Uti en militär-statistisk afhandling med itel: Die Europeischen Heere, Ihre Organisation und Bewaffnung (Hildburgshausen. Verlag des Bibliographischen Institut. 1870) uppgitves: Kavalleriets förhållande i numerär till infanteriet i ; : : Frankrike... England. Holland. Belgien . : Ryssland . . 1: 7, deri inberäknade 56,000 man kossaker. Nordtyska förbundet... Bäjerp.....s... svs Österrike . Italien..... än . I medeltal inom samtliga Europas stater gom 1:10. I Sverige skulle, enligt K. M:ts förslag, samma förhållande blifva som 1:19. Svårigheterna för en fiende att till Sverige öfverföra en öfverlägaen kavalleristyrka böra ej, i betraktande af då transportmedel, som stå en mäktig fiende till buds, underskattas, då vägen ej är längre än från Aland till någon puvkt i trakten af Stockholm, eller från Seland (om detta vore ockuperadt af preussarge) till Skåne. Det var att förutse, att vid förslaget om indelningsverkets upphäfvaude stora svårigheter skulle, uppstå vid organisationen af kavalleriet. A ena sidan är kavallerivapnets oaflåtliga behof af en både längre och svårare utbildning för kriget, ett ganska inveckladt problem att lösa; å den andra uppstår en enorm skilnad i kostnad vid jemförelse med den nuvarande organisationen, såsom en förargelseklippa, hvilken icke af sig sjelf försvinner. I hr Mankells motion afhugges likväl den gordiska knuten med svärdet, ty han säger: Kavalleriet skall vara värfvadt, utan kaseraer och stallar, men. med permitteradt manskap och på landsbygden utarrenderade hästar. Det preussiska kavalleriets förvånande utbildning i förpostsoch bevakningstjenst, den enskilte ryttarens vägledning i detta hänseende, hans uppöfvade förmåga att bedöma terrängföremälen, att begagna dem i militäriskt hänseende samt att taga sig fram i hvad mark som helst, med bibetålande af hästens krafter, det arbete, som af befälet hedlägges på att skärpa hans blick och gradvis utbilda hans skarpsinnighet, allt detta är utan tvifvel egnadt att väcka den allvarligaste uppmärksamhet med afseende på kavalierivapnets utveckling, och det är så mycket vigtigare, som ingen europeisk makt numera lärer underlåta att åt detta håll rikta sina bemödanden. Man kaa under sådana förhållanden möjligen ur den rent militära synpunkten ifrågasätta, buruvida den indelta styrkan af rytteriet längre kan vara fullt lämplig, i följd af den årliga korta öfniogstiden, att såsom landete förnämligaste kavalleristyrka uppbära största tyngden af ansvaret för detta vapeas vigtga ändamål under ett krig, och fråga, om det ej vore mera ändamålsenligt att förlägga hela kavalleriet i garnison; men kostnaderoa härför skulle utan tvifvel öfverstiga vårt lands förmåga. Med afseende likväl på den indelte ryttarens långa tjenstetid, som gör honom under en följd af år förtrogen med sitt yrke, hans ständiga vistande på landsbygden, der han efter genomgångna grundläggande öfvivgar ständigt vänjes att bedöma de terrängföremål, hvilka omgifva honom, isyonarhst om de hvarje år återkommande öfaingarna äro så ställda, att de äro egoade att utveckla hans skarpsinnighet i detta fall, allt detta torde kunna lemna garanti för, att den numera för kavallerivapnet nödvändiga utbildningen i bevakningetjenst skal! kunna bibringas den indelte ryttaren. Såvidt vi kunnat leta oss till meningen med den mycket lätt framkastade planen i hr Mankells förslag, skall enligt densamma hela kavaileriet förläggas i garnison och ve pen värfvas. Vi hafva redan förot antydt, att ur rent militärisk synpunkt en sådan förändriog skulle kunna vara fördelaktig, under förutsättning att principen till fallo tillämpades. Hr Mankell bar äfven gjort sina kostnaadsberäkningar derefter, emedan han tagit till norm den nuvarande kostnad pr man, befäl inberäknadt, som drabbar statsverket i och för underhållet af husarregementet konung Carl XV, hvilken efter senaste statsrevisionsberättelse pa vara 735 rdr pr man. Den kavalleristyrks. som hr Mankell (bid. 54) beräknar, eller 3683 man,skulle säled23 i följd häraf kosta åtatsverket: 3683 x 735 — 2,707,005 rdr pr år. Oberäknadt den prisskilnad på lifsförnödenheter, som kan förefionas mellan Skåne och det öfriga Sverige, hvarigecom portionsoch rationsprisen för trupp och hästar kunna vara lägre i den förstnämnda provinsen är avunorstädes, så måste vid beräkningen af kostnaden för ett värfvadt kavalleri tagasi betraktande den inverkan på gällande priser för landimannaprodukter som skulle komma satt ega ram inom de respektive garnisonsorterna. Att hr Mankell härvid utgått från en alltför låg beräkningsgrund, tro vi bestämdt; ohuru den eger stöd at den nuvarande kostnaden för husarregementet konung Carl XV och vi skola, så kort som möjligt, söka angifva de egendomliga förhållanden, hvilka ligga till grund för densamma; hvarefter vi med några ord skola undersöka, om det kan vara antagligt att en så låg beräkningsgrund för kostnaden at ett värfvadt kavalleri för hela Sverige kan med någon sannolikhet antagas. Den stora skilnaden i statsverkets kostnad för husarregementet konung Carl XV och för Lifgardet till häst — hvilken belöper sig till cirka 300 rdr pr man, befälet inberäknadt — (husarregementet 735, Lifgardet till häst 1024 rdr) kan förnämligast tillskrifvas sqvadronschefernas vid det förra regementet rättighet