MUSIK. Beethoven firades i går at kE. hofkapelle med en storartad konsert, hvars program en: dast inrymde kompositioner af denne mästare och hvars utomordentliga värde af ett tal rikt aoditorium erkändes med lifliga bifallsyttringar. Nyheten för aftonen var Meeresstille und gläckliche Fahrt,, kantat med text af Goethe He tillegnad den store skalden. Arbetet. som komponerats 1815 och i December samma år för första gången gafs i Wien, har ansetts såsom ett Öfvergångsmoment emellan Beethovens andra period och den sista. 1 stämningsrik skönhet och karakteristisk skildringskraft täfla med hvarandra den förra afdelningens sostenuto och den senares allegro vivace, och såväl kören som orkesterackompanjemanget bär snillets och ingifvelsens prägol. Det hela återgafs med utmärkt förtjenst. Intrycket deraf utplånades emellertid til en viss grad ef den allt annat öfverväldigande nionde symfonien, som utgjorde konsertens efslutniog. Alltsedan denna jättekomposition för första gåogen härstädes gafs har man allmänt efterlängtat dess återhörande, och en så vidt möjligt är förtrolig bekantskap med de toaskatter, den innehåller, skall säkerligen göra den till en bland den musiksliska allmänhetens förklarade gunstlipgar, Efter det mäkalösa scherzot mottog kr Norman publikens entusiastiska hyllning, och slutsatsen, hvars utomordentliga svårigheter af såväl kapell som kör lyckligt öfvervunnos, bar det mest hedrande vitnesbörd om hans och hr Södermans varma hängifvenhet åt uppgiften och energiska anmsträngaingar för dess fulländade lösniog. Det är att hoppas, att en koästnjatning, hvilken i så hög grad som denna bäde Ilyckliggör och undervisar åhörarne, ofta måtte blifva dem återskänkt. Konserten inleddes med den: fest-ouvertur i C-dur, som under nämn af Weiho des Hanses, för första gången gafs vid invigningen af Josephstadtteatern i Wien den 3 Oktober 1822. I opustal närmast före nionde symfonier uppenbsrar ouverturen likaledes musikaliskt snille och lärdom af första rangen, och för det utmärkta återgifvandet skördade kapeliet tacksamt erkännande. För öfrigt erbjöd programmet tvenne populära praktstycken, kända och älskade af varja musikvän, den herrliga, grefvinnan Clari tillegnade Ess-dur-arian Ah, perfido!, hvilken af fru Michaeli återgafs mad det mästerskap, hon städse inlagt i tolkningen af denna tondikt, samt violinromansen i F-dur, som med känsla och behagfulit uttryck spelades af hr Hagemeister. Salongen var festligt eklärerad.