STOCKHOLM den 22 Mars. Upprorsregeringen i Paris söker antaga later och hållning af en regelbunden regering. Hon utger sin egen officiella tidning, utfär dar manifester, utskrifver val och känner sig redan så varm i kläderna att hon till och med börjat indraga misshagliga tidningar. Hon vet sig från den stora massan af allt förståndigt och upplyst folk i Paris vara föremål för mycket blandade känslor och söker derför omge sig med ett sken af moderationp, Ilon protesterar mot beskyllningen att ha anstiftat oroligheter: hon har blott af yttersta nödtvång skridit till handling, och hvad mordet på de båda generalerna beträffar, så fritager hon sig från allt ansvar derför. För öfrigt uppmanar hon till måtta. Preussarne lugnar hon med den förklariogen, att hon är fast besluten att utföra fredspreliminärerna, och provinserna, om hvilkas stämning hon ej gerna kan misstaga sig, ber hon skicka delegerade till Paris. För att ge sig och den rörelse hon satt i gång ett sken af laglighet, låter hon i dag välja denna pariiska kommunr;, en reminiscens från skräcktiden, som så länge hägrat för alla Blanquis och flourens rättrogne anhängare. Då i dessa val väl knappast några andra än anarkisterns sjelfva och deras blinda redskap torde komma att deltaga, kan intet tvifvel råda om den färg de skola presentera. Hvad egentliga meningen är med hela detta vilda upptåg, är svårt att fatta. Ty huru fanatiska än en del af dessa sjukligt uppskrufvade hjernor äro, sakna de dock ej, som vi se, en viss beräkningsförmåga, och de kunna omöjligt dölja för sig att, isolerade som de äro ej blott inom Frankrike, utan äfven inom Paris, de på längden ej skola kunna vinna någon framgång för sina planer, endast för en tid lägga hinder i vägen för arbetets återupptagande och republikens konsoliderande. Antydningar ha ej heller saknats i korrespondenser från Paris, att bonapartistiska intriger ej varit helt och hållet främmande för rörelsen. Den nya regeringen på Hötel de Ville synes också vara medveten om det osäkra i sin ställning och vill begagna sig af de trumf hon för ögonblicket har på hand för att tilltvinga sig så goda vilkor som möjligt. Hon har, som vi redan i går så20, erbjudit sig att öppna underhandlingar med regeringen i Versailles, och detta bekräftas äfven at dagens underrättelser. Hvilka hennes fordringar äro, är ännu ej med visshet kändt, dock torde man ej mycket misstaga sig, om man förmodar att soldens fortgående ubetalning spelar en stor, om ej den största rollen deri. Emellertid befäster hon sig i Paris, och uppkastar barrikader på strategiskt vigtiga punkter, och det sannolikt både mot inre och yttre motståndare. Detegendomliga förhällandet har emellertid inträffat, att hennes rival i Versailles gör alldeles på samma sätt. General Vinoy, som med de reguliera trupperna dragit sig tillbaka dit från Paris, sätter Verssilles i försvarstillstånd mot en möjlig kupp af insurgenterna. Och medges måste att exempel ur Frankrikes historia gifva goda skäl för ett sådant försigtighetsmått. Regeringen kan ej annat än erinra sig en dag från den första revolutionen, då folkmassan i Paris utvandrade till Versailles, der då, som nu, både regering och nationalförsamliog hade sitt säte, Thiers, säges det, har för afsigt att isolera insurrektionen i Paris och låta henne brinna ut och af brist på näriogsmedel slockna af sig sjelf. Om denna politik är den rätta, kan endast utgången afgöra. Hittills har hon åtminstone ej visat sig synnerligt verksam. At vårasenaste underrättelser framgår dock att upproret ej blott saknar alia sympatier i departementerna, utan att äfven i sjelfva Paris marken allt mer glider centralkomitön undan fötterna. Hela den parisiska tidningspressen, med undantag på sin höjd endast af Blangeis och Pyats organer, uttala sig emot henne och afråda från allt deltagande i dagens val, och den allmänna meningen blir henne, säger Agence Havas, allt mera ogynsam. Ett godt tecken är äfven, att en deputation af officerare. och manskap vid nationalgardet ankommit till Versailles och begört den från belägringen bekante och i Paris mycket populäre amiral Saissets utnämning till chef för naiionalgardet. Regeringen har äfven gått denna önskan till mötes, och då amiralen anländt till Paris, Hade hän blifvit med acklamation helsad af folket. Våra telegram berätta äfven om några af nationalförsamliogen i går fattade beslut. Sedan hon genom resolution, enhälligt antagen, brännmärkt upproret och dess anstiftare, bes!öt hon, likaledes enhälligt, att tillsätta ett utskott af femton medlemmer för att bistå regeringen samt att förklara departementet Seine-et-Oise, der Versailles är beläget, i belägringstillstånd. Protokollerna vid konferensen rörande Svarta hafs-frågan framlades den 17 dennes för det engelska parlamentet; de innehålla äfven det af konferensen äntagoa fördraget. Artikeln 1 i detsamma upphäfver artiklarne 11, 13 och 14 i fördraget i Paris i Mars 1856. Artikeln 2 vidmakthåller principen, att Dardanellerna och Bosporen förbli stängda för främmande krigsskepp, men gifver dock sultanen rättighet att i fredstid öppna dem för vänskapliga makters flottor, om detta skulle vara nödvändigt för Parisfördragets verkställighet. Artikeln 4 stadgar, att Donaukommissio