ande anförda skäl, att den skulle absorbera : n så stor truppstyrka, för att kunna hållas s vesatt, genmälde hr Abelin, att under för-1 1tsättning, att fienden riktade sitt hufvud-; infall åt annat båll, så vore vid Carlskrona f mn säkerhetsbesättning af 4 å 5000 man till-c äcklig. Tal. slöt med nedläggandet af en orotest mot undanskjutandet af denna fråga, !l ch han återkastade ansvaret för ett sådant! veslut på dem, som dertill kunde blifva vål-l( ande. l Grefve Posse fick härefter åter ordet och ! örklarade, att genom de at krigsministern c neddelade upplysningarne hade br Adlerspar! es anmärkningar förlorat sin vigt, för så! ridt de utöfrat något inflytande på kamma1 ens omdöme,. Talaren betviflade icke hr) Adlersparres förmåga att bedöma saken, pallra helst då den af honom sjelf åberopades,, !t nen nu måste hans vitsord vika för de ii nandlingarne tillgängliga upplysningar. Här-l: fter öfvergick tal. till en granskning af hrjs Mankelis dels i hans afgifna motion, dels ilt hans under öfverläggningen uttalade åsigt,! att Carlskrona bör raseras. Han underkastade lenna åsigt och samme ledamots i samman! hang dermed frarikastade antydan, att flot-l: tans station borde förläggas till vestkusten, :! en skoningslös kritik, ställande mot hvarandra j Alere af hr Mankelis på olika ställen uttalade äsigter och argumenter, visande huru de helt och hållet upphäfde hvarandra. Sälunda hade exempelvis hr M., då det var fråga om att vi skulle försvara etablissementerna och materielen i Carlskrona, förklarat dem vara af ringa värde, men då han sedan talade om att fienden kunde bemäktiga sig dem, hade de betecknats såsom dyrbara. Likarå framställdes hela platsen såsom för oss af ringa värde, men för en fiende af stor betydelse 0. 8 V. Talaren slöt med att på det varmaste förorda anslagets beviljande. I samma riktning yttrade sig föröfrigt sjöministern frih. Leijonhufoud, hrr Mannerskantz, Asker, ÅA. Rundbäck, Kolmodin (lifligt och vältaligt såsom vanligt) samt hr Kallstenius. Emot anslaget talade isynnerhet hr Mankell, som sökte visa att platsen ingalunda hade den strategiska betydelse. som man påstått, att den skulle erfordra en alltför stor del af armeen för att besättas om den blefve fullständigt befästad o. s. v. I samma rikning talade för öfrigt hrr Ifvarsson, Engman, J. Rundbäck,, O. B. Olsson, P. Andersson, Sv. Nilsson i Österslöf, Liss Olof Larsson m. fl. Hufvudargumentet hos dessa talare var att ran redan hade beviljat så stora summor, att man ej borde taga alltför mycket för sig på en gång 0. 8. Vv. Statsntskottets utlåtande angående riksgäldskontorets förvaltning framkallade Första kammaren en längre diskussion med anledning af anmärkningarne beträffande -sättet för upptagandet af 1870 års statslån — en diskussion, hvilken dock rörde sig uteslutande kring de principer som ledt riksgäldstullmäktiges åtgöranden för detta lån, medan alla voro ense om att erkänna det fullmäktige på på ett mycket tillfredsställande sätt utfört sitt uppdrag. Revisorerna hade framställt en af statsutskottet i viss mån understödd anmärkning mot att lånet först blifvit till teckning utlemnadt den 4 Augusti, oaktadt beslutet om upptagande af nämnde lån fattades den 13 Maj och sanktionerades den 20 Maj samma år, samt framhållit att man bort utsträcks tiden för teckningen så långt som möjligt, på det att allmänheten måtte vänja sig vid och fatta förtroende till det nya kreditpapperet. Sådant skulle kunnat ske i fall lånet blivit tidigare utsläppt. Häremot anmärkte ordföranden hos riksgäldsfullmäktige, grefve Henning Hamilton, att visserligen var konjunkturen för lånets upptagande i Juni god,! och att man icke för att afvakta en bättre konjunktur bör försumma en god, men att åtskilliga omständigheter föranledt uppskof. Sålunda behöfde man för det första icke lånet i Juni utan först längre fram på året, hvadan man, i fall det då utlemnats till teckning, skulle kommit att förlora räntan för den tid som penningarne skuile legat obegagnade, Dassutom stodo i Juni hypoteksbankens obligationer till det låga priset af 94!e procent, och det var skäl att sätta kursen på statens lån något men icke mycket högre. än nämnde banks papper:: Men-om så skedde, borde man vänta tills densamma fått sälja ut sina obligationer, och detta hade icke skett förrän i Augusti. Det hade således, förklarade.tal.;, icke berott på någon. försumligheti att nämnde lån först i Augusti blef upptaget, otan skulle något klander kunna uppstå, så vore det i fall man ansåge att fullmäktige! misstagit sig -om . hvilket handlingssätt som varit klokast. Vidkommande fullmäktiges beslut att bestämma räntan till fem och icke till fyra och en half procent och den med anledning häraf ef utskottet uttalade åsigten om att det skulle . för framtiden medfört fördelar ifell sistnämnde. siffra blifvit bestämd, anmärkte grefve Hu Hamilton att äfven han hade önskat attj räntan skulle bestämmas till fyra och en half. procent, men detta bade varit som riksdafsman, icke i sin egenskap af riksgäldsfallmäktig. Då man af riksdagen fått sig anförtrodt att utföra ett uppdrag, bör man göra detta med afssende på bvåd man anser vara! för: ögonblicket nyttigt och icke spekulera på ! möjlig framtida vinst. Såsom riksdagsman j. kan man deremot underkasta sig en förlust! för ögonblicket för utsigten till en tramtida: vinst, Att 4!o-procectspapper nu l:mna en effektivt högre inkomst än 5-procentspapper j! beror uteslutande derpi att allmänheten hellre . tager de senare än de förra med den dermed j: förenade svårboräkneliga kapitalrabatten. Tal. ! erinrade för öfrigt om att, om man skullel vilja före emorteringstidens slut återbetala eller konvertera lånet, uppoffringen dervid blir ringare i samma mån som det belopp, hvilket för obligationerna erhållits, närmar sig det I nominella, hvilket isynnerhet är af vigt dål allmänna räntan visar en fallande tendens. Just med anledning af detta förhållande hade! England vid konvertering af lån fått lida stora förluster. Hr Wallenberg ansåg att staten borde i spetsen för att sänka räntan, och trodde att allmänheten ganska väl förstode att beräkna kapitalrabatt. Om ett lån till 4!e procent vore mindre begärligt än ett till 5 procent så berodde detta derpå att det se-! nare vore mera snpridt. För att befordra nä