trapans toSsterlandssa 10s8nipg. rg .— Hudiksvallsposten innehåller en artikel i dagens stora fråga, ur hvilken vi meddela följande: Den första invändning, som plägar göras, är: hvad tjenar det till att vi, en så liten nation, försöka försvara oss? Vi skulle krossas på en gång och slukas i en munsbit. Tänkte vi på fullt allvar så, då vore det ju allraklokast att bedja eröfringslystna grannar på en gång taga från oss hvad de vilja ha, på det vi sedan måtte få sitta riktigt i lugn och ro. Men det måtte väl ändå inte vara omöjligt för oss att tänka på försvar, då vi endast sjövägen hafva att vänta fienderna, då öfverförande af 100—120,000 man — och med mindre styrka skall väl ingen fiende kunna göra sig förhoppning om seger — jemte erforderligt artilleri, ammunition, proviant, hästar, fourage m. m. ej kan verkställas på en gång, utan fordrar minst 4—5 resor, under hvilken tid väl något afbräck bör kuona Hrögad den ännu ej samlade fienden; då klimatet endast under em fem månader är frägligt och landet återstående delen af året är hardt nära otillgängligt, då slutligen, och nära nog framför allt, fortskaffningsmedlen, dit vi räkna jernvägar och hästar, till så obetydlig grad här stå fienden till buds; att ban måste dervidlag sjelf sörja för sina behof. Utan talrikt kavälleri uträttar fienden intet i vårt glest befolkade land, och tänk sjelf efter hvilka svårigheter det möter att föra hit öfver 10—15,000 hästar, hvilka ej kunna antagas erhålla tillräckligt fourage inom landet; tänk också efter huru svårt det blir att föra hitöfver lokomotiv och jernvägsvägnar, då vår ringa materiel lätt kan undanskaffas En andra invändning är: Sverige skulle utarmas och blifva ett fattighus, om vi offrå så mycket pengar på försvarsmedlen, så många dagsverken på exercis och soldatbildning. — Jag vill derpå ej svära, att svenska folket många gånger förr burit långt drygare skatter t. ex under Gustaf IE Adolfs regering, då Elfsborgslösen af hvarje tjenstehjon erlades med värdet af två tunnor råg och i proportion derefter hela vägen uppåt; jag vill ej heller svara att talet om vårt fattiga, Sverige är opatriotiskt och osannt, ty landet har rika inkomstkällor och vi behöfva sannerligen ej kläga öfver brist, om vi vore rätt sparsamma och hushållsaktiga och ej så allmänt som sker lefde upp hvad vi förtjena. Men i dess ställe vill jag svara, att då de penningutgifter, som kräfvas, komma att utgå efter vanliga beskattningsgrunder och då således den sonf är lågt taxerad har mindre att betala, så blir denna visst icke dryga påökning iutskylderna som mest drabbar den förmögnare en klokt använd insats för besparing af stora utgifter för framtiden. Utan utsäde kan ingen skörd väntas, och offra vi ej något för vårt framtida lugn, så hafva vi ej heller något lugn att påräkna. De 82 dagsverken pr man, som fördelade på tre år, skulle borttagas, äro obestridligen en stor förlust för jordbruket och alla näringar, men denna förlust underkastasvi ju oss, på det att visjelfva och våra barn allt framgent må i lugn och ro idka våra lofliga näringsfång. En tredje invändning; som göres, är denna: när det-gäller politisk jemnlikhet, då sätta de rike sig upp mot de fattige, men när det gälleratt försvara landet, då föra de vackert tal om, att de fattigare skola vara fosterlandsvänner och na sig, — Om det vore så, att de rike skulle få slippa lundan med pengar och de fattigare tagas till soldater, då vore det en himmelsskriande orättvisa, ty hundrade, ja tusendetals riksdaler å ena sidan, offrade af öfverflödet eller fegheten, vore mindre än en näfve sand i jemförelse med insatsen af lifvet å den andra sidan. Men nu är det så, att af både den rike och den fattigare fordras utgifter i pengar alltefter hvars och ens tillgångar och af begge fordras lika insats af lifvet. Hög och låg, rik och fattig, skola stå bredvid hvarandra i ledet, alla skola de vara redo att offra lifvet och mer har ju ej ens den högst uppsatte att gifva, större gåfva kan ju ej affordras honom! En fjerde invändning, som göres, är denna: Om också så olyckligt skulle vara, att vi komma under andras herravälde, så måtte vi väl ändå äfven sedermera få sköta vår jord och våra yrken; — vi ha just inte nu heller så stora friheter att strida för. — Äfven, den, som är allramest missnöjd med ställningar och förhållanden i vårt kära fädernesland, måste dock medgifva att vi hafva några förmåner och friheter... Om ni så vore, att en svensk provrns t. ex. Helsingland, lades under en annan makts spira; månne vi då verkligen kunde inbilla oss, att vi skulle få större friheter och mindre utskylder än vi förr hade? Det skulle ju först och främst blifva våra nya herrar angeläget att kufva och qväfva vår trotsiga sjelfständighetskänsla — ty ömtåliga om våra verkliga eller inbillade rättigheter äro vi — och lydde vi ej med godo, så hade vi ingen skönsamhet att vänta. Så skulle väl också våra nya herrar vilja ha minst lika mycket som vår förra -styrelse tog samt dertill en vapenskatt för att ha hjelp till att försvara det tagna bytet mot dess förra egare. Det blir ju således klart, att vi med våld tvingades att för våra nya herrars räkning och till deras Igagn och nytta gifva ut; Hvad vi nu pruta emöt att till vår-egen fördel vårt eget försvar utbetala. Lägg härtill -krigsskatt, kontributioner, inqvartel ringar, förhärjade fält m, m. så torde väl inses att-denprovins, som eröfras, icke bar att påräkna mer-frihet och större ekonomisk lycka under sina nya-herrar än den förr hade: Man: hör också sägas: ingen fara står för dör: ren; det blir tid nog längre fram att med allvär rusta Big; för närvarande äro vår indelta armå och beväring tillräckliga. — Icke trodde fransmännen j förliden Maj månad, att olyckan sväfvade öfver deras hufvuden och innan året var tilländagånget var likväl nära hälften af deras land ödelagdt; Icke I trodde de sig till sitt försvar behöfva mer än sin stående armå och likväl finnes nu knappt 20,000 . man qvar af:de:850,000 man-den räknade. Och så tapper, så djerf, så sjelfuppoffrande den unga nyutskrifna franska beväringen än varit, så har den ej kunnat åstadkomma stort annat än att öfvertyga den; som vill låta sig öfvertygas, att oöfvadt manskap utan officerare och utan vana vid disciplin krossas och tillintetgöres vid första strid med rTeguliera arm6er. Om man seende ej vill se och-hörande ej vill höra hvad alla tiders och särskildt våra dagars historia lärer, då må ban åtI minstone be Gud förskora sig att få upper öch I se det -elände,-som man i sin mån bidragit att: hopaöfver fäderneslandet. Månne fienden är Bål artig, att han säger till på förhand, när han ämnar komma? Tvärtom — såsom en tjul öm nat: en kommer -han för att stjäla och vi hafva verkigen: en och annan klenod, en a ner i Öster? Mp och en örlogshåmn tt, ex., som leka mängen 1 en; Men, tänker den, göm ej vet något ädlare måll än: materiella fördelar och kroppens välbefinnande, hvad har jag här uppe att göra med dem der nere? De må fria sig sjelfva bäst de kunna; så I skola vi göra. — Om jag skulle döma efter handlingssättet,: så skulle jag hålla före; att: många tänka ungefär så der; ehuru de Dy att uttala det. Men då det är allas vår skyldighet att tro det bästa om hvarandra, så vill jag antaga att det är endast få, som hyga dessa tankar, och til dem lott ställa den frågan: huru ppphen I då Kristi bud; allt det I viljen menniskorna skola göra eder, det gören I ock dem? 3 nå RR 8. naA fr DR. Jörg -— RM km AR -— juj, 4 mt B RT ee Se eo ee Ch fr RAT KR i IR TES SK et RR EN RANE TD NE nt EE RV tv RE DA Frågan om de militära uniformernas 2 förenkling. Till Redaktionen af Aftonbladet. Med anledning af den debatt, som sistlidne de fördes i Andra kammaren i fråga om förenklingen af de militära unoiformerna, anhålles om plats i Aftonbladet för följande erioringar och upplysvingar. Ins. tror gig veta att en Äändamäåälganlig SR ET RT s R