ROLAND YORKEJ Af mrs HENRY WOOD. Öfversättning från engelskan. Måltiden var som vanligt yppig och dyrbar. Bede förtärde ingentiovg. Han hade sina plats midt emot sin hustru och han samtalade med gästerna under det han tog för sig af den ena rätten efter den andra och lät dem orörda åter borttagas. Hvarföre letde hans hustru i denna hvirfvel af förströelser? Han var nära att högt yttra denna klagan. Ville hon göra sig qvitt bekymren; och hvarför kuzde då icke han göra det? FöVärmen i rummet plågade honom, måltiden räckte länge, men han satt qvar — satt der tills det blef honom outhärdligt. Då ljusen tändes, steg han upp, gick hastigt till det rest aflägsna fönstret och slog det upp på vid gafvel. Skymningen bredde sitt flor derute, dagens trötta sträfvan var snart förbi för några timmar. En qvinna stod och sjöng dernere på gatan med några barfotade barn omkring sig och hennes magra, aftärda ansigte såg med en stumt bönfallande biick upp till Bede. Den var ej förgäfves. Oasktaat sina egna sorger och lidanden var han ej känslolös för andras. Just som han kastade ett mynt ned till qvinnan, kom hans hustru fram till honom och hviskade i missnöjd ton: Har du, som vanligt, hufvudvärk i qväll?. Ondt i hufvoadet och ondt i hjertat, Loaisa. Jag kunde väl tro det, efter du lemnade bordet, men du borde åtminstone gjort ursäkt. sOceh du kuade låta oss lå någon ro. Du! vet att jag sällan lägger mig uti något, Louisa, ) Be A,. B. nr 1—14, 16—22, 24—43.