Vidare Derordran, och han saledes kunde ar fagas hafva vändt sin håg till andra vär Porde efter viss, ej allt för lång tids tjens göring inom samma lönegrad, utan vunnen be fordran, ovilkorlig skyldighet att inträda krigsreserven föreskrifvas, hvarjemte likaled afgång ur krigsreserven borde ega rum efte de fyra reservårens slot. Detta är af vig emedan sålunda döt befäl, som icke fortging i sin militära utveckling, efterliahd och efte Jämplig öftergånigstid återginge till de fred gå yrkena, hvarigenom dels tillgång till landt stormsbefäl förefinnes, dels ock allt tjenstgö rande befäl bibehålles vid full duglighet, del kostnad för pensionering i alla lägre befäls grader undvekes. On med dylik omsättning inom befälet nå got missförhållande mellan antalet underbefä i öfningshären och öfverbefälets antal ick borde Appkommen så uppstår deremot natur. ligt d65 frågan, hvarifrån krigsreserven skull erhålla underbefäl. Då allt det manskap, son ingår i krigsreserven under de trenne öfnings åren blifvit fullbildadt samt de värnepligtige hvar efter sin bildningsgrad, redan under första öfningsåret bort såväl erhålla för lägre befäl nödiga kunskaper, som sedörmera i dylik befattniog tjenstgöra, kunde utan tvifvel flugliga stibalterner och underbefäl för krigareserven utses bland sjelfva det manskap, som vid tredje öfningsårets slut afginge till krigsreserven, vid hvilket tillfälle de borde till sina respektive grader utnämnas, De lägre befälsoch underbefälsplatserna i krigsreserven blefve (sed undantag endast af fanjunkaren, hvars befattning är mera civil än militärisk) alltså oaflönade hedersposter; endast med högre dagtraktamente vid tjenstgöring. För öfrigt kati nig mot den här föreslagna befälsörganisationen anmärka, att underbetälsplatserna i öfningshären sålunda i de allra flesta fall blefve blott öfvergångsplatser. Visvara, att man med den jemförelsevis låga aflöning, som izom dessa grader kunde bestås, icke kan vänta, att män med tillfyllestgörande bildning och duglighet, sådan som den nya organisationen fordrar och förutsätter, skulle för dessa befattningar erbållas, om tjensterna icke egde just en sådan öfvergångskarakter. Dessutom an den rörlighet och raskhet som bör utmärka underbefälet icke väntas af män i mera framskriden ålder. Tvärtom vore det derföre enligt vår tanke nödvändigt stadga, att ingen obefordrad korpral eller underofficer (möjligen med det nyss anmärkta undantaget för fanjunkaren) längre tid än sex år må såsom sådan qvarstå i hären. Fullt tillfälle till sådane personers användning förefunnes i de enskilda yrkena samt vid tull, polisstyrka, jernvägar, m. m. . Hvad landtstormsbefälet angår funnes full tillgång dertill i afgånget reservbefäl. Med undantag kanske af de högsta befälhafvarne och ännu vidsträcktare utsträckniog än i krigsreserven skulle alltid platserna vid landtstormsbefälet vara oaflönade hedersposter, hvarg innebafvare endast vid tjenstgöring komma att åtnjuta det dagtraktamente, som tillhörde: deras grad. Häraf följer likväl, att, om lanodtstormen skulle blifva behöflig såsom något annat än ortförsvar, och riket komma ien så nödstäld belägenhet, ait det blefve nödvändigt för konung och rikedag att besluta inkallande af högre åldersklasser till krigsförstärkning, dessa klasser måste särskildt samlas i depöterna och erhålla en fastare organisation innen de kunde föras emot fienden. HufVadstammen till nödigt befäl funnes dock) inom hvarje årsklass. Men vi våga med tillförsigt hoppas, att den aktiva hären och krigsreserven skola finnas alldeles tillräckJiga att öfverväldiga hvarje landstigen fiende. En vida mer helgjuten och billigare befälsorganisation skulle dock kunna vinnas under förutsättning att första ålderklassen använde tvenne vintrar till krigsöfning, på samma gång, såsom ofvan blifvit sagdt, äfven i afseende på manskapets medbogerliga och militära utveckling derigenom betydligt skulle vinnas. Jemte det förestående vilia vi derföre ock framställa den alternativa plan för befälsbildningen, som på nämnda anordning, kunde grundas. Under denna förntsättviogborde genast från de första beväripgsöfningarnes början särskild omsorg egnas att bibringa hvarje inträdande värnepligtig så fullständig. militärisk bildning, som hans bildnvingsgrad medåtve, Till följd häraf borde samtidigt med ie mindre framskridnes undervisning i vanliga skolämnen, (hvartill, i fall af behof andra personer än befälet för dess öfniogstimmar i de flesta städer skulle med måttlig kostnad kunna erhållas) de öfriga beväringsynglingarne, hvar efter sin bildningegrad och de framsteg gom under öfningen gjordes, sysselsättas med mera militära ämnen, dervid man skäligen kunde antaga, att under vinteröfningstiden de mest framstående, synnerligast de som på förhand tänkt sig att egna sig åt krigareyrket, skulle kunna vinna de kunskaper och den skicklighet som vore erforderliga för eubalterngrad, ett större antal erforderlig skickligtet för underbefälsgrad och ett ännu större för korporalsgräd. Ofningarne under senare hälften af vintern samt under de följande öfningarne på öppna fältet kunde ntan tvifvel så ordnas, att dels enhvar af dessa befällsaspiranter . kunde erhålla nödig tjenstgöringsöfning i den grad, hvartill han lämpade sig, dels ock kompaniets chef och befäl ega rikligt tillfälle att bedöma en hvars luglighet. Vid slutet af första årets öfninsar skulle derefter bland manskapet uttagas 1:0) det för speciatvapden afsedda manskap ch underbefäl. Enligt hvad förut i fråga mm manskapets organisstion blifvit anmärkt kulle utbildningen till: dessa vapen först med undra årets inträde begynna: Tiden blir i la fall fullt tillräcklig, när det vore fråga mm män som genom ett års föregående öfningar dertill erhållit en god förberedelse. Likaså kan det ej betviflas, att de som i l:sta klassen blifvit utbildade till befäl, och miderbefäl ganska snart skulle blifva fullt lugliga till samma platser vid specislvapnen, wvarjemte säkert de, som kunde, åtminstone le som hafva för afsigt att söka vidare beordran, på förhand skaffade sig någon föreredande kunskap i ridniog. För öfrigt rore det särdeles nyttigt för specialvapnen, utt den första utbildningen för dem skedde id infanteriet. Vid första inöfningstiden unde dessutom biträde erhållas af inkommenderadt fast befäl från tredje årsklassen amt från krigsreserven, hvilket då finge åtvinta tienstgöringsnenningar. Fe AO AH sa om AV mm PN RR OL OM H Ne er PR 4nNP mm