. ar ÅA BLA SO ON 2 Nr vigtig både från strategisk och politisk synpunkt. t Carlskrona vore lätt att försvara från lan sidån, )v och man kunde vara öfvertygad öm, att Henden ej f skulle återlemna det, öin det väl en gång vore d taget. Och hvilka uppoffringar i öfrigt gjorde man ej genom Öarlskronas utrymmande? I dess dockor funnes plats för 7 monitorer, och huru vigtig blott denna omständighet vore frarogingp af ett yttrände från en sakkunnig persoii, enligt hvilket Oacarshamn vore det enda Rtälle i Sverige, med undantag af Carlikröna, hvarest en monitor kunde, intagas i en docka. Vidare funnos i Carlkkröna kajer, ; örrådshus, kaserner, änebagerier, verkstäder m. ml ii allt detta vore såkör, som man ej finge till skänk: på något abbat ställe. Härtill komme äfven, att: Varlskrona redan partielt vore befäst genom för-t sänkningar och fästen, ett förhållande söm än yt-r terligare talade för vigten af att fortsätta dessa t arbeten, så att de blefve af någon nytta, och er-i inrade tal. i sammanhang härmed om den stora !t motståndskraft befästningar tinder det senaste kri-4 g 1 8 ! (t get visat sig ega gent emot en fiendtlig flotia. Derefter erinrade tal. att man väl kunde förlägga en del af kustförsvaret till Stockholm, men att en ; station ej vore tillräcklig, samt anmärkte vidare, att det vore orätt att påstå, att Vi ej kunde hålla ett landoch gjöförävar tillsammans, emedan detta blefve för dyrt. Ett sådant blandadt försvar vore !y tvärtom det billigaste. Tal. slutade sitt anförande I med den förklaring, att han ansåge nu förelig-s gande fråga så vigtig, alt, om densamma fölle, s han skulle rösta hej i alla frågor, som rörde landtjf försvaret, ty detta skulle ej kunna vara oss till nåt got väsentligt gagn utan i förening med ett dug-;s ligt kustförsvar. Yrkade bifall. 5 Hr Mankell började gitt knförande med den id förklaring. att han ansåge bufvudändamålet med il våra sjöfästningar — deras förmåga att utgöra enc replipunkt för flottan — numera hafva fullständigt 1 upphört, sedan vi ej längre ega någon flotta. För jä det närvarande ogåe vi nemligen utom monitorer-k na, hvilka vore afsedda för kustförsvaret, endast ett enda bepansradt fartyg, som med hopp Örig framgång kunde upptaga striden i öppna sjön mot IE ett fiendtligt fartyg, och vi hade ej heller någon je förhoppning om att för framtiden kunna förskaffa 088 någon flotta i anseende till de enorma kostna3 der, som äro förenade med byggandet af tidsen-(c liga örlogsfartyg. Carlskronas bibehållande som !e fästning vore således onyttigt. Härtill komme ;äf1 ven, att vi vid utbrottet af ett krig måste förenar oss med norska flottan och derför så fort som ( möjligt söka komma ut i Kattegat. Således vore js det häst att så godt först som sist förlägga våra !l örlogsfartyg vid vestra kusten. Hvad deremot ( kustflottan beträffade, så borde den lämpligast s fördelas mellan Stockholms och Göteborgs statio1 ner, ty att förlägga den i Carlskrona kunde ej js vara för något annat ändamål än att skydda deona t örlogshamn. Man hade såsom ett skäl för bibehållandet och befästandet af Carlskrona hamn 1 framhållit angelägenheten af att skydda svenska 1 flottans hufvudstation för att derigenom kunna f erbjuda en allierad flotta en säker tillflyktsort. !1 Men detta skäl vore gammalt och utslitet, ty vilt kunde ej vänta några andra allierade än England t och Frankrike, och dessa rikens flottor voro hvar för sig öfverlägsna Rysslands och Tysklands och j, skulle således vara tillräckligt starka att jaga fien1 den in i sina egna hamnar. Ett annat skäl vore:q att man genom Carlskronas befästande borde hin-; dra fienden att af detsamma göra ett nordiskt Gi-s braltar. För att förekomma detta och betagaj; fienden all lystoad efter denna hamn, borde den js utryimas och fästoingarne raseras. Som en sista lr utväg för att få medel beviljade till fortsättande 1 af Carlskronås befästningar hade man framhållit j? platsens strategiska vigt för landtförsvaret. Men ji detta vore ett stort misstag. Enda nyttan Carls-!r krona kunde göra landtförsvaret vore att tjenalrs som stödjepunkt för en i Skåne opererande styr-!t ka, men för detta ändamål vore det ej väl belä-jn get, utan skulle löpa fara att instängas. Härmed is ansåg sig tal. hafva besvarat alla strategiska skäll som blifvit anförda af dem, som fortfarande vilja; befästa Carlskrona. Men härtill komme äfven, att vinsten ej skulle svara emot uppoffringarne. För !j att erbjuda någon trygghet mot ett anfall af eni;j fiendtlig flotta måste en ofantlig summa — 40( miilioner om ref. rätt uppfattade talaren — ned(1 läggas på OCarlskronas befästningar, och likvälls skulle hamnen och staden kunna från sjösidan t bombarderas af nutidens långskjutande kanoner. ( Om fienden ej vunne någonting dermed, så kunde ! han landsätta en truppafdelning och från landsi-, dan öfversålla staden med bomber. . Således ej li ändamålet — bombfrihet — vunaet oaktadt de otroligaste uppoffringar! Slutligen måste man taga l: i betraktande, att befästningarne hade en omkrets :1 af fem svenska mil, till hvars bevakande en stor ,: garnisoa skulle be höfvas. Vår armå tålde ej vidl. en dylik af bränning. Yrkade afslag. j Hr Key. Det finnes i dessa dagar trenne slag af : patriotism, en verklig, djup och hjertevarm, enl. falsk, tilikonstlad och uppskrufvad, samt ekot ut-:; af dessa begge eiler hvad jag skulle vilja kalla för : skriket med skriket; allt detta har sammanlagdt : gjort sitt till att på förband stämpla majoriteten mom denna kammare såsom njugg och likgiltig il. fråga om försvaret af fosterlandet. På denna beskyllning har lemnats det bästa mot1: bevis med de beslut vi i dag fattat, och, hvilken utgång derför dea nu föreliggande frågan än mål. få, förtalets udd är bruten. Äfven utistatsutskottet hafva meningarne rörande fjerde. hufvudtiteln varit så litet delade, att utskottet, utan votering tillstyrkt af K. M:t begärda anslag, till ett belopp af öfver 8,000,000 rdr. Det var först i afseende på den au förevarande punkten, angående befästandet af Carlskrona, som meningsskiljaktighet yppade sig. ag för min del bidrog till det beslut, hvari utskottets majoritet stannade — att Carlskrona borde befästas — och föranläts dertill af trenne skäl för hvilka jag här ber att få redogöra. Det första är vår brist på fästningar. Under en snart sextio-årig fred synas vi nästan helt och bållet hafva förgätit den vigtiga roll, fästningar spela uti ett lands försvar. Sjelfvainstinkten uppkallar den svagare att företrädesvis söka skaffa sig ett skydd, ett värn mot den starkare för att med dettas tillbjelp bli vuxen den anfallande. Vi deremot ha under den långa freden slopat nästan alla våra fästningar i södra Sverige. Vid Göteborg, Warberg, Landskrona, Malmö, Kristianstad, Carlshamn och Kalmar finnes numera inga dylika hi der för en framtröngande fiende. Carlskrona är den enda befästade punkt, som finnes qvar i hela södra delen af vårt land. Då jag nu här i denna ärade församling, likasom förut i utskottet, på det högsta tillstyrker befästandet af Carlskrona, så ber jag att få fåsta uppmärksamheten derpå att Halland, Skåne, Blekinge, Småland, ja hela Sverige ända upp till Carlsborg i vester och Stockholm i öster skulle, om Carlskrona slopades, blifva blottadt på alla befästningar. Hvad hafvaicke Frankrikes fästningar, bland hvilka många före kriget sannolikt betraktats såsom halft föråldrade minnesmärken från Vaubans och Cohorns tid, hvad hafva de icke uträttat att hejda den framvältrande strömmen af härmassor, och hvad hafva de ej kostat preussarne att bemäktiga sig, hvilket andrum hafva de ej lemnat fransmännen, och hvilket tillskott af motståndskraft! Det andra skälet är den stora vigt Carlskrona eger i strategiskt hänseende; ett förhållande som måste vara tydligt och klart äfven för den, hvilken i likhet med mig ej är militår. Man tänke sig endast en fiendtlig styrka landsatt på vår gödra kust. Är Carlskrona då obefästadt, så, frågar jag, månne det är möjligt för oss att med utsigt till framgång kunna uppehålla fienden, förrän han redan huvnit fram i landets hjerta, och paralyserat genom ockupationer af våra bördigaste samt folkrikaste provinser, våra förnämsta och hastigast koncentrerade motståndskrafter? Carlskrona är deremot en flankposition mot en söderifrån kommande fiende, hvarifrån denne un-:! der framryckandet långs södra stambanan kan an-j fallas, eller dit vi kunna retirera för öfvermakten, ; och hvarifrån vi sedan i fiendens rygg kunna ope-j rera. Man talar nu för tiden visserugen som om man endast tänkte sig en fiende österifrån; och man vill derföre i främsta rummet söka att skyd