gjort detta med en utmärkelse, värdig de regementes ärorika minnen, hvilket de tilt höra. Löjtaant Andersson har i medlet a förra månaden återvändt till fäderneslande samt ankom förliden fredag, till stor glädje för sina härvarande kamrater, hit till Upsals efter tre års bortvaro. I egenskap af stipendiat lemhade han hemligen för tie år sedar Fåderfloslandet för ätt i fransk krigstjenst taga kännedom om det franska krigsväsendet, Efter att hafva aovkommit till Frankrike och vunnit anställning i franska armån, öfvergick han till Algier och deltog der under ett års tid i fransmännens strider med arabstammarne. För den tapperhet han under dessa fälttåg ådagalade erhöll han hederslegionen. Från Afrika återkommen till Paris vann han anställning vid kejserliga gardöts andra voltigörregemente. Då kriget mellan Frankrike och Tyskland utbröt, hade löjtnant Andersson redan i mer än två år tjenstgjort i franska armen. . Han var sålenda fullt berättigad, att, ehuru offiGer från en neutral stat, kämpa i fransmännens leder. Härtill fick han ock som gardesofficer tilifälle, och han:deltog i ella de bataljer, i hvilka kejserliga gardet under Bonrbaki stred. Med detta garde blef han i Metz innestängd och utstod de med belägringen förboudua svårigheter. Då Metz kapitulelerade, låg han sjuk i följd af en skada i ena knäet; so Emölisrtid yopådes för honom tillfälle att emfiå till Belgien, hvarifrån han omsider genom Tyskland anträdde återfärden till fäderneslandet. Under denna var han i Hamburg nära deran att blifva tagen och behandlad som fransk fånge. Han stötte der tillfälligtvis på några kamrater från kriget, officerare vid samma regemente, der han tjepat, hvilka gåfro sin glädje öfver att träffa honom ett nog högljudt och oförsigtigt uttryck, så att tyskarnes misstänksamhet väcktes. Han redde sig dock lyckligt ur knipan och återkom utan vidare äfventyr till Sverige. Åf sitt skadade knä har han ännu någon ölägenhöt, men från en blessyf, som han i ansigtet erhållits är ban fullkomligt återställd. åsott Flire utmärkelse medför han från sin treåriga vistelse utrikes trenne ordnar. Samma dag löjtnant Andersson hit ankom, irades han at sina kamrater med en glad Aterseendets fest å Gillet, der hsn helsades välkommen tillbaka både med allvarsamma al och skämtsamma verser,