; svarande köpeskulingen Itör teatern, nog skulle inflyta. Om representationen nu satte regeringen i stånd att klarera teaterns affärer, vore hr statsrådet öfvertygad att åtminstone icke i vår tid nåI gon dylik begäran skulle från regeringen utgå. Hr J. Rundbäck trodde nödvändigheten betingat att, såvidt Thalias tempel icke skulle stängas, framställningen just nu blifvit gjord. Nödgades man afskeda personalen, blefve det ingen lätt sak att en annan gång skaffa en ny uppsättning. Om man också å ena sidan såge brister i teaterns förvaltning, måste man å andra sidan erkänna den såsom en bildningsanstalt, som icke får kastas öfverbord. Från denna synpunkt har tal. utgått, då han till utskottets utlåtande fogat sin reservation, till hvilken han yrkade bifall. Hr Winkrans. Teatern vore, utan gensägelse, en bildningsanstalt, eburu icke en sådan, som bildar till något visst yrke, vare sig köpmannens, industriidkarens eller vetenskapsmannens. Hela lifvet måste äfven betraktas säsom en bildningsanstalt, der menniskan under oupphörlig kamp och strid söker nå målet för sin hbhärvaro, som är att blifva Guds beläte. Tal. ansåge som fattigdomsbevis hos ett land att det icke kan undvara något för upprätthållandet af en nationalteater, synnerligast 2om den vore ett arf, genom uppoffringar och arbete åstadkommet af föregående generationer. Man egde dessutom icke rätt att vanvårda ett sådant arf. Hr Kolmodin trodde icke att sjöförvaltningen skulle blifva belåten med skeppet i Afrikanskan. Ett sådant skämt vore olämpligt, emedan hvarje sak endast behöfde uppfylla det med densamma åsyftade ändamålet. Då hr Hierta uppräknat de stora namn, som förr voro fästade vid den svenska scenen, vore det orättvisa att icke erkänna, att äfven de nuvarande artisterna bidraga att sprida glans och ära öfver fosterlandet, och att de väl kunna mäta sig med foratidens konstnärer. Tal. ville instämma i första punkten af hr Kallstenii reservation och i den andra af utskottets förslag. Hr Keij sökte genom åtskilliga meddelanden om huru vid de kongl. teatrarne i ett och annat fall förfares bevisa, att hofförvaltningen hvarken i estetiskt eller ekonomiskt hänseende lyckats. Tal, ville långt ifrån förneka teaterns stora betydelse, men önskade se den skött på annat sätt, och hade för sådant ändamål vidfogat sin reservation, till hvilken han yrkade bifall. Hre Peter Andersson, som egnat sina dagar åt att stärka sin ekonomiska ställning, men icke till teaterbesök, yrkade afslag å utskottets hemställan. Äfven hrr ÅA. B. Olsson och Ake Andersson yrkade afslag, då de icke funne något skäl, hvarSR man skulle ytterligare skuldsätta svenska olket. Hr Lindström, som önskade bifall till hr Kallstenii reservation, upptog till besvarande såväl hr Hiertas som hrr Keys och Kolmoding uttalade åsigter. ?. Hr Sven Nilsson i Efveröd kunde icke inse att riksdagen skulle betala teaterns skulder, då den icke gifvit ågon i uppdrag att skuldsätta teatern. Detta borde snarare tillkomma innehafvaren af den första hufvudtitelns anslag. Vore anstalten verkligen en så nödvändig bildningsanstalt, vore det ju skäl i att anlägga ,en sådan i hvarje kowmun. Tal.. yrkade afslag å 6:te punkten och bifall. till den -7:de: Hr Forsbäck framställde samma yrkande som den föregående tal., emedan han icke trodde, att att den murkna anstalten genom ständigt nya anslag förbättrades. Med honom instämde hrr Hxggström, Fr. Pet. tersson, Gunnarsson, tiranlund och C.A. Jönsson, den sistnämnde emedan han ansåg, att man borde afstå från ett arf, hvars besittning medför oupphörliga uppoffringar och han icke kunde få ur sin skalle, att icke teatern ständigt skall komma med nya anspråk. Frih; Bonde opponerade sig mot hr Hiertas bruk att interpellera enskilda representanter. Detta vore nu andra gången han ansett sig böra interpellera tal. Första gången var i fjor, då han af tal. fordrade redogörelse för orsakerna till den kompakta opinionen. Hvilken upplysning han nu åsyftade att framtvinga, vore svårt att veta, synnerligast som det är antagligt att han, med det skönhetssinne han eger, skall temligen väl känna till-både hvad som tilldrager sig på scenen och bakom kulisserna. Hvad emellertid det årliga anslaget anginge, skulle tal. önska att det snarare höjdes än minskades, emedan han, med den erfarenbet han såsom teaterchef förvärfvat, vore öfvertygad om dess otillräcklighet. Anslaget var visserligen då vida mindre, men så voro också rg mindre, Redan på den tiden hade jet varit fråga om den så kallade Mindre teaterns inköpande, hvilket dock tal. motsatt sig, emedan han ansåge det ovärdigt för staten att bortköpa en konkurrent. Han hade deremot föreslagit ett utvidgande af den Stora teatern, åt Carl XIII:s torg till, hvarigenom den skulle komma att rymma 2500 åskådare, utan att driftkostnaderna dorför ökats. Äfven förefanns under konung Oscars tid en plan att förena Kongl. teatern med Musikaliska akademien, hvilken anstalt står mycket högt, Biljettpriserna borde emellertid nedsättas, ty det nuvarande höga tvang ungdomen. att uppsöka dessa elän gå caf6s chantants, som på senare tider uppstått. Tal. ville icke möta sina komittenter, ifall han röstat för beviljande af det extra anslaget, men ville. för ingen del pruta på det ordinarie, hvilket i sanning vore en ringa uppoffring till en institution, som skötes så väl, att den utgör en heder för vårt land. Grefve Posse och hr Lyttkens yrkade afslag på första punkten och bifall till der andra, Hr Törnfelt trodde det vore nyttigt om en; anstalt funnes i Stockholm, der de höge herrarne kunde få höra a sanningens ord och yrkade derför bifall till den senare ms rre icke så till den första, då det vore öfverflödigt atthafva två hus. Hr Nordenskiöld yrkade bifall tillhr Kallstenii reservatign, hvilken dock nu af reservanten ändrades i öfverensstämmelse med Första kammarens i frågan fattade beslut. Hr Pufva. Hela det sätt, hvarpå denna fråge blifvit väckt och framställd, synes mig vara afl den beskaffenhet; att det förtjenar en protest, då, det efter mitt förmenarde går ut på att kasta på representationen förpligtelser, som icke tillkomma den. Teaterkomiten.som icke dröjde med afgifvande af sitt bstänkande, har sökt uträtta: hvad säkert icke många andra komiteer försökt, då den arbetat på att skaffa lif åt en yarelse, som jag tror det skall blifva svårt atl sätta li uti. Vill-man öfvertyga sig om hvem som har att draga omsorg om den kongl. teatern, finner ; man en ledning derför i statskalendern, som bland hofstaten upptager Kongl. Maj:ts hofkapell och teatrar, det vil säga att den tillhör -den de-; len af Kongl. Maj:te hof, som står under häng enskilda styrelse. Under sådana förhållanden kän jag icke se att den förevarande frågan är: främmande för första hufvudtiteln och dess innehafvare utan är det för mig klart, att den Dramatiska teatern är konyngens enskilda egendom. Då således här endast är fråga om, hu:uvida man vill lemna ett ytterligare understöd åt första hufvudtitelns innghafvare, anser jag för min del att, med hänsyn till den nuvarande tidens beskaffenhet, framställningen derom bort göras direkt. Som skäl för teäterns inköp har anförts, att den Stora teatern lämpar sig för endast en del opergr. Skulle man kanske på samma grun: inköpa alla lokaler, sym lämpa sig för vissa sla af öheror eller skådespel? fal. yrkadg afslug ä: den första punkten. f I Hr Thorell instämne med hr Key. i Hr Asker erindrade i anledning af frih, Bon-4 des yttrande, att mesingen med inköpet af Dra-j matiska teatern ej varit att bortköpa en konkur-, rent utan att fylla ägt länge kända behofvet af: en särskild scen för dramatiska konsten, som saknat en sådan alltsedan Dramatiska tentorn: brann ned. OSA Ar Liss Qlof Larsson ypprepade hvad han iksdagar i frågån anfört samt rg NCF ET