örkållandet. Derati att man beviljade tjenstöman Sneförhöjning, låge ingen garanti för att han skulle egna sin tid uteslutande 8t tjensten, hvarförutom talaren trodde, att frågan om löneförhöjoing borde behandlas på samma gång som fråga blir om Bi: betsverkens omorganisation. Hrr Jöns Pehrsson och Åke Andersson instämde med L. O. Larsson. Grefve Posse visade med föregående riksdags: förhandlingar riktigheten af sin uppgift I fråga om tullverket. Det gällde ieke titt hågot ökande af statsutgifterna, ty lönen vär för det första stadiet så ringa, att n fa förhöjving i sjelfva verket icke uppstode. En sådan arj umentering förtjenade således icke.något afseende. Votering verkställdes, hvarigenom hr Liss Olof Larssons åsigt segrade med 80 röster mot 71. Sedan den 5 punkten utan diskussion bifallits, föredrogs den: 6:(e, hvari utskottet tillstyrker, att riksdagen må till ordnande inom Nya varfvet vid Göteborg af ett för fångar af mankön afsedt straffarbetsfängelse med 392 s. k. nattceller bevilja ett anslag af 110,000 rär och åeraf för år 1872 anvisa ett belopp af 70,000 rär Ordet begärdes af Hr Kallstenins. Tal. ville till hvad ban i sin reservation anfört mot förslaget äfven lägga det skälet, att han icke kunde tro, att den äsyftade moraliska förbättringen hos de mindre förhärdade brottslingarne genom deras skiljande nattetid från de gröfre skulle vinnas genom den föreslagna ellinredningen, då nemligen rmellanväggarne komme att utgöras endast af bräder med jernplåt emellan. Genom:gådana väggar vore det ingen svårighet att föra samtal. Om fångvårdsstyrelsen förutsatter, att fångarneg antal skall ökas i samma proportion, som under en del af de senare åren, vore det ganska naturligt att den såge sig om efter ytterligare utrymme för deras härbergerande, men nu är det ett faktum, att fångarnes antalminskats under 1870, och enligt tal:s förmenande hade man anledning hoppas, att det under de kommande åren skulle än mera nedgå, alldenstund arbetsbrist, till följd af de sista årens goda skördar, ej längre är rådande. Intet tvifvel förefunnes, att ej fängelserna i Carlskrona,på Långholmen och i Malmö skola vara tillräckliga för det nuvarande fångantalet, helst som fångvårdsstyrelsen under de synnerligen ogynnsamma förhållandena af brandenfi Malmö ändå vetat att inrymma det då för tillfället ännu ganska höga fångantalet. Tal. funne det dessutom oklokt, att, om än behofvet påkallade nya fängelselokaler, dertill upplåta ett så stort och dyrbart etablissement som nya varfvet i Göteborg, särdeles som nästkommande riksdag möjli: gen besluter anläggandet af en depöt för flottan i nämnde stad. Det vore då illa, om man vid denna riksdag för sådant ändamål omöjliggjort den ifrågavarande platsen. Man kunde dessutom antaga, att andra för fängelser lämpliga platser finnas, hvarför raserandet af en kronans egendom, värde rad till en och en half million riksdaler, förefölle särdeles oklokt. Bättre då att sälja denna egendom och med mindre kostnad köpa någon på annat håll, hvarigenom äfven den fördelen vunnes, att en af landets vackrare och större städer icke blefve vanprydd af ett fängelse, som skulle falla hvarje resande främling i ögonen, under det att byggnader för industriella ändamål kanske mindre bjert framträda. Tal. yrkade på grund af det anförda, att riksdagen måtte för närvarande afslå hvad K. M:t för det ifragavarande ändamålet äskat. Hr Lindström medgaf att något måste göras för ett bättre härbergerande af fångarne, men frågan om sättet huru det bör ske är något obestämd och det af K. M:t föreslagna kunde icke anses vara det bästa. Tal. fäste sig mindre dervid att det sätt, man föreslagit för den ifrågavarande byggnadens omändring till fängelse icke motsvarade det dermed afsedda ändamålet eller att hindra fångarne från att meddela sig med hvarandra, ej heller fäste sig tal. vid den omständigheten, att det nya cellfängelset i Malmö, då det en gång blir färdigt, lemnar utrymme för ett så stort antal fångar, att man kundevara nöjd dermed, men han måste protestera mot ytterligare kostnaders nedläggande på det ifrågavarande varfvet, isynnerhet som man på samma gång omöjligjorde det för andra framtida behof. Så länge et endast var frågan om att provisoriskt inreda det till fängelse, hade ingenting varit att deremot anmärka, men frågan hade nu inträdt i ett annat stadium sedan anspråk på betydliga anslagsbelopp blifvit för samma ändamål framställda. Staten skulle ock med mindre uppoffring kunna, vare gig utvidga redan befintliga fängelser eller inköpa lämplig plats för anläggande af ett nytt sådant, än om, såsom föreslaget är, det nya varfvet, taxeradt till en och en half million, upplåtes. Tänkte man på behofvet af att dit förlägga en flottans depöt, och sådant hade vid innevårande. riksdag blifvit motioneradt, eller på lättheten att till en betydligare köpesumma a!yttra etablissementet, skulle man troligen icke tillåta fångvårdsstyrelsen att der slå ned sina bopålar. Tal. yrkade bifall till hr Kallstenii reservation. Hr Appeltofft. Dels på grund af behofvet att i närvarande tid göra alla möjliga besparingar, dels emedan den förste talaren såväl genom sin reservation, som genom sitt nyss . hållna föredrag visat att behofvet af ett nytt arbetsfängelse i Göteborg icke för närvarande vore oafvisligt, angåg han gig böra yrka afslag å utskottets utlåtande och bifell till nämnde reservation. (Forts.)