ROLAND YORKE) Af mrs HENRY WOOD. Öfversättning från engelskan. Allena med sin smärta. Han liknade den, som från en ljoflig dröm plötsligt blifvit väckt tiil en förfärande verklighet. Lifliga förhoppningar, leende framtidsutsigter voro krossade. Med rätta kunde man säga att att ett svärd hade gått igenom hans själ. Orättvisan tyngde honom mest af allt; dess oförtjenta stygn hade gjort honom obotlig skada. Under denna bittra själsstrid vågade han nästan fråga hvarför den ena menniskan skulle tillåtas att så förolämpa den andra, utan att drabbas af himlens straff. Sådana spörjsmål befva andra gjort före honom och de hatva förblifvit obesvarade. Jag vände mig och såg på alla dem som orätt lida under solen: och si, der voro deras tårar sow orätt lida och hade ingen tröstare; och de som orätt gjorde voro alltför mäktige så att de ingen tröstare få kunde. Då prisade jag de döda som allaredan aflidae voro, mer än de lefvande som ännu lif hade. Ofrivilligt, med underbar kraft sväfvade dessa ord förbi James Channings inre syn. Men Israels vise konung — som Gud gifvit mera än jordisk visdom — kunda dock icke säga hvarför sådant skulle ske. TREDJE AFDELNINGEN. TJUGUFEMTE KAPITLET. Under hösten. Årstiden var framskriden, Oktober månad var redan inne, men som under dessa tre ) Se A. B. n:r 1—14, 16—22, 24—47.