bekymrade om en stor folkmassa, som jag red min kikare kunde sa stå packad på Place de 1a Concorde. Strax derefter sågs n stark truppafdelning komma uppför Aveme de la Grande Armöa från Neuillybron, ch ridande strax efter en husarsqvadron ågs öfverbefälhafvaren för ockupationskåren seneral von Kamecke med sin stab. Kanecke är den bekante ingeniörgeneralen, gom edt iogeniörarbetena under anfaliet på Pais. Hela styrkan utgjorde sannolikt ej 2000 nån. De marscherade alla utför Champs Blystes under djup tystnad och med knappast några andra åskådare än några grupver af löst folk, som ej visade någon illvilja ler någon lust att kompromettera sig geom yttriogar af fiendtlighet. Om sjelfva hufvudstyrkans intåg ha vi ännu pga närmare detaljer. Genom telegrafen känna vi dock att det försiggick utan att ugnet på något allvarsamt sätt stördes. En ofantlig menniskomasza : fylde boulevarderna och hufvadgatorna. Deras hållning var dock lugn och allvarlig. Fiera afdelniogar vatio nalgarden från förstäderna på högra Seinestranden hade satt sig i rörelse för att tåga mot de af tyskarne besatta stadsdelarne, men blefvo vid Madeleinekyrkan af några der posterade bataljoner af nationalgsrdet hindrade att fortsätta marechen och nödgade stt vända om. General Kamecke hade sitt högqvarter i spanska enkedrottningen Christinas villa i Champs Eiysbos.. Som chef för bans generalstab fungerade under ockupationen förre prasiska iilitärenvoygen i Paris öfversteöjtnant von Waldersee. Independance Belges särskilda korrespondent i Paris meddelar i skrifvelser af den 27 och 28 Februari flera intressanta detaljer om de oroligheter, som föregingo preussarnes inmarsch. På aftonen (der 26 Februari) — skrifver han — hade rykten utbredt sig om att man skulle utlemna till fienden nationalgardets artilleripark på Wagramtorget. Trummorna hvirflade för att sammankalla manskapet, Ja, det slogs till och med generalmarsch och riogdes med stormklockan. Nationalgardet infann sig på platsen för stt släpa bort kanonerna. Offi-l cerarne sökte förgäfves motsätta sig detta, i det de försäkrade, att utlennandet af nationalgardets artilleri — nationalgardet har som bekant icke blifvit afväpnadt — omöjligt kunde fordras af segrarne. Men alla förnuftiga föreställniogar voro förspillda på den beväpnade mängden, till hvilken en massa qvinnor anslutit ig Man sönderbröt officerarnes värjor, och flere bland dem blefvo personligen misshandlade. De: här omtalade batsljonerna bortsläpade artilleriet och kulsprutorna till Montmartre. Till och med om ett par liniebataljoner varit tillstädes, skulle de icke varit i stånd att hindra det. För öfrigt låg helt säkert en patriotisk tanke till grund för detta steg af en del af borgargardet, ehuru agitatorerna straxt sökte begagna den på sitt sätt, Emellertid begagnade man dock beklagligt nog tillfället att sätta fångarne på fängelset S:t Pölagie i frihet. På Elyseiska fälten, der man väntade preussarnes ankomst, hade en stor hop meaniskor infunnit sig. Framför de proklamationer af regeringen, i hvilka preussarnes ioryckande och undertecknandet af fredspreliminärerna meddelades allmänheten, hade stora grupper bildat sig, hvilka ifrigt diskuterade hvad som skulle ske. Många af dessa anslag blefvo sönderrifna. I förstäderna åref den stojande hopen omkring på gatorna. Den bestod dock till större delea af obeväpnade personer... Man hade emellertid vidtagit alla nödiga säkerhertsåtgärder, isynnerhet voro nationalgardets batsljoner konsiggerade ikasernerna.. I Paris finnes ett visst antal a? dessa bataljoner, på hvilka man fullkomligt kan lita, och detta så mycket mera, som general Aurelles de Paladine nu skall ha blifvit utnämnd till öfverbefälhbafvate öfver nationalgardet. I Paris fionas 25,000 man trupr, och om man än icke med dessa krafter unde förhindra ett uppror och några oordningar, kunde utgårgen dock icke vara otvifvelaktig utan skulle ofelbart blifva densamma som efter tumulten den 31 Oktober och 22 Januari. I dag på morgonen ha en del tidningsutgifvare efter en öfverenskommelse, som gör dem heder, offentliggjort en lika lydande notis, i hvilken de uppmana befolkningen till ett lugnt och värdigt uppförande och meddela att deras blad icke skola komma ut. Märkvärdigt nog ha såväl le mot dOrdrs som le Vengeur tagit del i denna berömvärda åtgärd, och det säges till och med att det är Rochefort, som förmått Pyat att biträda de öfrige redaktörernas beslut. Desto mera öfverraskande blifver en utomordentligt våldsam artikel af Rochefort i le Mot dOrdre för i dag, i hvilken han tadlar att man ostraffadt låtit prinsen af Joinville och hertigen af Aumale beträda Fravkrikes jord. Här gå också rykten om, att Rochefort skall ha sammankallat alla hufvodmännen för de demokratiska komiteerna. Ännu finnes dock ingenting, som talar för sanningen häraf. Emedan de offentliga byggnaderna icke äro tillräckliga att rymma de 30.000 preusserae, skall man inqvartera resten i hoteller och i de stora 1okalerna i qvarteren omkriog de Elyseiska fälten. I går, söndegenn, skrifver en annan korrespondent. till samma tidning, likaledes den 27 Februari, ;rådde här en verklig panik. Jag kom tillbaka från sier å och gick öfver Trocadero, just då solen gick ned i all sin prakt och kastade sitt purpurskimmer öfver Seinen, förgyllande denna brokiga massa af tak, torn, spiror och kupoler. Jag såg nu långa, mörka truppkolonner, infanteri, kavalleri, artilleri, gensdarmer m. m. begifva sig till sina ny kantoneringar på venstra Seinestranden, isynnerhet till Marsfältet. Allt detta försiggick under sträng ordning. Manskapet var tyst och tankfullt och officerarne nedslagna. Det berättades att de tyska trupperna vid midnattstiden eller senast kl. 4 på morgonen skulle rycka in i staden på Avenue de la Grande Armee och besätta fyrkanten mellan högra Seiaestranden, les Ternes, Faubourg S:t Honor6 och Rue Royale. Då man i dag på morgonen läste det officiella anslaget, hvari undertecknandet af fredepreliminärerna meddelas parisarne, och då man erfor att Belfort skulle återlemnas till Frankrike till vedergällning för de preussiska truprnas intåg i Paris, kände man ett slags bitter glädje vid tanken på att vi dock derigenom bevarade. åt landet några tusen af TA RN FN mn gor RS RANN -— st ju CV Ma ra tad fr fr: JR eV FKFEN TTR 27 BRN BERT RU OR REPA