gar, vi ha att atgifva, fAllmånt bifall.) I afvaktan på konstitöerandet af en ny regering, sött blir den verkligt lagliga och som skall afgöra Frankrikes öden, har jag den äran att på församlingens bord nedlägga följande förklaring: Undertecknade, medlemmar af styrelsen för nationalförsvaret, ha den äran att såväl i sitt eget namna som i sina kollegers, hvilka skola ratilicera detta, nedlägga sin makt i national:örsamlingens presidents händer. De skola, tilldess de erbållit regelmässigt afsked, qvarstanna på sin pest för att upprätthålla ordnivgen och bendhafva lagarne. (Mycket bra, mycket bra!) Evarje minister inlemnar ätven sin afskedsansökan med detta förbehåll och afvaktar den efterträdare, som kommer att utses af er; ända till det ögonblicket — jag hoppas det icke skall dröja länge — skall hvar och en af oss göra sin pligt. Mitt åliggande har det varit, mine herrar, att så snart som möjligt uppträda bland er. Under de smärtsamma förhållanden, hvilka jag sedermera skall meddela er i detalj, utsatte jag valet af Frankrikes deputerade till den 8 Febr. och deras sammanträde till den 12. Det varnästan en omöjlighet, men jag räknade på församlingens fosterlandskärlek, och jag visste, att om jag af henne begärde denna stora och nästan underbara ansträngning, skulle vi hör. sammas. Bästa beviset, att jag icke bedrog mig, är, att I ären här. Tillåten mig säga, att jag både för den regerings skull, hvilken jag har den äran att representera, och för er samt för fiendens och Europas skull var angelägen om, att vi skulle vara punktliga på denna dag. Derföre har jag kommit från Paris till Bordeaux. Jag begär tillåtelse af er att om några dagar återvända till min post, der jag har svåra pligter att uppfylla. Jag kan icke på annat sätt förklara mig rö. rande alla svårigheter som omgifva oss; men I insen mycket väl, att då vi begynt detta värf under vår ansvarighet, skola vi icke öfvergifva det, intör er underkastande oss den dom, som I kommen att i er rättvisa fälla öfver oss. Vär första omsorg, vår första pligt — jag slutar med denna anmärkning, och jag behöfver ej fråga er för att vara förvissad, att jag skall fiona en fullkomlig enighet i denna församling — skall bli att till dem, med hvilka vi underhandla, framföra en bekräftelse, att Frankrike är redo att modigt göra sin skyldighet, utan afseende på hvad som skall komma. (Bifall). Församliogen skall med full frihet besluta, såsom det anstår landets representanter, hvilka blott rädfråga landets välgång och som icke ha någon annan omsorg än dess ära. (Bravo! bravo!) Detta måste fienden veta. Dessutom är det af vigt att säga er, att vi icke längre i några medborgares namn, hvilka, sedan de öfvertagit den vakanta regeringen och sedermera blefvo valda af en stad, med längtan afbidade den stund, då det skulle förunnas dem att rådfråga Frankrike, utan i hela landets namn, i en församlings namn, som laglikmätigt representerar det, af fienden begära nödvändig tid att fullborda det började verket, Såsom I veten, var en viss tid på förhand bestämd, men konventionen innehöll, att vapenstilleståndet kunde förlängas. Enligt min åsigt bör denna förlängning bli så kort som möjligt. Vi få ej förspilla ea enda minut, vi få ej glömma våra olyckliga befolkningar, som äro förtryckta af fienrden, utan att det trots våra ansträngningar varit möjligt att mildra deras ställning så, som vi skulle önska. Varen förvissade, att deras tårar, deras uopoffringar hvila tungt, jag vill icke säga få mitt samvete, ty inför Gud är jag oskyldig, men på mitt ansvar, och ingenting är mig så angeläget som att få slut på deras elände. I skolen hjelpa oss härmed, derom är jag öfvertygad, och för detta ändamål kan jag på förhand göra mig räkning på ert bistånd. Jag skall säga till dem, med hvilka jag underhandlar, att ett uppskof måste baviljas oss, ett kort, men så tillräckligt, att I kunnen med öfverläggniog och full sakkännedom besluta om landets öden. Gambetta infann sig den 17:e första gången i nationalförsamlingen, der han tog sin plats på yttereta venstern. Han har antagit valet för Elsase, för att kunna så mycket kraftigare uppträda till försvar för dessa provinsers anspråk att förbli förenade med Frankrike, Om dåt sätt, hvarpå Thiers först besatte de särskilta posteraa i ministören vannit allmänt bifall, kan detsamma knappast sägas om hans val ef finansminister, hvarom telegrafen i dag underrättar oss. Han har nemligen till denna vigtiga post kallat den som en ifrig motståndare af det fria handelssystemet och särskilt af handelsfördraget med England bekante Pouyer Quertier. Det vore att beklaga om med kejsardömet skulle falla snart sagdt det enda goda det skapat: en förnuftigare fransk handelspolitik. Rörande de kontributioner preussarne under vapenstilleståndet i Frankrike utpressar yitrar en tysk tidning, Frankfurter Zeitung, följande: Vi måste fortfara med det ledsamma göromålet att uppräkna de krigskontributioner, som påläggas af preussiska trupper under vapenstilleståndet. Den enda cmvexlingen i sättet för indrifvandet ligger deruti, att man för närvarande öfvergått till att bortföra ätven qvinnor såsom gisslan. Detta har, som det berättas, inträffat i Calvados, der i staden Fervaques, då denna icke kunde betala en krigsgärd af 19,000 francs, mären och prefvinnan Montgomery bortfördes såsom gissan I ÅAnanainvilla dor enmman onmtol alla