Andra kammaren. ge Sammanträdet d. 18 Mars t. m.2 Till behandling företogs först lagutskottets ut-1k: låtande JVM 9 i anledning af dels K. M:ts propösi-läf ion till riksdagen med förslag till författning an-OÖ gående förändradt stämningssätt i vissa fall, delsåst ock enskild motion i samma ämne. Utskottet ä hade i det hufvudsakligarte tillstyrkt hvad K. M:ti föreslagit, men ansett, att orden: har han ej hosj a! lomaren eller domstolen i den ort, der han senast at var i riket boende, uppgifvit viss person, som eger st utt för honom stämning emottaga, eller anvisning fi i sådant ombud eljest kunnat erhållas etc., hvilka j k förekomma i det kongl. förslagets 2 borde ändi lras till: har han ej hos domaren elier domstolen i den ort, der han senast var i riket boende, uppgifvit ombud, som stämningen tillställas kan etc. Efter en mycket kort diskussion bifölls K. M:ts förslag oförändradt. Likaledes bifölls lagutskottets tillstyrkande utlåtande JV 10 i anledning af K. M:ts proposition om antagande af en författning angående förändrac lydelse af 10 kap. 1 8 rättegångsbalken. Derefter förekom bankoutskottets betänkande JM 8, hvars samtliga punkter ined undantag af den 10:de, hvari utskottet hemställer om borttagande ur Dbankoreglementet af den såkallade respitmånaden, bifölls, Åtskilliga af dessa punkter föranledde korta diskussioner. Rörande den 2:dra punkten, i hvilken hemställes att ur 51 af reglementet orden: dock under vilkor att räntan hålles lika vid samtliga diskontoch lånekontoren yrkades afslag af hrr Tranchell och Gummlius, hvaremot hrr Agardh, Lyttkens, Rundgren, Lindström, Leijer, Mannerskantz och grefve Posse yrkade bifall och framhöllo som skäl derför det minutiösa reglemente, hvarefter riksbanken för närvarande förvaltas och som väl tål vid en och annan ändring. Det vore då beklagligt, om bankoutskottets förslag i en sådan riktning skulle röna motstånd hos riksdagen. Att riksbanken vore nödgad vid samtlige lånekontoren hålla räntan lika, medförde alltid en fördel för privatbankerna, hvilka rätta sig efter konjunkturerna. Uti 4:de punkten hade utskottet afstyrkt en af hr Wijk väckt motion med förslag deis att den vid föregående riksdagar afsedda successiva indragningen af kreditiven till manufakturdiskonten och jernkontoret måtte än vidare fortgå och i sådant afseende för år 1872 kreditivet till manufakturdiskonten nedsättas från 1,500,000 till 1,250,000 rdr samt kreditivet till jernkontoret minskas från 600,000 till 450,000 rår, dels ock att räntan för dessa kreditiv, hvilken hittills varit bestämd till 4 procent, måtte höjas till 5 procent. Afslag å utlåtandet yrkades endast af motionären, hvaremot hrr Wedberg, Sääf, Tamm Agardh, Sjöberg och Ehrenborg anhöllo om bifall dertill. För afslag å 6:te punkten, som bland annat afser en nedsättning i jernkontorets kassakreditiv hos riksbanken från 600,000 till 450,000 rdr, talade hrr Grill ochGranlund på den grund, att näringarne äro i behof af all möjlig uppmuntran och att det vore större risk för riksbanken att hafva kreditivräkning med en mängd bruksegare än att hafva det på endast en hand, nemligenjernkontoreta. Bifall yrkades af hrr Lyttkens och Östman. 9:de punkten, afstyrkande hr Schmidts motion om förändrade bestämmelser i afseende på utlåningen med omsättningsrätt, gående ut hufvudsakligen derpå, att nytt reversal icke skulle behöfva vid hvarje omsättning afgifvas, utan att skuldsedein för ett erhållet omsättningslån inrättades så, att densamma kunde gälla för hela lånetiden, gaf motionären anledning att yrka återremiss på det frågan derigenom måtte af utskottet mera uppmärksammas än hvad som nu varit fallet. Hr Agardh visade dock, att förslaget vore till alla delar opraktiskt. 10:de punkten yrkades afslag af hirr Ola Mänsson, Gustaf Jansson, Hoggström, frih. Koskull, Åke Andersson, Almqvist m. fl. och anförde de som skäl för respitmånadens bibehållande svårigheten för personer, bosatte i landsorten, synnerligast för dem, som bo i landets mer aflägsna delar, att på bestämd dag .verkställa omsättningarne. För bifall talade hr Gumaelius, som förmenade, att genom respitmånaden låntagarne vänjas vid oordentlighet i affärer. Att för öfrigt äfven den fattige vore mäktig af punktlighet, visade den folkbank, af hvars styrelse talaren vore ledamot. Oaktadt från denna bank årligen utlemnades mer än tusende lån till belopp, understigande 50 rdr, rådde der med afseende på liqvilerna långt mera punktlighet än hvad som vore fallet i riksbanken; och hr Agardh, som fäste uppmärksamheten derpå, att låntagarav icke hafva någon rättighet att begagna sig af respitmånaden, utan vore meningen enligt reglementet den, att bankstyrelsen; om den funne skäl dertill föranleda, eger att med lagsökning låta anstå en månad efter förfallodagen. Då således den föreslagna förändringen icke på något vis förnärmade låntagarnes rätt och det icke vore antagligt, att de, ifall stadgandet ur reglementet utginge, skulle af fullmäktige trakasseras, hoppades talaren att kammaren skulle lemna sitt bifall till hvad utskottet, afsigt att så småningom införa ordning och redai en del affärer, föreslagit. Genom votering afslogs utskottets hemställan med 106 röster mot 58. Följde sedan i ordningen bevillningsutskottets betänkande n:r 2, hvari utskottet med afstyrkan af tvenne i ämnet väckta motioner föreslår, att 9 och 27 SS i gällande bevillningsstadga måtte erhålla följande förändrade lydelse: 1:0 9 mom. 1: bank-, jernvägsoch kanalbolag, der bolagets rörelse drifves, vare sig vid hufvud-, afdelningseller kommissionskontor eller vid större och mindre stationer; samt 2:0 sista punkten af 27: Och bör sådant utdrag beträffande bank-, jernvågsoch kanalbolag utvisa denna vinst, fördelad på hvart och ett af bolagets särskilda kontor eller stationer. Sedan hr Wedberg yrkat afslag på grund af det trassel tillämpningen af det förändrade stadandet skulle medföra, anhöll hr Geijer om biall och påpekade det orättvisa uti att kommun, belägen vid ändpunkten af en ångbåtsled eller jernväg, eger att uppbära all den kommunalskatt, som utgår på grund af företagets inkomst utefter hela linien. I sådant afseende nämnde han särskilåt Gefle—Dala jernväg, af hvilken staden Gefle nu har en oskölig inkomst. Ordet begärdes derefter af hr Asker, som ansåg att bevillningsutskottet icke lyckats i sitt bemödande att åvägabringa en sådan redaktionsförändring, att den tillfredsställde den allmänna rättskänslan i det förevarande hänseendet. Om man tänkte sig det framställda ändringsförslaget tillämpadt exempelvis på Trollhätte kanal, som genomlöper 10 socknar, men endast har 4 uppbördskontor, skulle vaan finna, att endast de 4 socknar, der dessa kon tor äro belägna, erhålla fördel af den förordade förändringen. Det kunde ju dessutom när som helst falla kanalbolagets styrelse in att förlägga dessa kontor på andra platser inom kanalens område, och hvarje sådan förflyttning skulle sannolikt medföra mycket obehagliga och långvariga tvister, Det hade blifvit sagdt, att en orättvisa låge deri, att Gefle stad åtnjöte så stor inkomst i skatt af Gefle—Dala jernväg. Man borde dock ihågkomma, 24: Gefle är utskeppningsort för alla de trävaror, som forslas på denna jernväg, och att i följa deraf ditströmma arbetare i tusental, af hvilka sedermera en stor del faller stadens fattigvård till last. Det vore billigt, att den kommun, som får vidkännas olägenheterna af rörelsen utefter hela linien, erhåller en motsvarande godtgözelse. För sin del kunde tal. icke finna den föreslagna förändringen vara af bebofvet påkallad och trodde ej heller, att frågan ännu vunnit den utredning, att det vore skäl bifalla det af utskottet framstälda ändringsförslaget. (Forts.) bstn Bätltegångsooh Pollssakor. HONA r OKÄSmM moped Ne 4 2 nr SA om i FA bet SA bt GD Ch Pg Kurkodtöld Farliot till härvarande nol:s