hvilken tiåning fanns intaget, under rubrik Ytrigare beriktigande om Nynäshamnen, ett af beälde Sjöberg den 31 Janvari innevarande år medeladt intyg — förmälde, att den i nämnda intyg itagea uppgift i afseende på tjockleken af igen I ynäshamnen var i så måtto oriktig, som Sjöberg det honom affordrade och af honom underteckade intyg uppgifvit iseng tjocklek till 4, 5 och 6 va, ehuru den sista siffran blifvit i det uti tidingen Aftonbladet införda intyg utelemnad. Sjöberg förmälde vidare, att han den 6 sistlidne anuari på hemresan från Stockholm till Måsknufen till fots passerat öfver isen på Nynäsbamnen ch undersökt densammas tjocklek, samt att han innit isen hålla 6 tum vid det af honom först pphuggna hål, och på ett annat ställe mellan 5 ch 6 tum, hvadan således iseu var fullt körbar, ch hade Sjöberg endast på två ställen undersökt ens tjocklek. . Med anledning deraf förklarade Sjöberg, att han idblef sin å k. lotskontoret i början af Januari iånad hafda uppgift, att isen i Nynäs hamn varit nås till 6 tum tjock. . . Efter uppläsande häraf, förklarade Sjöberg si; ara beredd att med liflig ed fästa riktigheten aj örestående berättelse, till bekräftelse hvaraf han är nedan egenhändigt tecknat sitt namn, Stockholm som ofvan. J. E. Sjöberg. Bevitnas af Hvilket betyges Paul Romare. — (L. 8.) Sven Wessberg, notarius publicus. Hvar och en, som är opartisk i denna sak, orde knappt kunna hålla sig från att le, då nan ser, hvilken vigt, som från båda sidor ästes vid en geådan auktoritet, som hr fyrraktaren på Måsknuf, hvilken eljest hvarken yckes ha synnerlig reda på hvad han säger ler hvad han skrifver. Det skulle icke förndra oss, om man na snart komme med ett sytt intyg af samme man, men af motsatt nnehåll, skrifvet af honom, sedan han åter commit ut på sitt skär och der blifvit förenål för andra inflytelser än i Stockholm. -: I N. Dagligt Allehanda förekommer derjemte en relation om de försök, som en medarbetare i tidningen gjort att få se originalet ill Sjöbergs i Aftonbladet publicerade intyg. Vi förmoda, att detta innebär någon missskrifning; ty vi ha icke afhört någon person, som, 0ss Veterligen, är eller uppgifvit sig vara medlem af N. Dagligt Allehandas redaktion. Deremot infann sig för några dagar sedan å Aftonbladets byrå f. kofferdiskepparen Byström, som lärer våra anställd å härvarande iotskontor, ehuru hans namn icke finnes upptaget i adresskaienderns uppgift å den till nämnde kontor hörande personal. Han framställde å byrån begäran att få se manuskriptet till den ifrågavarande uppsatsen och tillät sig till och med att på tryckeriet anställa forskningar efter densamma, någonting eom en medarbetare ien anständig tidning väl skulle ha vetat vara fullkomligt otillständigt. Den råa och ohöfliga ton, i hvilken framställvingen gjordes skulle varit tillräckligt motiv för att helt kort atfvisa hr B.; men då vi hade nägon föreställning derom, att han hörde till lotsverket och möjligen derföre kände sig träffad af någon anmärkning, som i den insända uppsatsen blifvit gjord, ville vi gerna följa den af oss ständigt hyllade principen, att stor beredvillighet bör visas alla, som varit föremål för anmärkningar, med afseende på möjligheten att 1iå rättfärdiga gig. För att villfara hans öaskan skrofvo vi till den på landet bosatte person, som hade fyrvaktaren Sjöbergs intyg i original, med förfrågan, hurovida det kunde insändas, för att förevisas hr B.; men erhöllo derpå till svar, att ett dylikt dokument vore af alitför stor vigt (!) för att på sådant sätt inskickas och ens för ett ögonbliek lemnas i händerna på hr B., som nog vore kapabel att sönderrifva dat.n Vi förmoda emellertid nu, att när gårdagens uppsats i N. D. A. hinner komma vederbörande tillhanda, de skols vara anpgelägna att så fort som möjligt genom väri biad eller N. D. Ailehanda lemna underrättels2 om, hvarest det storartadas aktstycket under vederbörliga försigtighetsmått kan tagas i betraktande, TERRAN