Efter två dagars ockupation ha de tyska trupperna åter utrymt Paris eller det hörn af Paris de hållit besatt. I onsdags morgon drogo de in der, kejsar Wilhelm höll sin stora revy vid Longehamps i Boulogneskogen på förmiddagen samma dag, och i går förmiddag omkring 11-tiden sågo parisarna deras arriergarde åter försvinna ge nom Porte de Neuilly och Point du Jour. Anledningen till det snara utrymmandet var en framställning af Favre, deri hån, med hänvisning till den i Bordeaux gifna ratifikationen; begärde de tyska Srappeanas omedelbara aflägsnande ur Paris. Efter något: dröjsmål, hvarigenom Bismarck lyckades vinna en dag till, gaf man i det Åren högqvarteret sitt samtycke. åhända gjorde man det dock ej alldeles så motvilligt. Paris mark är en het mark att trampa på, och man torde i det hela ej så ogerna dragit tillbaka den ena fot man försökvis satt ned på densamma. Man har visserligen ej besatt Hötel de Ville, S:t Antoine och Bel-leville, de preussiska officerarne ha ej heller varit i tillfälle att aflemna de visitkort de vid krigets början lofvade några framstående medlemmar af Parispressen, men, enfin, man har varit med sin fot inom Paris, och den tyska nationalfåfängan, som så högljudt ropat på detta steg, är dermed i någon liten mån tilltredsstäld. Huruvida den tyska nationaläran derpå någonting vannit, torde vara en annan sak. Alla underrättelser bekräfta, att parisarna under dessa dagar förhållit sig lugnt och värdigt. Det såg dock ett ögonblick ut som en konflikt ej skulle kunna undvikas. Det var då första underrättelsen om det blifvande intåget spridde sig i staden. Redan den 23 hade i Paris plakater blifvit uppslagna, i hvilka en kapten i nationalgardet vid namn Brette uppmanade de 450,000 nationalgardisterna i hofvadstaden att sätta sig till motvärn, om preussarna skulle rycka in der. Skola vi tåla denna nesa? Skall Paris, som i fem månader endast väntade på ett tillfälle att visa sina söners fapperhet, ej begagna detta ögonblick att dö modigt och begrafva sig under sina ruiner? Medborgare, vi ha vapen och vi ha patroner; hvem skulle då djerfvas taga dem ifrän oss? De som försökte det skulle ögonblickligen få våra kulor i bröstet.? Den 26 blef en krutfabrik i La Vilette pluadrad af soldater och nationalgardister, och stämningen i Paris i anledning af de tyska truppernas tillkännagifna inryckande var öfverhufvud denna och följande dag i hög grad upphettad, hvadan man hyste allvarsamma farhågor för en konflikt, som kunde åstadkomma de fruktansvärdaste olyckor. Från många håll gjordes emellertid stora ansträngningar för att framkalla en lugnare stämning. Det ryktbara arbetaresamfundet International, som just utöfrvar inflytande på den socialistiska och revolutionära delen af: arbetarne, uppfordrade i ett manifest dessa till en lugn hällning under den fiendtliga ockupationen. Thiers förmanadei en proklamation invånearne på det bevekligaste att upprätthålla oråningen. Om konventionen brytes,, sade han, skall hela Paris blifva besatt och krigets förödelser utsträckta ända till Pyreneerna. Redaktörerna för 43 tidningar i Paris sökte inverka på invånarne i samma riktning genom ett manifest, hvari de tillika meddelade att utgifvandet af deras blad skulle inställas, så länge ockupationen varade. Till följd af alla dessa bemödandenihade den upphetsade stämningen betydligt lugnat sig den 28:de. Den 27 innehöll Journal Officiel följande af Picard såsom inrikesminister undertecknade meådelande: Fredsprelimininärerna ha blifvit undertecknade och skola föreläggas nationalförsamligen. Vapenstilleståndet har blifvit förlängdt med fyra dagar, och alla kontributioner och reqvisitioner skola från och med detta ögonblick upphöra. Oaktadt alla bemödanden har det dock varit omöjligt att hindra inryckandet af en del af den tyska armån i vissa qvarter af Paris. Vi behöfsa ej ge uttryck åt de känsior som denna nya pröfning hos oss framkallar, regeringen skulle gerna skonat Paris, Men de tyska underhandlarne ville endast på det vilkor afstå från inryckandet i Paris, att den vigtiga platsen Belfort till dem afträddes. Man svarade dem, att om .dst fannes någonting som kunde trösta Paris i dess lidande, vore det tanken att genom sitt lidanden kunna skaffa fäderneslandet tillbaka ett af