Oktober efter ungefär två månaders frånvaro. Paris hade varit deras sista uppehållsort och mrs Bede hade funnit butikerna i denna modets hufvudstad alltför lockande för att ej belaeta sig med så mycket som möjligt at deras frestande innehåll. Hennes man bäfvade för de många vexlar han måste gifva ut. De anlände hem på aftonen, deras hemresa hade blifvit något uppehållen genom svårt väder för ångbåten. Under deras frånvaro hade hemmet varit lugnt och ang:nämt för dess invånare: mr Greatorex, Annabel Channicg och hennes lilla elev. Frank var bortrest och de enda besökande utgjordes af Henry William Ollivera och Roland som en eller par gånger i veckan kommo in för att dricka 16. Mr Greatorex var som en far för Annabel, och Jane, som nu var öfverlemnad it inflytandet af en god och jemn ledning, ippförde sig väl. Den gamle lagkarlen njöt at detta lyckliga logo, som kunde tillskritvss frånvoron af mrs Bede och hennes bullrande samqväm, De tre personerna sutto tillsammans iförnaket då Bede och hang hustru inträdde. Skenet från ljuskronan föll rätt på Bedes snsigte och hans far blef bestört. Långt från att hans son syntes hafva återvunnit) sin helsa, tycktes han tvärtom sämre än: örnot, hans kinder voro affalln3 och hade en rsktisk färg, hela hans utseende såg tärdt it. Kanske för första gången märkte mr sreatorex, i det han såg på dom båda, att son äfven var mager och affallen, med oroig blick och en skarp rodnad, med den skil-. aden likväl att Bedes hektiska färg var; aturlig och hennes konstgjord. Huru skulle! won sett ot ntan sminket? . B-de sade att ban var bättre. Då mr! sreatorex följande morgon allvarligt påyr-! ade att läkaren skulle rådfrågas, skrattade :