Ebrenheim ansåg att gossens uppostran kunde och borde utan vilkor öfverlemnas t grefve Posses efterlefvande slägtingar. Öfriga al. åter framhöllo i hufvudsaken utskottets här fvan anförda motiver, hvilka äfven vid anställd otering blefvo segrande med 54 röster mot 43 om afgåfvos för hr v. Ehrenheims förslag, i hvilet hr v. Gegerfelt instämt. — Åtskilliga ledamör reserverade sig mot beslutet. Statsutskottet hade afstyrkt en af hr O.E. Carlind väckt motion om understöd till arrendatorn f Motala kungsfiske och mjölqvarn, Joh. Regnell ohosson, på grund deraf att genom ett isdref de 1 nämnde inrättningar hörande byggnader totalt werades. Utlåtandet bifölls af kammaren. Statsutskottets utlåtande np:r 32—37, rörande renden af mycket ringa allmänt intresse biföllos kammaren. Likaledes bifölls samma utskotts afyrkande utlåtande n:r 38 rörande hr Ehrenborgs iotion om beviljande af anslag eller lån af högst ),000 rår för inlösen af till Frövi-Ludvika-jeraigen inom Lindes bergslag och landtkommun errderlig mark. Forts.)