nemligen bifall till reservanternas förslag. I betraktande af den starka majoritet, med hvilken detta beslut fattades, är det antsgligt att det äfven blir riksdagens. Det var, såsom man torde erinra sig, för ett dylikt riksdagens votum som gretve Manderström fann sig vid 1868 års riksdag böra lemna sin vortfölj. Det återstår att se, för den händelse riksdagens beslut vid den samfälda voteringen utfeller i den riktning vi antagit om greive Wachtmeister skall taga saken lika allvarsamt som hans företrädare i embetet. Vi skulle då helt hastigt få oss en partiel ministerkris, Någon antydan att b. exc. gör saken till en kabinettsfråga har dock icke förekommit i hans yttrande inom kamarne. Vid behandlingen af Sjette hufvudtiteln, till hvilken kammaren derefter öfvergick, mötte först frågan om förhöjaing af några vaktmästarelöner, men kammaren visade sig icke lika frikostig mot vaktmästarne i civildepartementet som mot deras kamrater i justitiestatsexpeditionen. Förhöjoingen afslogs med 78 röster mot 75. I fråga om löneförhöjning ät landtmäterisekreteraren, hvilken blifvit af Första kammaren bifallen, segrade utskottets afstyrkande mening. Förslagsanslaget till jernvägstrafiken bestämdes, jemväl i enlighet med statsutskottets förslag, till 4,300.000 rdr, ehuru civilxinistern till stöd för de af K. M:t begärda 4,500,000 rdr anförde, att om detta belopp icka beviljades, man nödgades afstå från en tidsenlig utveckling af jernvägstrafiken. Då hr Lindström. 20:n understödde ministern, erinrade om de lofvärda bemödanden som egt rum, att inskränka trsfikkostnaderna, svarade derpå grefve Sparre, att det just varit genom att oupphöriigen cch envist pruta, som riksdagen kuvnat framtvinga dessa besparingar. Den at enskild motionär föreslagna indragniogen af Ottenby stuteri och egendomens utarrenderande för statens räkning bifölls med 81 röster mot 49, ehuru den blifvit af statsotskottet afstyrkt. I öfriga delar bifölls getatsutskottets förslag rörande sjette hufvudtitela utan anmärkningsvärd diskussion.