De engelska tidningarne börja nu innehålla utförliga skildringar från sina korrespondenter om de tyska truppernas intåg i Paris förliden onsdag, Särskildt är det i går hitkomna numret af Times uppfyldt deraf. De gå dock endast till den 1 på middagen och ha således äneu ingentiog att meddela om sjelfva hufvudstyrkans intåg. Deremot begskrifva de dels den stora revyn som kejsar Wilhelm höll vid Loogehamps med ockupationsstyrkan straxt innan hon ryckte in, dels avantgardets intågande på morgonen. Vi göra deraf några utdrag. Så skrifver William a en 1 på middagen efter revyens slut: Morgonen var kulen, ruskig och kall; Seinen nedanför oss, öfver hvilken den gagnlösa bron med sitt nedrifna hvalf sträckte sig, var på ömse sidor beklädd med massor af menniskor, och på gatorna i den brända staden stodo infanteripiketer för att bevaka alla passager. En dubbel pontonbro hade blifvit utlagd ofvanför S:t Cloud; en annan dylik bro var slagen öfver floden vid Suresnes och en tredje ofvanför Sövres-bron vid Billancourt. Öfver dessa tre broar hade stora kolonner af infanteri, kavalleri och artilleri marscherat tidigt z morgonen, så att massan af trupperna kl. 9 hade blifvit uppstäld på Longchamps från framsidan af Hippodromen till den välkända väderqvarnen. Min följeslagare och jag togo utan hinder vägen öfver Sövres-brön tätt framför en bataljon bairare. Framför oss hade vi en litep kår af preussiska goneralstabscfficerare. Bairarnes adjutant, som ej hittade vägen, föredrog att fråga oss framför att söka upplysningar , hos sina preussiska bundsförvandter. Den breda vägen utåt högra BSeioestranden till Loagehamps är kantad med villor och enstaka hus, som vetta åt floden; alla dessa ha blifvit förvand!ade till militärvakter, väggarna äro försedda med gevärsskottgluggar, genom hvilxaen oafbruten eld hade riktats öfver floden på de preussiska posterna, hvilka på samma sätt besköto husen. De måste ha besvarat skjutningen ganska skarpt, emedan väggarne rundtomkring många skottgluggar voro späckade med kulor. Nu kunde man inbilla sig, att man var på väg till en stor militäris kapplöpning, ty vagnar och ryttare på ömse sidor af floden ilade fram mot Suresnes och Valårien. Här och der lyfte en blusklädd fransman, som var sysselsatt att rensa bort skräp utanför sin bostad, dystert upp sitt hufvud och sågsig omkring, men jag tror, att det ej fanns 20 sysslolöse på vägen, tilldess vi kommo till Boulogaebarrikaden, der 30 el. ler 40 menniskor, största delen i blus, stodo i ett gatuhörn vid en krog och bligade på de främmande uniformerna. Preussarne hade vidtagit de sorgfälligaste försigtighetsmått; patrullar marschasade utåt alla vägar och bevakade förstadsgatorna. Men bairarne äro ej så stränga som nordtyskarne, och ett vänligt ord är vanligen så godt som en passersedel. När vi kommit genom vakten vid iagången till kapplöpningsbanan, hade vi framför oss de stora massorna af de tre armekärer, som skola besätta Paris eller, rättare sagdt, afdelningar af de tre kårerha. Kapplöpniogsbanan består af idel ruiner och spilror. Konuogen måste ha haft svårt stt känna igen samma plats, som erbjöd ett så lysande skådespel, då han är 1867 red bredvid den faline kejsaren och den ryske zaren för att hålla revy med det kejserliga franska gardet. Ki. var nu ell. Det fanns icke ett halft dussin officerare omkring den stora läktaren, och framför denna hölls porplöpaiogsbanan till halfva sin bredd fri från folk, så att ingentiog förtog effekten af trupperna, som i största ordning voro uppställda på två linier, den första bestående af infanteri i bataljonskolonner, den andra af kavalleri i sgvadronskolonner med artilleri på flankerna. En tredje linie kunde dock sägas vara bildad af trossvagner och ambulanser, som stodo ordnade bakom kavalleriet på den sig höjande marken på andra sidan om kapplöpningsbanan. Ögat upptäckte genast, hvarest preussarne började och slutade, ty jägareschakoterna äro mycket olika bairarnes kaskar. Kl. omkring Yg11 eller litet senare gingo trupperna i gevär, och ett doft hurrah! ljöd efter hand från bataljon till bataljon då en skara officeräre till häst, såsom jag tror, med kronprinsen i epetsen redo. från liniernas venstra flygel till den högra under trumhvirflar och salut med fanorna. : Tio minuter före kl. 11 hördes ropet konungen! Preussarne ha ännu ej vant sig att kalla honom kejsare. Hans vagn, med förridare framför och dragen af två par svarta hästar, körde in inom inhägnaden bakom läktaren, åtföljd af flere högt uppsatte personers ekipager, konuogars, prinsars och hertigars, bland hvilka jag förgäfves spanade efter Bismarck. Kejsaren steg ur sin vagn och vandrade -några ögonblick omkring, vänligt samtalande med dem, som omgåfvo honom, strykande sina tjocka mustascher, än vändande sig till prios Carl, än till prins Adalbert, än samspråkande med grefve Schleinitz. Han var klädd ipreussisk generalsuniform, pickelhufva, vapenrock, schärp och tätt åtsittande öfverrock. Under tiden red kronpriosen till högra flygeln. Efter 5 eller 6 minuters väntan, hvarigenom kl. blef 11, den timme, som var utsatt för revyen, steg konungen till häst, och sättande sig i spetsen för den stora sviten af generaler och chefer, red han i kort galopp uppför den all6, som leder till väderq7arnen, der ban mottogs af kronprinsen och hans stab, som pu hade uppnått yttersta ändan at linien, I detta ögons blick syntes ingen enda fransman till omkring banan, och ganska få — kanske ett halft dussin — bland dessa många tusen menniskor buro icke uniform. Af desse voro mer än hälften engelsmän. Kronprinsen mottog konungen på liniens högra flygel, och i samma ögonblick hördes missljudet af många på en gång blåsande musikkårer. . Konungen passerade nu med sin son vid sidan och åtföljd af 5—600 officerare utåt fronten från högra till venstra flygeln i ganska starkt traf. Enatusiasmen var ofsntlig, men ordningstull. Jag kunde ej underlåta att tänka på kontrasten med de rop: Vive I Empereur!, det hviftande med värjorna, det oordentliga mars scherande och de osammanhängande kavallericharger, eom prinson af Wales bevitnade vid revyn år 1869. Tyskarnes hurrarop var djupt och dånande, men icke en enda bajonett rjirdo sig i leden. Ett stycke framför ko-jk nungen redo två adjutanter. Bland konun-lo gens talrika suite såg man konungen samt lad 0 OM VR mr mA A kt A MÅ NR RNA RR fun Vr Jr TR feg fr -— Vr RT JR BR AV RE VS OR Fr OR mm Ör rn Or gän mn mA rm AA MEH R AUvVvT DM GG