driit, som uppenbarar sig hos alla eroöirarestater, skall det nya kejsardömet mot det franska hatet och hämdkänslan samt mot oviljan i öfriga europeiska länder söka styrka i alitmera utvidgad makt, i nya eröfringar, för hvilkas genomförande det kan finnas anledning att begsgna konjunkturerna, medan Ryssland regeras af en sjelfherrskare, som sympatiserar med Preussen och är beredd att hålla det ryggen fri. De icke-tyska europeiska makterna af andra och tredje rangen hafva allt möjligt, skäl att betänka hvad deras frid tillhörer. Afven om man ville eller måste antaga, att deicke hvar för sig eller icke en gång tillsammans skulle kunna i längden bestå en dust mot Preussen-Tyskland, så måste man dock äfven inse och antaga, att Preussens tillväxt i makt och område snart nog skall blifva ett tvingande hot mot Europas öfriga stormakter samt att de mindre makterna då och intill dess skola hafva hopp om bestånd och oberoende endast i samma mån de så hafva sörjt för sitt försvar, att deras möjliga förening med hans motpart kan bli betänklig för den, som kunde ha lust att först anfalla dem eller att förmena dem den neutralitet, vid hvilken de, underystriden emellan mäktigare, väl städse böra finna sin uträkning. Att Preussen icke alltid skall få husera Kika opåtaldt, som hittills, det sluta vi af den opinionsstorm inom alla länder, hvilken af tyskarnes krigföringssätt redan framkallats, det sluta vi äfven af det sätt, på hvilket det engelska folket, icke minst genom sin storartade välgörenhet, protesterat mot sin egen regerings passiva och tvetydiga hållning. Det skulle taga sig egendomligt ut, om det svenska folket ansåge sig färdigt och starkt nog för att i allt lugn kunna motse de eventualiteter, mot hvilka England till sitt betryggande anser sig behöfva vara betänkt på storartade befästningar och ökade försvarsmedel. England bör också hafva skäl att frukta för följderna af sin regerings partiskhet eller missräkningar. Genom ett bestämdt uppträdande i förening med andra makter, hvilkas understöd eller deltagande för sådant ändamål säkerligen hade varit att påräkna eller hvilka till och med tyckas hafva erbjudit sig åt en sådan: politik, skulle England kunnat förebygga det förfärliga krig, i hvilket numera ingen fred skall kunna bereda annat, än ett längre eller kortare afbrott elJer stillestånd. Af det sätt, på hvilket tyskarne begagnat stilleståndet till krigiska företag och anfall, till våld och utpressningar, bör man kunna sluta till deras beteende äfven under en blifvanda fred, Denna skall utan tvifvel komma att utmärka sig för lika upprörande tilldragelser, som kriget, om än med någon skilnad hvad menniskoslagtandet angår. Tysklands syfte skall blifva att, utan afseende på fredsvilkoren, begagna sitt en gång vunna öfvertag till Frankrikes nedhållande, till stäfjande i god tid af hvarje Frankrikes försök att åter komma sig för, tilldess det preussiska öfvermodet blir sin egen förbannelse och Frankrike i Tysklands egna inre förhållanden eller i andra folks, af omtanken för deras egenl säkerhet örgr dng ope deltagande, finner tillräckligt stöd för och sina gränser. Framför andra makter bör då England anse sig ha förbindelser med afseende på återställandet af en sådan jemnvigt; sedan det genom att icke begagna möjliga utvägar ätt förekomma kriget, kan sägas hafva i sin mån föranledt det,! och erbjudna likasovi i beräkning på Preussens blifvande framgån för Epgland och Europa oroväckande sätt öfverskrida dessa beräkningar. Hvad oss och omsorgen om vårt försvar angår, så finnes ett sätt att mycket beqvämt komma ifrån saken. Det är-att ingenting göra för vårt försvar och att utan motstånd underkasta oss den första, som vill och kan göra anspråk på eller tillegna sig vårt folk! och land. Af andras erfarenhet måste man väl sluta, att vi på det sättet icke skola undslippa, utan tvärtom i flerdubbelt mått få vidkännas de utgifter för militärväsendet, för bvilka man nu med skäl har bekymmer; man skall då nödgas underkasta sig en vida odrägligare värnepligt och den obevekligaste militärdespotism; man skall hafva god utsigt att bli brandskattad och föremål för gränslöst öfversitteri samt all möjlig misshandling. ; Vi hafva dock svårt att tro, att det sveöska folket sä vanslägtats, att det utan motstånd skulle låta en eröfrare sätta sin fot på dess nacke eller att svenske män skulle vilja ntan strid lemna hem och härd åt hvem helst, som finge lust att begära dem. Man tyckes emellertid nu ovedersägligen befinna sig tramför ett antingen — eller. Ett val måste göras. Besluter man sig, såsom vi måste taga för gifvet, för ett försvar, så måste man vilja detta helt och så, att man tänker genomföra det, Halfmesyrer blifva dy78, äfven de, och dyrast derföre, att de reta, utan att rädda. Efter det, myckna man å andra håll redan fått erfara af den preussiska förtänksamheten, och i en så upprörd tid, är det knappt att undra öfver, om understundom den blir misstänkt, som uppträder i öppen strid mot de sympatier inom vårt land, hvilka, långt ifrån att Dehötva vara partiskhet, kunna naturligen och till vårt folks heder förklaras såsom kränkt rättsoch mensklighetskänsla. Vi se helst, att vi slippa hos någon förutsätta dåliga bevekelsegrunder. Deremot måste vi, af den ifver och ihärdighet, med hvilken man 3 några håll uppträder till det tyska väsendets försvar eller uppenbarligen till hinder för organiserandet af värt försvarsväsende, föras på den tanken, att man å vissa håll verkligen sjelf är öfvertygad om eller vill öfvertyga andra om, att det bästa, som kunde hända oss, dock vore ett införlifvande med det stora tyska riket. Att ett sådant införlifvande skulle blifva ett slafviskt vasaliförhållande eller ett utplånande af vår nationalitet, det gör man sig icke reda för. Frågan om konungens rätt att förklara krig, eller om den allmänna rösträtten, äro grundlagsfrågor och man vet, hvilken tid sådana frågor enligt vår nu gällande grundlag skulle för sitt afgörande erfordra. Denna tid skulle dessutom fördubblas eller flerdubblas i fall, såsom man torde kunna förutsätta, åtminstone hvad den förra frågan angar, behörig pluralitet inomi de både kamrarne icke kunde erhållas för upphävande i ena fallet, för medgifvande i det andra. Nog må man Män da brinna säte att der som ag att tertagandet af sin makti ar, hvilka dock sedan råkat på ett! bt kt RR DE VR VR pr hr mm oh mr oc bt AN tt mr PR STA ST CED wa jan fråe td må MN pi RAT Ert DE IA rt NG ft