fordras en hög grad a? könst för atti denna transparenta genre träffa den rätta tonfärgen. Detta tyckes också icke i alla delar här hafva lyckats konstnären; ty anmärkas kan. t. ex., att den ävenska pagens hår med sin något för stärka svarta färg gör en sällsam och icke alldeles natirlig ef fekt mot hans aniete och deh öfriga omgifningen. fven kunde i afseende å anordningen göras den anmärkning, att den finska pagen skulle vunnit på att vara något litet längre till växten, då det ju är på hans skuldra drottningen vid nedstigandet utför slottstrapporna stödjer sig. Nu föröfaller denna page nästan för knubbig och hans ställning synes derföre i någon mån besvärad och lider af en Vi5d tyngd. Men, såsom redan nämndes, öfver taflan i dess helhet hvilar ett uttryck af behagfull och otvungen enkelhet och den behöfver i följd häraf icke heller på något konstladt sätt söka sig väg till äskådarens hierta. Den är helgjuten och osökt och anslår derföre sympatetiskt från första Ögonblicket. Hufvudfiguren är isynnerhet väl hållen och gifver en karakteristisk bild åf den namnkunniga och olyckliga drottningen. En tafla sådan som denna hår icke samma uppgift som en porträttmålning; dock tro vi äfven här den traditionella bilden vara väl bevarad, utan att något än; ligt sökande efter porträttlikhet vid framställningen synes hafva gjort sig gällande. De olika färgskiftningarne äro för öfrigt så nuancerade, att de i allmänhet efterlemna ett harmoniskt intryck. Skuggor och dagrar sammansmälta bär för åskådvingen till ett belt, i stället för att oharmoniskt söndra sig från hvarandra. H— En sorglig händelse inträffade i Kjöben havn för några dagar sedan, i det en ung vacker flicka em 18 år, dotter till en aktad borgare derstädes, i ett vid Amagertorget liggande damkonditori häktades som tjuf. I nämnde konditori hade man nemligen en längre tid bortåt oupphörligt saknat silfverskedar och då man observerade att den ifrågavarande unga damens besök syntes stå i en viss förbindelse men förlusten af skedarne, höll man skarp utkik på henne och varseblef också en vacker dag, att, då hon förtärt en cremebakelse och trodde sig obemärkt, stack en tåsked, som låg på hennes tallrik, i muffen, hvarpå hon gjorde försök att aflägsna sig. Man hejdade henne och tillkallade polis. Hon tillstod genast sitt brott och dessutom en mängd liknande stölder hos andra konditorer. De penningar, som hon erhöll genom att sälja eller pantsätta de stulna skedarna, omsatte hon genast och uteslutande i tårtor och bakelser, hvadan det är denna hennes obetvingliga böjelse för slisk som nu bragt sorg och förtviflan öfver hennes gamla föräldrar och antagligen förskaffar henne några dagars fängelse på vatten och bröd ofvanpå allt det söta. — Ovanliga torntuppar. Från Ekesjö berättar H. N.: I torsdags förmiddag inträffade det såregna att 10 st. tjädertuppar kommo flygande öfver staden och den sista i tåget satte sig en stund på kyrktornet och derefter fortsatte flygten i samma riktning som hans sällskap, syd gydost ut.