upplifvandet af industriföreningen, hvilken i torsdags hade sitt andra sammanträde. Bland andra angelägenheter upptogs äfven vid detta möte frågan om inrättande af pensionskassor för den arbetande klassen. Frågan hänsköts till en komite, för att åter vid nästa möte upptagas till behandling. . vad jag nyss nämnde om industriföreningen, påminner jag mig den broschyr om den finska konstens och industriens utveckling bittills och hädanefter, som nyligen af prof. C. G. Estlander i tryck utgifvits. Förf. framställer i denna broschyr det skefva förhållande, hvari konsten och industrien i vårt land statt till hvarandra, och uppvisar derpå hurudant detta förhållande egentligen borde vara. Med slående fakta visar förf. oss, huru mycket industrien är i behof af konstens handräckning och huru derför konstundervisning måste meddelas industriidkaren. Förf. förordar i sådant syfte slöjdskolor, hvilka han anser med tiden kunna förenas med konstföreningens teckningskolor. Slutligen föreslår förf. att konsten och industrien må förena sig om bildandet af ett finskt Atheneum, omfattande på en gång ett museum och en högskola för den finska konsten. Den värme och sakkännedom, hvarmed förf. omfattar sin sak, tillika med denpa saks stora betydelse för vårt land göra att denna broschyr är förtjent af synnerlig uppmärksamhet. Sistlidne lördag om aftonen afled härstädes efter en kort sjukdom dr O. A. F. Blomstedt, docent vid universitetet samt inspektor öfver folkskolorna i Helsingfors. Den aflidne var född 1833 i Kuru kapell. Han hade ve pedagog och språkforskare gjort sig änd. Finska fornminnesföreningen hade allmänt möte den 13 dennes. Färdigtryckta kailelsebref med litografierad text samt prospekt öfver föreningens ändamål och verksamhet framlades till påseende. Denna prospekt, affattad på begge språken, utgör ett litet häfte om 43 sidor 8:o och upptager inom detta ringa omfång följande ämnen: Förord; I. Minnesmärken i skrift och tradition; A. Handskrifter, B. Historisk och etnografisk tradition, C. Dialektforskning, D. Sång och musik; II. Minnesmärken från hednatiden. A. Stenåldern, B. Bronsåldern, C. Jernåldern; III. Minnesmärken från kristen tid. A. Arkitektur, B. Måleri, C. Bildhuggeri, D. Kyrkliga föremål, E. Krigsväsendet, F. Särskilda föremål, slöjd m. m. IV. Minnesmärken från obestämd tid. A. MHällristningar, B. Runstafvar, C. Myntfynd; V. Om fornforskning i allmänhet, A. Arkivforskniog, B. Komparativ fornforskning, C. Undersökning af fasta forplemningar, D. Tillvarataande af fynd. Slutord. Stadgar. Häftet atföljer kallelsebrefven, men blir innan kort tillgängligt ätven i bokhandeln; det är hållet, så vidt möjligt, i en lättfattlig stil och afser väckandet och handledandet af det slumrande intresset för fosterlandets minnen i hvarje riktning. Kandidaten Nervander uppläste utdrag ur en längre uppsats om Konstminnen i Hattula och Lojo kyrkor,. Föredraget berörde förnämligast kalkmålningarne i den förra kyrkan, hvilka med ämnen ur bibeln och de katolska legenderna torde kunna antagas leda sitt ursprung från tiden närmast före reformationen i detta land. Mag. R. Aspelin uppläste en ballad, upptecknad på Teirfolk hemman i Sideby och hvilken såväl till innehåll som melodi förtjenar uppmärksamhet. Dr K. Collan, som försett denna folksång med ett vackert ackompagnement, upplyste, att densamina var en variant -till den bekanta balladen Der bodde en bonde vid sjöastrand, hvilken sång blifvit funnen såväl i Skotland, Irland och Sverige som också på Färöarne. Men alla dessa äro vidlyttigare än den i Finland funna varianten, som med sitt