gen ro förr än jag kommit tillbaka dit.. — Men, käre far,, tröstade henotr den bestörte vännen, hvad atår på? Er son ger ju eder allt hvad ni önskar och ni är eder egen herre. — Ja, det må så vara, envisades den tröstlöse 70-åringen, men här får jag ju ej begagna mina träskor, och aldrig får jag smaka det goda svagdricka, som jag Var så van vid i Sverige . Ett år är förgånget sedan gubben utbrast i denna klagan. Träskorna måste han fortfarande undvara, men sitt svagdricka bar ban til en del fått ersatt genom med vatten utspädt tyskt lagerbiera, — wJa något ditåt är det, medgifver fynben; men, tillägger han med en suck. det blir dock aldrig detsamma. — Någonting riksvigtigt. Kejsaren-konunve Wilhelm bar i ett k. k. reskript, dateradt ersailles den 18 Jan. 1871, med anledning deraf att han beslutit antaga kejsarevärdigheten för sig och sina efterträdare på tronen, förklarat att hans Ba kronprinsen skall kallas .Kronprinz des deut: schen Reiche med predikatet Kaiserliche Hoheit,, titiar, som föröfrigt skola tillfalla hvarje tronföl jare och arftagare till kronan i Preussen. I ett sonat reskript förordnas huru förhållas skall med de nya titulaturerna när trogne undersåter efter de timade rangförändringarne skrifva eller tala till K. K. familjens medlemmar. I detta afseende föreskrifves uttryckligen. att 1. I ansökningar, skrifvelser m. m. till H. M. kejsaren-koru Seiner Ma Jag aldrig begifvit mig från Sverige, Jag får : Könige von Preussen eller Seiner Kaiserlichen und Königlichen Majestätn. När han talas till: Allerdurchblauchtigster Grossmächtigster Kaiser und König, Allergnädigster Kaiser, König und Herr!s I kontexten: Ew. Kaiserliche uvd Königliche Majestät. 2. I dito dito till kejsarinnan-drottningen skall adressen lyda: . Ihrer Majestät der Deutschen Kaiserin und Königin von Preussen eller Ihrer Kaigserlichen und Königlichen Majestät. När hon talas till: Allerdurchlauchtigste Grossmächtigste Kaiserin und Könvigin. Allergnädigste Kaiserin, Königin und Frau! I kovtexten: Ew, Kaiserliche und Königliche Majestät. 1 3. I dito dito till kronprinsen skall adressen da: j 7 Seiner Kaiserlichen und Königlichen Hoheit dem Krocprizzen des Deutschen Reiches und dem Kronprinzen von Preussen. När han talas till: Durchlauchtigster Kronprinz, Gnaädigster Kronprinz und Herr! I kontexten: . Ew. Kaiserliche und Königliche Hoheit. j 4. I dito dito till kronprinsessan skall adressen lyda: Ibrer Kaiserlichen und Königlichen Hoheit der Kronpriozessin des Deutschen Reiches und Kronprinzessia von Preussen, Pripzess Royal von Grossbritannien und Irland. När hon talas till: . Durchlauchtigste Kronprinzessin, aädigste Kronprinzessin und Frau! I kontexten: SEw. Kaiserliche und Königliche Hoheit.. — Klokt gjordt. Daily Telegraphis korrespondent i Versarles meddelar följande: I en liten franek stad fyra oil från Paris sköto nyligen två parsoner på en baiersk afdelning. Den ena var borgmästaren i staden, den andra en god vän till honom. Följderna bletvo naturligtvis de vanliga nemligen att ett par hus stuckos i brand, es par gamia qvinnor blefvo ihjälslagna o. 8. Vv. Borgwästaren och hans goda vän grepos, förhördes i en handvändning och fördes fram för att akjutas. Man band för deras ögon med deras egna näsdukar och tolf gevär voro redan riktade mot deras bröst, då ett rop höråes: Haåil, det är två galnivgar! Piutonanföraren kommenderade åter för fot gevär och ep tysk öfverste trädde fram för fronten och gaf tillkänna att de båda delinq7enterna för blott ett par dagar sedan brutit sig ut fråa dårhuset och skulle, då de voro otillräkneliga, återföras dit. Förklaringen gafs naturligtvis på tyska och fångarne hade ej förstått ett ord deraf då hindlarne togos från deras ögon. De sågo sig högst förvånade omkring, men igenkände genast öfvereten, som hade varit inqvarterad hoa borgmästaren och der jemte dennes vän spelat ecart och druckit vin under två dagar. Den hygglige öfvecsten hviskade till dem på franska: Ni Ero gainal och de förstodo honom på ögonblicket och bade sålunda intet emot att genast bli afförda till franska dårhuset, der de, väl komna i! säkerhet, berättade händelsen. — Ännu en svensk Simson. (Meddeladt.) I anledvicg af en berättelse helt nyligen i Aftonbladet om en svensk Simson får jag meddela att jag som ung kände en person vid namn Pehr Hansson, torpare under Sjösa herrgård i Helgona församling nära Nyköping, hvilken var i orten vida beryktad för sin stycka; och vill jag derpå anföra några exempel n viuterdsg kom Pehr Hansson körande 2:ne retuckar, hvilka ban förde till Nyköping för fyttra; kommen nära staden får han se sin moude och på det att han ej skulle observera stockarne, körde han omkull i ett gandike vid landsvägen; husbonden for le ende förbi oc observerade blott hur lätt Pehr Hansson vppfiskade sina kälkar samt timmerstockarpe ur diket alldeles som om det blott varit DÅgra trädpinnar. En gäng hade Pehr Hansson försummat sig i herrgården, hvarföre inspektorn Jät kalla honom; ban kom och träffade inspektorn på vedbacken och då denne, som var försedd med en knölpåk, skulle tiermed gifva Pehr Hansson en tillrättavisning, lyftade Pehr hel: hastigt en på backen liggande vanlig timmerstock till värn och skötte den nåra nog lika lätt som inspektorn sin påk. Izspek?oren, förundrad öfver en sådan styrka, skänkte honom en tunna ärter, med vilkor att han skulle utan att bvila bära dem till sitt ungefär en half mil derifrån belägna bem, Pehr Hansson tog säcken på ryggen och: bar den och inspektoren. som följde honom för att efterse om han skulle sätta ver säcken och hvila, hann knappt gå så fort som Pehr gick med sin ärttunna. En aunan gång, då bönderna körde hospitalsspanmål till staden, kom också Pehr Hansson dit. Spanmålen skalle bäras en tra på upp i magasinet, och Pebr tog då en tunnsäck hvete med tänderna och en på ryggen samt gick med begge säckarne uppför trappan mycket lättare än de andra gjorde med en. ; Pehr Hansson, som var i mycket fattiga omständigbetor, egde två magra hästar, och det bände ofta när ban körde ved eller andra tunga lass, att då hästarne ej orkade draga lasset, spände han han från dem och drog det sjeif till sin bestämmelseort. En dag kom han in till Nyköping, då vestra förBamlingens storklocka, hvilken varit hos gelbgjutaren för att lagas, var hemkommen. Vestra församlingena klockstapel är belägen på en höjd, och församlingsboerna hade derför låtit spänna förtvå par oxar för att dittransportera klockan, men oxarne förmådde ej draga lasset. Pehr Hansson satte då gina ne magra hästar för, tog i sjelf med och Gå gick ået att få upp klockan till stapeln. — Gilssmålningen 1 Åbo domkyrka. Härom läses i Ådo Underrättelser: Om man vid tilifällen, då Åbo domkyrka är öppen, inträder i densamma, skall man merendels på ena sidogången är mn nÄnMmMmAKn 4! hane f. LV LR Br RR EE