framförallt med sin melodi skapat sig en sjelfständig form. Denna ballad kan anses såsom ett motstycke till den finska sången: Mistäs tulet o. 8. v., hvilken likaledes är en sjelfständig variant till skotska och svenska folksånger. I sammanhang härmed upplyste professor C. G. Estlander, att han påträffat en fransk variant till sistnämnda ballad, och anmärkte, att denna utgjorde en af de få beröringspunkterna mellan de nordiska och de franska folksångerna. — Hr V. L Cajander uppläste härefter en längre notis om Borgbacken invid Borgå samt förevisade åtskilliga planoch profilkartor af densamma samt af den omgifvande trakten. Såsom tilllägg till sitt i Litterär Tidskrift offentliggjorda antagande, att det år 1311 företagna ryska tåget emot Jämerna gällt Borgåtrakten, meddelade hr C. några intressanta historiska nvtiser och traditioner om borgens och nejdens forntid. — Från nämndeman Hoikka i Rowaniemi hade anländt en skrifvelse om några fasta fornlemningar och funna stenredskap på nämnda ort; dock hade föreningen redan tidigare på annan väg erhållit notis om dessa undersökningar och fynd. — Från föreståndaren för Walamo första klassens kloster, iguamen Damaskin, hade ankommit en skrifvelse af den 30 Nov. förlidet år, hvilken en längre tid af misstag blifvit qvarliggande på postkontoret härstädes. På Walamo klosters vägnar uttalar igumen en förhoppning om att fornminnesföreningens verksamhet skall i dagen framdraga notiser, som på ett eller annat sätt beröra Walamos förgångna dagar, samt anhåller att till befrämjande af föreningens ändamål tå öfyverlemna 100 rubel silfver (400 mark). Föreningen beslöt att till Walamo kloster sända en tacksägelseskrifvelse för denna vackra och om ett upplyst Intresse vitnande gåfva. Såsom gäfvor anmäldes vidare af fröken Ebba Ahlgren i Nousis en väl bibehållen runstaf; af gymnasisten C. Z. Carlstedt i Tawastehus ett hätte blyertsteckningar af en med rika, i elfenben utskurna zirater prydd stock till en äldre lodbössa, förvarad på Haukilaa gård i Tyrvändö kapell af Hattula socken; af stud. E. Aspelin fyra stenredskap från Öfvervetil och Perho; samt af mag. R. Aspelin de 2:ne senaste svenska förordningarne om fornlemningars fredande. I Hufvudstadsbladet för den 14 dennes läses: Kölden fortfar att vexla mellan 20 och 30 grader. Bedröfliga verkningar af densamma förspörjas från alla håll. Få äro de bostäder, hvilka gifva tillräcklig värme åt sina inbyggare; rika och fattiga frysa, de senare naturligtvis i mångdubbel mån. Och veden stiger med hvarje dag i pris. Till och med källrarne börja frysa. Till råga på allt uppträda vargar inom sjelfva bufvudstaden och anfalla menniskor på dess gator; så har en yngre arbetare natten till i söndags blif-vit utanför villan Lugnet vid Lappviksgatan förföljd af en varg, hvilken han dock Tyckligtvis undkom. Söndagsaftonen den 12 d:s kunde man här se ett af de praktfullaste fenomener, den 8. k. porrskenskronan, utveckla sig med sällsynt effekt. Det händer nemligen någon gång att de med den magnetiska inklinationsnålen parallela norrskensstrålarne genom perspektiven synas förena sig uti en bestämd punkt söder om zenith och bilda den s. k. norrskenskronan. Såsom fenomenet bär visade sig, såg man än kronan slocknad, än åter uppflamma, derunder skenbart kastande strålar åt alla håll. För åskådaren tycktes det ofta att ljusmassor nedslungades rakt på honom. Just som skådespelet var i sin högsta prakt, utvecklade sig i öster och vester en väldig norrskenssky, som lik ett åskmoln majestätiskt vältrade sig öfver himlahvalfvet och undanskvmde kronan. Sedan denna sky för