östra och södra grannar. Men tillrusta vi ett fullt tidsenligt och kraftigt försvar, på simma gång vi på allt sitt gifva vår appriktiga önskan och afsigt tillkänna att lefva i fred med hela verlden, så nog kunna vi hafva mer än godt hopp att få vars i fred. Ett exempel i smått. Inz bor om somrarne i en trädgård, belägen vid allmän landsväg. Stängslet var lågt och bristfälligt och frukten plundrades till stor del. Då lät egaren uppsätta ett nytt, högre staket med spetsiga spjalor och fick behålla sin frukt. Hrrlandsvägsstrykare hade visst ej förlorat smak för frukten och några samvetsbetänkligheter hade visst ej hos dem uppstått, ej heller öfversteg det deras förmåga att bryta sönder eller klättra öfver staketet, men de läto det vara, ty de ansågo ej frukten värd så mycket besvär. Sammealunda, kan Sverige eröfras derest fienden låter ett par armbkårer här göra ett sommarfälttäg, hvarför skulle han ej då göra det? Ej hindras han af rättsbetänkligheter. Men inser han att han för ändamålets vinnande måste en längre tid underhåila minst fem å sex armbkärer i värt glest bebyggda land och kanske blottställa sin armö för en vinter med 20 å 30 graders köld, så nog torde han väl betänka sig och finns företaget för dyrt. Således, ingen sann egernytta kan motsätta sig en tidsenlig ombildning af vårt för. svar, äfven om den faller sig något dyr. När eldfaran ökas, när mordbrand bör till dagordningen, måste assuransafgifterna ökas. Men den, som då af hushållsamhet ej brandförsäkrar sin egendom, förtjenar visst ej att kallas egennyttig. Den, som låter snålheten bedraga visheten, är ej egennyttig, han är helt enkelt dumsnål. Men får man ej alltid ångra sin egennytta, nog får man ångra de dumheter man begår. Iila vore om våra riksdagsmän läte sig bestämmas af egennytta, men inskränkt kortsynthet är ett än vådligare fel hos landets styresmän. Men, heter det, ået Mankellska förslaget visar ja hur man, utan ökade uppoffringar, kan få ett dugligt försvar. Om förlåtelse, detta har kapten M. alldeles icke visat. Vi vilja gerna tro dem hafva alldeles orätt, som anse den sakkunnige, kaptenens förslag egent. ligen afse att åt dess författare bilda en stegpinne på den politiska stegen, vi antaga tvärtom att det är ärligt menadt; men vi nödgas deremot anmärka, bland annat, att den deri föreslagna härordning först kan träda ikraft efier 15 år, d. v. s. först när man kan hoppas att den farliga politiska kris Europa nu genomgår skall vara öfverstånden; att den 8, k, stam kapten M. föreslagit är för litea att tjena till stödjoch ledning ät en stor, men obetydligt öfvad och ännu mindre disciplinerad beväringsarme; att den öfningstid han åt infanteriet utmätt är i betraktande af den s k. stammens fåtalighet alldeles otillräcklig, samt att de kostnadsberäkningar kapten M. framlagt äro otillförlitliga och alldeles för lågt upptagna. Vi tilltro oss kunna bevisa dessa åståenden och torde en annan gång dertill äterkomma, ? Fredsvän.?